Mirakel sker, gravid igen efter ÄD
Hej medsystrar...
Jag fattar knappt själv att det är sant men jag har plussat igen, efter sju års väntan är jag gravid igen tack vare ÄD och anhörigdonation. Jag är fortfarande i chock men plusset på stickan är hur tydligt som helst. Vi är inte i mål än, men ett stort steg till på vägen mot ett så oändligt efterlängtat syskon till 7-åringen.
Jag vill ge alla en cyberkram, ge inte upp. Det kan gå, trots många års kamp och många många behandlingar.
Jag är 42 år och har varit aktiv på FL tidigare, först under de kämpiga åren när vi totalt genomgick 6 egna fulla IVF:er utan att lyckas (varje ggr färskförsök, fick inga ägg till frysen). Redan när vi gjorde fertilitetsutredningen -02 hade jag förhöjda FSH-värden och för ett par år sedan konstaterades det att jag hade helt gått in i ett för tidigt klimakterium. Jag blev mamma efter nästan sju års kämpande efter till ett mycket efterlängtat mirakelbarn för 7 år sedan, tack vare ÄD och anhörigdonation (på HS). Min högst älskade syster gav oss den finaste gåva man kan ge och få ta emot, möjligheten till liv... Det blev ett embryo till frysen den gången men vid syskonförsöket visade sig embryot inte ha klarat upptiningen och det blev aldrig något FET. Sorgen efter syskon har hela tiden värkt i hjärtat samtidigt som vi ju är oändligt tacksamma för det fantastiska barn vi har. När barnet själv gråter och sörjer att det inte har några syskon när alla andra har, då är det välsigt svårt att själv hålla tårarna tillbaka... "Mamma och pappa vill också älskling, men man får inte alltid det man önskar..."
Jag trodde möjligheterna var utdömda för oss att göra någon ny behandling, jag är ju över 40 och vi ville inte göra något försök utomlands. För oss var det viktigt att det var samma donator. Trodde inte det fanns någon sådan möjlighet. Så hittade vi Umeåkliniken, och "fem i tolv" innan jag föll på åldersstrecket och efter nästan ett års väntan i kö fick vi göra vårt ÄD-syskonförsök nu i maj. Sedan den 27/5 har jag ruvat på ett guldägg, ännu en gåva av kärlek från min syster, och idag fyra dagar före testdag fick vi ett plus. Är fortfarande i chock.
Sprider gravbaciller över er alla och ber er hålla tummarna att pyret stannar kvar hela vägen. Ge inte upp medsystrar, vi kan lyckas och när det sker är det så värt alla tårar och alla år av kamp. 
