Marsbebis 2016
Åh FY vilken helg!!! Är så glad att det äntligen är måndag. Har haft svärfar (84 år) på besök. Maken har haft dåligt samvete för att han inte hälsat på och då jag i princip vägrat lägga en helg på att sitta i bil 40 mil tur och retur så föreslog han att svärfar skulle komma till oss istället. Vilket jag sa ok till OM maken då lovade att stå för all markservice. Jag är så sjukt trött och behöver helgerna till att vila, och foglossningen gör att jag verkligen inte vill eller ska stå i köket och fixa med mat och fika hela dagarna. (För när svärfar är på besök förväntas frukost/11-kaffe/lunch/eftermiddagskaffe/middag/kvällsfika... Vi snackar äldre generationen.) Hur tror ni att det blev? Jag har bara stått och lagat mat, bakat, fixat hela helgen. Dessutom är maken mycket bra på att ta hänsyn till sin fars behov, men betydligt sämre på mina. (Typ: Ok att pappa har TVn på på maxvolym "han hör ju så dåligt", men att jag och barnen inte kan sova då är sekundärt. Eller "pappa sitter i framsätet, han behöver få sträcka ut benen", ja - så att jag med foglossning får klättra in mellan barnen där bak, jättebra idé...") Alltså, jag ber om ursäkt för att jag låter supergnällig, kärringaktig och jättebitchig, men jag är verkligen HELT SLUT och dessutom sjukt besviken på att maken är så bra på att se till andras behov men inte mina. Det gör mig genuint ledsen. Har självklart bitit ihop och hållt allt det här inom mig, och därför pyser jag ut lite över er nu.. Tack för att ni orkar lyssna! :)