Kan inte glädjas med andra som får barn.. Någon mer?

Vi har kämpat i tre år. Vi har gjort tre ivf (två av gångerna räknas inte då vi inte fått några ägg befruktade). Igår kom min Svägerska och hennes man förbi oss och sa att de väntade barn. Min svägerska har alltid sagt att hon inte ska ha några barn. Jag är riktigt besviken! Har många onda tankar just nu. Vet inte om jag vill eller kommer vilja träffa min mans släkt igen! Jag har extrem sorg! Jag kan dock glädjas åt min bästa vän som fått barn för ett tag sedan. Men släkten är värst. Vet inte hur min framtid ser ut. Ivf blir till hösten igen.

Pommac1

Äldre 6 Jul 14:09

#15

Anonym (Ofrivilligt barnlös) skrev 2015-07-06 13:13:41 följande:

Usch fy.. jag lider med dig! :( Det är jättetufft när andra omkring blir gravida när man själv kämpar så och jag förstår att du tänker att du inte vill träffa din mans släkt igen, för jag vet hur jävla ont det kan göra inombords. Jag har inte träffat mina sambos vänner som fått barn och jag kommer heller inte att göra det fören jag själv är gravid. OM jag någonsin blir det..

Jag hoppas att det ska ta sig till hösten för er.

Tack för att du skrev. Det känns jättetufft just nu och snacka om att hela semestern blev en mardröm! Jag vill bara gå tillbaka till jobbet och jobba. Har inte alls någon lust att ha semester längre. Jag kan nästan inte tänka på annat just nu. Kan inte sova heller. Hur går ni vidare? Tänker ni testa ivf? Eller har ni redan gjort det? Det ska ju tydligen vara effektivt för dem som har PCOS.

Pommac1

Äldre 6 Jul 23:33

#17

Anonym (Ofrivilligt barnlös) skrev 2015-07-06 21:38:53 följande:

Nej, vi har inte kommit till ivf ännu.. Så egentligen kanske jag borde "hold my horses" med tanke på att det finns många chanser kvar, men jag har velat ha barn i så många år och vi har inte skyddat oss på över 2 år och varje jävla dag som går känns som ett misslyckade samtidigt som sorgen växer..

Jag har tagit pergotime tabletter i tre omgångar nu, men utan resultat och nu är det uppehåll till hösten då jag ska spolas.. Eftersom jag inte har någon egen mens & ägglossning kommer vi inte bli gravida under detta uppehåll, så just nu känns det som om livet står ännu mer på paus. Efter spolningen väntar mer hormonbehandlingar och om det då inte tar sig så blir det ivf.

Tre ivf försök hade ni gjort skrev du..får jag fråga hur länge har ni försökt och varför det inte går sådär filmscens enkelt för er heller?

Okej. Då lever ju hoppet i alla fall. Visst lever mitt hopp också fast det inte är så stort. Vi är oförklarligt barnlös. Vi har alla förutsättningar för att bli gravida på egen hand. Vi har försökt i över tre år nu. Efter 1,5 år sökte vi hjälp. Jag gick ner 22 kg för att få göra ivf via landstinget. Vi började i november 2014 med ivf. Första gången fick vi köra korta protokollet med gonal-f. Vi fick ut 9 ägg men alla var inte mogna. Fem blev befruktade 3 delade sig normalt. Ett fick vi tillbaka. De andra två klarade sig inte till frysen. Andra gången fick vi testa en ny medicin som skulle göra äggen mognare och bättre. Menopur heter den medicinen. Vi fick ut nio fina ägg men inget befruktades! Läkarna hade dock hopp och ville att vi skulle köra menopur igen så vi gjorde som de sa (jag tyckte det kändes hopplöst) vi fick då testa ICSI för säkerhetsskull. Vi fick ut fem fina ägg och åter igen så befruktades inget! Läkarna är häpna över detta (de trodde inte att det skulle hända) en läkare jag fick prata med sa att det aldrig hänt under hans 30 år i arbetet. Nästa gång vi gör ivf ska vi gå tillbaka till den första medicinen igen. Så förhoppningen finns ju där att det ska fungera. Men vi får väl se. Så länge äggen inte befruktas får man försöks igen. Försöken räknas inte om man inte får något tillbaka.

