Någon mer nybliven helnykterist där ute?

Var tvungen att sluta eftersom det triggar min migrän. Äter också medicin som gör att jag inte bör dricka. Tycker det är rätt trist att inte kunna ta en drink, men går ut nykter istället. Det funkar ju det med, men man blir ju trött fortare :)

Folk har vant sig vid att jag inte dricker, men får ändå ofta tacka nej. Märkligt nog blir vissa typ sura för att man inte dricker. Mycket märkligt. Men dom flesta accepterar det ändå. Tror att det är lite lättare när dom vet att det inte är "frivilligt" från min sida att vara nykter. Då behöver de inte oroa sig för att jag dömer dem för att de dricker.

Bra att du har tagit tag i ditt riskbruk! Heja! :)

Jag drack när jag var yngre men sen tröttnade jag på det och la av. Det är så skönt att kunna ta bilen hem efter en utekväll, slippa bakfyllan dagen efter, jag spar pengar och så slipper jag hinka i mig alla onödiga kalorier som finns i alkoholen :)

Sambon hade öppnat första ölen när jag kom hem i eftermiddag. Nu är hen inne på 7:e och riktigt irriterad, vill diskutera allt och klagar på allt.

Jag har druckit två cider under 3 timmar och känner att nu räcker det. Jag vill inte leva med en människa som prioriterar alkohol före mig och förhållandet. Jag behöver inte dricka utan tog ett par cider här när vi snackade och såg på film men nu vill jag inte dricka mer. Jag vill inte ha en sambo som super sig full och är förbannad över saker. Jag klarar mig bra utan alkohol och kommer inte att dricka mer! Tack Ts för din tråd.

Jag har aldrig varit intresserad av alkohol men hade ändå några år där jag var ute på krogen och drack men mycket sällan full. Nu är det 13 år sedan jag drack sist, som sagt alkohol är inte min grej, får fortfarande tacka nej och förklara mig mellan varven men det är oftast bland folk som inte vet.

Även ibland bland folk som vet, men de har oftast alkoholproblem själva som de inte vill eller vågar erkänna.

Stå på dig du och känn hur bra du mår samt att du är fri att göra vad du vill dagen efter utan att få fundera om du är tillräckligt nykteratt köra bil.

Mitt festande spårade ur när jag var ca 23.

Sedan gick det bara utför. Jag drack nästan varje dag, och på helgerna söp jag mig redlös.

Tröstade mig med att jag som ung tjej inte kunde vara alkoholist. Det är ju bara äldre slitna människor som är det. Min sambo var ofta borta under veckorna så han visste ingenting.

Till Slut blev min barnläkaren för stor och jag hade verkligen nått botten. Erkände allt för min sambo och slutade dricka helt.

Idag väntar jag vårt tredje barn och alkohol har inte alls samma lockelse längre. Jag kan njuta av en öl eller två, men jag hatar känslan av att full. Som gravid rör jag naturligtvis inte alkohol .

Jag kommer nästan inte ihåg någonting mellan det att jag var 23 och 27. Skäms fortfarande för allt dumt jag gjorde på fyllan , men försöker att vara snäll mot mig själv och förlåta den personen jag var då.

Jag har förlorat många vänner men jag mår bra och älskar mitt nya liv och har fått nya vänner som inte känner till vem jag var innan.

Lycka till!

Jag slutade dricka vid 21 års ålder efter flera år av supande. Jag hade inget val för mitt liv höll på att krascha. Jag går på AA möten varje vecka eftersom jag behöver det stödet för att klara av att leva nykter.

Tack för alla svar!

Jag blir också tröttare nu mot tidigare, men så är jag bipolär också och inne i en tung fas där orken inte riktigt räcker till.

Efter fyra månaders öppen nykterhet är det fortfarande folk i min omgivning som envisas med att bjuda på alkohol, otroligt nog...

Bra att någon nämnde ordet "riskbruk". Det är också vad min alkoholterapeut benämner det som, med tillägget att det lätt kunnat leda till missbruk ifall jag fortsatt som jag gjorde ett tag till.

Jag har varken bil eller körkort så märker ingen skillnad när det gäller den biten. Däremot hade det nog varit uppskattat ifall jag haft och kunnat skjutsa kompisarna hem efter krogen.

Tråkigt med er som har partners som dricker och blir jobbiga ("vill diskutera"). Känner så väl igen! Kan jag inspirera någon annan att sluta med alkohol blir jag superglad...

Jag skäms också över mina fylleår; hur jag exponerat hela mitt inre och ägnar mig åt allmänt gränslöst beteende. Huh! Fast som du säger: det var då, jag försöker se det som en förlängning av nån slags tonårsfas jag slipper ta igen senare i vuxen ålder.

Jag hade nog uppskattat AA om man pratade mer med varandra och utbytte erfarenheter än de där delningarna som mer är som monologer. Dessutom känner jag sällan eller aldrig igen mig i andras livsberättelser. För dom som kan relatera till detta är det ju dock jättebra och jag utesluter inte att jag ger det en ny chans längre fram.

 Jag ska inte predika för AA nu, men det är ju så att vi pratar med varandra innan själva mötet startar, under pausen och sedan efter mötet. Så man lär känna varandra, många umgås och det blir en fin gemenskap. Man får ge det lite tid bara. Men alla känner sig inte hjälpa av att gå på AA möten och alla trivs inte med upplägget. Alla är vi olika :)