Min 10 månaders vaknar och skriker hysteriskt nattetid, vad händer?

Vet att det är "för tidigt" men för mig låter det som nattskräck. Det har vi haft i familjen på en tvååring och en 16-månaders.

Håller med. Min hade så en kortare period i samma ålder som din. Tyckte så synd om honom.. Uppfattade att han egentligen sov, var inte kontaktbar utan bara skrek hysteriskt.. Mkt jobbigt men slutade bara efter några veckor.

Han är mentalt mycket före sin tid känns det som så det kan nog vara nattskräck. Hoppas det går över för är redan ett vrak av 10 mån sömnlöshet

Nattskräck tror jag.

Något liknande händer med min 11 månader gamla pojke också. Vi samsover och han ammar och snuttar ganska mycket om nätterna. Men ibland så släpper han bröstet och gråter hjärtskärande i sömnen.
Det händer också att han sätter sig upp eller börjar krypa. 

Han är inte vaken och det enda sättet jag kan trösta på är att sätta mig upp i sängen och hålla honom nära nära, han spjärnar emot tills han har vaknat lite mer, sen gråter han en stund mot min axel och sedan så vill han gärna ha bröstet och somnar om rätt omgående.

Hela den cirkusen tar oftast inte mer än ett par minuter från "uppvak" tills dess att han sover igen. Men han har alltid haft lätt för att sova och det kan vara därför det tar såpass kort tid. 

Det händer inte särskilt ofta och jag tolkar det som om han har drömt något otäckt. 

Tack alla!

Det går inte över. Blir bara värre. Bvc trodde på hunger och mardrömmar. Men att han är för liten för nattskräck. Vaknar och skriker helt plötsligt även dagtid numera även fast han sover i selen eller jag brevid eller trygga vagnen. Får ej trösta alls och är helt inne i sin gråt. Efter ett tag får jag trösta då han antingen vaknar och är glad igen eller så får jag honom att somna igen. Ofta somnar han om men vaknar och skriker likadant efter insomnandet. Fattar ingenting,

Har du provat någon gång att ta ut honom i friska luften tex så att han verkligen vaknar till? Det borde bryta gråten ifall det är nattskräck.

En bekant åkte till sjukhus med sitt barn första gången mitt i natten, övertygad om att barnet drabbats av något allvarligt (förstås) som det gallskrek. Det var en rätt glad liten kille som satt där hos doktorn sedan (som konstaterade att det måste vara nattskräck).

Har ej provat. Men på dagen och åldern?

Tror kanske på separationsfas och mycket på gång i hjärnan och drömmar