Han är arg över att han inte fick sex

Taskig inställning? Jag har ONT. Jag kan knappt gå, det knakar i höfterna för varenda jäkla steg och jag får kämpa för att inte skrika rakt ut när jag ska vända på mig eller ta mig upp. Står sex verkligen högre än din partners mående för dig!?

Haha, jag är en kvinna, gravid i v 25 som haft foglossning/ischias sedan v 7.  Jag vet precis hur det känns. Sex står väldigt högt på min lista över prioriteringar. Visst, verkligen inte lika ofta som förut och inte lika hett, tvärtom, väldigt "tråkigt" o lugnt, men än dock, så försöker vi hålla sexlivet igång.

Och kan inte jag, så finns det annat vi kan göra. Och ibland gör vi inget alls. Men att det skulle vara helt uteslutet är inte ett alternativ. Det gick högst en vecka en gång och det kom vi överens om att det får aldrig hända igen. Han ska få lite roliga sexleksaker i present av mig när jag ev kommer till den punkten att det inte går längre, eller strax efter förlossningen. Jag hjälper givetvis till med användandet av leksakerna.. ;)

Men visst, alla är vi olika. Du kanske inte har något behov, men det betyder inte att partnern inte har det trots din smärta och att han ska/borde/tar hänsyn till den.

Ta hand om varandra.

Jag försöker även de ggr jag inte är så himla sugen. Många här skriver att man inte ska behöva "ställa upp".. Men det är ju liksom inte mot min vilja, det är bara att jag har mindre lust. Den vaknar ju oftast när man väl gör ett försök. Jag har ju aldrig ångrat mig efteråt.. ;)

Kan ju inte tänka mig att min sambo har "lust" att massera mina fötter/rygg/axlar/ben dagligen, hämta saker åt mig osv, men han gör det ändå. För att jag behöver det och för att han älskar mig. Och jävlar vilket liv det skulle bli i forumen här om en man inte gjorde det, för det förväntas av dom, tas för givet. Klart han ska ställa upp för sin GRAVIDA flickvän.. Herregud. Det går åt båda hållen. Det minsta vi kvinnor kan göra utöver att vi bär deras barn är att ta hand om dom, det lilla som krävs.

Haha, jag är en kvinna, gravid i v 25 som haft foglossning/ischias sedan v 7.  Jag vet precis hur det känns. Sex står väldigt högt på min lista över prioriteringar. Visst, verkligen inte lika ofta som förut och inte lika hett, tvärtom, väldigt "tråkigt" o lugnt, men än dock, så försöker vi hålla sexlivet igång.

Och kan inte jag, så finns det annat vi kan göra. Och ibland gör vi inget alls. Men att det skulle vara helt uteslutet är inte ett alternativ. Det gick högst en vecka en gång och det kom vi överens om att det får aldrig hända igen. Han ska få lite roliga sexleksaker i present av mig när jag ev kommer till den punkten att det inte går längre, eller strax efter förlossningen. Jag hjälper givetvis till med användandet av leksakerna.. ;)

Men visst, alla är vi olika. Du kanske inte har något behov, men det betyder inte att partnern inte har det trots din smärta och att han ska/borde/tar hänsyn till den.

Ta hand om varandra.

Jag försöker även de ggr jag inte är så himla sugen. Många här skriver att man inte ska behöva "ställa upp".. Men det är ju liksom inte mot min vilja, det är bara att jag har mindre lust. Den vaknar ju oftast när man väl gör ett försök. Jag har ju aldrig ångrat mig efteråt.. ;)

Kan ju inte tänka mig att min sambo har "lust" att massera mina fötter/rygg/axlar/ben dagligen, hämta saker åt mig osv, men han gör det ändå. För att jag behöver det och för att han älskar mig. Och jävlar vilket liv det skulle bli i forumen här om en man inte gjorde det, för det förväntas av dom, tas för givet. Klart han ska ställa upp för sin GRAVIDA flickvän.. Herregud. Det går åt båda hållen. Det minsta vi kvinnor kan göra utöver att vi bär deras barn är att ta hand om dom, det lilla som krävs.

Intressant med lite andra nyanser i debatten!

Ja, ett enstaka inlägg som säger emot det andra kvinnor skrivit flera sidor om är viktigt att lyfta fram antar jag.. Iaf när man hävdar sin manliga rätt att ligga oavsett tillståndet på kvinnan..

Hittar du det i något av mina 14 inlägg så finns det bekymmer med läsförståelsen. Det jag och andra framhåller är att även med gravidkomplikationer så finns ofta möjlighet till intimitet och sex. Vill man inte ha intimitet och sex med sin partner så är det såklart ett val man gör, men man kan inte vänta sig "celibat tillsvidare" utan förståelse för att den andre partnern troligen kommer att känna sig avvisad, frustrerad och tvivlande förr eller senare.

Är ovanstående ett mysterium eller om det känns egoistiskt från endera parten så är parterapi troligen bortkastad tid.