Pommac1

Äldre 8 Jul 08:37

#19

Anonym (Ofrivilligt barnlös) skrev 2015-07-07 11:27:51 följande:

:( det låter verkligen tufft! Dock bra att försöken inte räknas om man inte får någonting tillbaka! Jag trodde det var tre ivf och sedan var det tack och adjö, oavsett hur det gick. Håller tummarna för att det ska gå vägen för er nu när ni går tillbaka till den första medicinen, att ni inte behöver genomgå mer än en till behandling innan det tar sig.

TAck! Det hoppas vi med. Ja det är skönt att det inte räknas när det inte går vägen. Annars hade det varit jobbigt. Vi får bara två försök i Norrland.

Pommac1

Äldre 28 Jul 09:31

#28

Anonym (Barnlös) skrev 2015-07-27 21:45:56 följande:

Vi har fått beskedet att vi inte kan få barn. Att få barn naturligt är helt uteslutet och vi behöver ett litet mirakel för att överhuvudtaget kunna få barn, med hjälp.

Känner mig arg, besviken, bestulen på min livsgnista och befinner mig i en mörk tunnel just nu där jag inte ser något ljus. Så nej, jag kan inte glädjas med andra. Men det känner jag ingen skuld över. Det är inte konstigt direkt. Önskar att människor hade större förståelse för att många par faktiskt inte kan få barn. De allra flesta jag känner ser det som en självklarhet att kunna få barn, så det blir inte lättare när man får frågor om när man också tänkt skaffa barn.

Kan du inte berätta lite mer? Varför behöver ni ett litet mirakel med att få hjälp? Usch vad trist att vi ska behöva känna så här. Jag tror min man blir less på mig snart. Vet inte hur jag ska göra nästa helg då min svärfar fyller år. Känns jobbigt att åka dit då min svägerska som nyligt blivit gravid trots att hon alltid sagt att hon inte tänker skaffa några barn. Jag har ingen lust att träffa den människan. Men min man kommer bara säga: vaddå? Ska du bara sluta träffa min släkt nu? Och se besviken ut. Han är inte alls lika förstående i det här. Och det är ju väldigt synd.

Pommac1

Äldre 4 Aug 21:18

#30

Anonym (fd barnlös) skrev 2015-08-04 17:52:46 följande:

Men folk kan ändra sig! Varför straffa henne och dem för att de ändrat sig.

Jag förstår inte hur vissa barnlösa tänker, och då har vi själva varit där innan vi fick barn via ivf tillslut!

Nej jag straffar ingen. Jag är bara besviken på hennes beteende och det var inte ens ett år sedan hon nämnde att hon funderade på att donera sina ägg. Så, ja? Man blir ju lite som ett frågetecken. Tänker inte lita på vad hon säger nåt mer. Tycker hon har varit extremt grov om man säger så. Naturligtvis kan man ändra sig. Man är bara människa och man kan inte förstå alla. Så jag förstår att du inte förstår.

Pommac1

Äldre 7 Aug 19:13

#51

Anonym (?) skrev 2015-08-07 12:08:51 följande:

Klart att man inte behöver berätta för alla, men vissa berättar ju inte ens för sina familjer.

Jag tror att man tjänar på att vara öppen med sina problem, det är inte samma sak som att berätta för alla. Jag tror hela samhällsklimatet för de ofrivilligt barnlösa skulle bli bättre om folk vågade berätta om hur de känner och hur de mår. Att sopa saker under mattan för aldrig något gott med sig.

Har en f d arbetskamrat som mådde väldigt dålig pga detta. Hon berättade inte, utan drog sig bara undan, eftersom många på jobbet hade barn och naturligtvis pratade om dom. Även privat drog hon sig undan. Nu lever hon ensam, och mår inte alls bra. Är det värt det?

Varför är ofrivilligt barnlösa så rädda för att ta emot hjälp när de mår dåligt?

Vad är det som säger att hennes livssituation skulle sett annorlunda ut om hon hade berättat?

Kan inte glädjas med andra som får barn.. Någon mer?

INNEHÅLL