Vi som försökt 10 månader
hade massa frågor till läkaren idag som jag hoppades få svar på. Spermieprov på min man är inte aktuellt, det görs tydligen inte när man ändå kan bli gravid. Ville även få reda på vad våra alternativ är, tex IVF, eller ägg/spermiedonation...men dessa frågor ville hon inte diskutera med mig nu. Det är ju inte aktuellt än sa hon o jag försökte då säga att jag tycker det skulle kännas skönt att veta vad som gäller iaf så att jag slipper fundera på det. Men vi skulle få en tid om 3 månader för att diskutera detta :(
Hon sa även att hennes råd till mig/oss var att låta bli att försöka bli gravid 3-6 månader för att jag skulle återhämta mig både fysiskt o psykiskt. Hon sa att det är hennes råd men att jag självklart gör som jag vill. På ett sätt vore det "skönt" att låta bli ett par månader för jag känner ju själv att det styr mitt liv alldeles för mycket o jag mår ju faktiskt inte bra...gråter en hel massa o kämpar dagtid på jobbet för att inte bryta ihop... Men samtidigt så är ju "stressen" där att tiden bara går...man blir ju inte yngre direkt :(
Jag är så arg o frustrerad o ledsen över hela vår situation, varför ska det vara så svårt?