Marsbebis 2016
Läskigt! Håller tummar, hör av dig!
Usch, nu går min oro på högvarv igen. Kände bebisen röra sig i natt, men sedan helt stilla under förmiddagen. Sprang in på mvc och fick bekräfta att hjärtat slår, men ska nu till ds för ctg.
Läskigt! Håller tummar, hör av dig!
Usch, nu går min oro på högvarv igen. Kände bebisen röra sig i natt, men sedan helt stilla under förmiddagen. Sprang in på mvc och fick bekräfta att hjärtat slår, men ska nu till ds för ctg.
Åh så skönt att allt såg bra ut!
Ctg var bra och givetvis började bebisen fäkta som aldrig förr. Skönt att kolla i alla fall. Känner mig lite dum som tog upp resurser på specialistmödravården; fanns andra som behövde dem mer så att säga...
Jag är också färdig nu! (3dje)
Men har en fråga till er. Är i v. 37+1. Sportlovslediga barnen vill jättegärna till badhuset Fyrishov imorgon, en timmes bilfärd från oss. Förra förlossningen tog bara ett par timmar, men kom på övertid. Skulle ni våga åka själva med två barn så långt hemifrån? Känner att jag kanske nojjar lite då jag evt har 4+ veckor kvar av graviditet men det känns inte direkt så i kroppen (mycket förvärkar, mensmolvärk, bebis låååångt ner). Vad säger ni?
Har gått över 10 och 14 dagar med de tidigare. Men har inget tips på hur man håller humöret uppe. Jag var tokgrinig, uppgiven och less sista tiden med båda. Med tvåan var det dock lite lättare, för då hade man ju ettan som tog upp tiden (och som dessutom fyllde år och hade kalas när jag gick på övertid). Men det är INTE kul att gå över, tyckte att varje dag kändes som en vecka... Och sen när det väl drar igång är allt glömt.
Det verkar som de flesta av er känner er klara med barnafödande efter att våra mars-bebisar har tittat ut. Själv har jag alltid tänkt mig ett tredje barn men det är ju lätt att säga nu innan vi vet vad nummer två blir för en.
För övrigt så mår jag inget vidare mentalt just nu. Är i vecka 39+2 idag och har inga tecken på att bebisen är på gång. Eftersom dottern föddes i vecka 38+5 så känns det redan som jag är på övertid. Känner mig nedstämd och nere, vill bara att förlossningen ska starta. Har ingen motivation eller lust till något. Om jag går över tiden på riktigt så vet jag faktiskt inte hur jag ska orka. Hur har ni som tidigare gått över tiden tänkt/gjort för att hålla modet och humöret uppe?
Barnen är 9 och 12, så de klarar sig rätt bra själva på badet. Jag är mest rädd för att OM det skulle dra igång är jag i en annan stad med bil och barn och inga andra vuxna runtomkring som kan hjälpa (kan knappast köra hem själv..). Men jag har haft en jättelugn natt utan en enda förvärk så det är nog lugnt. :)
Det beror nog på hur gamla barnen ör. Jag hade kanske själv inte varit så sugen på att bada när du känner så som du skrev i kroppen
Ooooo, tjohooooo, berätta mer! Grattis!
Jo då, 29/2 kom vår lille son <3
Håller helt med om Finn!
Mohaha, Finn är mitt namn och mannen vill Joel ;) ytterligare ett skäl att inte ge mig då. Men vår dotter heter Willa, så inte direkt vanligt heller (som Finn) men vi har ca 10v kvar att bestämma oss.. ;)
Oj, spännande! Tänker på dig!
Oh no, jag tror att vattnet just gick. Jag låg i sängen och så sa dett poff och så rann det och jag blev helt blöt. Ingen bra timing.maken ich dottern har influensa, shit. Jag har ingen backup. Jaha bara att ringa förlossningen och höra.
Tuff natt. En helt ny upplevelse för mig, regelbundna förvärkar (var tredje minut) som var onda men svaga (inte tryck som i riktiga värkar och höll bara i i 20-30 sekunder) och så låg jag i sängen i nån timme. Efter det gjorde det så sjuuukt ont i bäckenet att jag bara kunde ligga som i en liten boll, försökte jag sträcka ut benen kändes det som att bebisens huvud skulle spräcka bäckenet inifrån. Men hopkurad på det sättet kändes det inte som att jag fick nån luft istället.. Ujujuj, tänk att varje graviditet är så olika - mina tidigare förlossningar har ju börjat helt utan förvarning men igår fick jag verkligen en försmak på vad som komma skall...
Skönt att maken får följa med och att föräldrarna är på väg! Lycka till med allt nu!
Tack för alla tankar. Är i v 36+3 nu så bf var 27 mars. Är fortfarande hemma, men värkarna har satt igång. Har kontakt med förlossningen på sös. Maken har fått ok att följa med han har inte haft feber sedan igår. I panik ringde jag min mamma i morse och jagade upp dem så de är påväg hit, en resa på ett par timmar. Fattar inte varför mina barn har så brottom. Blir inget södra BB för min del.