Separera med ettåring under pappaledighet - har panik

självklart barnet skal bo hos pappan, den enda som verkar må dåligt över detta är du  

Jag förstår fortfarande inte vad problemet blir om ni fortfarande ska bo ihop under pappaledigheten? På vilket sätt skulle du, som trygg punkt, försvinna? Ena stunden pratar du om att ni ska fortsätta bo ihop och andra stunden är du orolig över nätterna. Jag hänger inte med alls här, hur ligger det till egentligen?

Jag har varit i EXAKT samma situation. Vi kontaktade familjerätten och FR gjorde upp en plan med att jag (mamman) lämnade barnet hos pappan på morgonen, sedan åkte jag till jobbet, handlade, städade, för att sedan ta emot barnet till middagen och sedan ta hand om läggningen.

När barnet var typ 1,5 år (minns inte exakt) så hade barnet en övernattning i veckan hos pappan.

Men om ni kommer bo ihop så blir det väl ingen skillnad mot för om ni inte skulle ha separerat?

[quote=75315739][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 15:16:12 följande:[/quote-nick]

Nej. Jag kommer ju ta mammsledigt igen. Och som det ser ut nu kommer vi bo ihop hela pappaledigheten och han kommer träffa mig varje dag som alltid. Det är inte dagen som är det svåra. Det är övernattningarna som är känsliga. Det finns anledning att man

Råder barn att bo på ett ställe huvudsakligen.

[/

Ja men inte att det absolut ska vara hos mamman. Du gör verkligen allt för att sabotera en närmare anknytning va?

Den är så skrämmande och vidrigt att läsa om föräldrar som håller på så här.

Vem har bestämt hur ni ska dela föräldraledigheten?

[quote=75316144][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 16:43:26 följande:[/quote-nick]

Jo, små barn under 3 år.

[/

Nej du har helt fel.

Bra föräldrar kan avgöra detta helt på egen hand.

Så som du håller på så hoppas jag att han går vidare ochbkömpar för sitt barn. Barnet kommer att få se o läsa varje handling senare.

Vi separerade när vårt barn var skulle fylla två, för oss var det självklart att barnet hade rätt till båda sina föräldrar. Vi hade två dygn i taget, vårt barn mådde toppen genom hela resan.

[quote=75316539][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 18:00:44 följande:[/quote-nick]

Nej inte alls. Jag har varit tydlig med att jag vill dela ansvaret helt lika men göra övergången smidig. Tänker inte rada upp slla försök jag gjort flr stt involvera en til synes ganska ointresserad partner. Jag kan dock nämna att jag gör det möjligt amekonomiskt att han är ledig samt vill ändra våra rutiner så han tar mer ansvar hemma och därmed barnet vänjer sig vis pappa. Mitt förslag, inte hans.

[/

Det är väl en självklarhet att man gör det???

Hur ska ni dela ansvaret? Du har boendet o vårdnaden, han för besöka när det passar dig o betala underhåll?

Varför ska pappan inte få ha del av vårdnaden för? Varför ska ts ha ensam vårdnad? Det finns ju en pappa som vill vara pappa.

Men varför inte låta honom vara pappaledig först (sedan skulle väl du vara mammaledig igen?) och sedan ta eventuella problem efter det? Eftersom problemet inte verkar vara det som du skrev i trådstarten?Om det antingen är efter hans pappaledighet eller 1 mån innan den är slut som du ska flytta så kan du ju helt enkelt bo kvar även sista månaden om du är orolig över att han ska vara pappaledig utan dig där?

[quote=75316599][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 18:12:29 följande:[/quote-nick]

Inte självklart alls om man inte bor ihop vilket var så fallet skulle vara från början.

Jag behöver inget underhåll. Barnet däremot kan behöva kläder mm och varför ska en förälder stå för det själv? (endast jag som inhandlar barnets nödvändigheter idag så vet inte varför det skulle förändras).

[/

Fast ska han lida av att du fick din tid med barnet mesans ni fortfarande var ihop...?

Ja o det är väl en del i att du inte vill att ditt barn ska ha samma tillgång till din pappa som till dig?

Du har verkligen gått in för det från början o vägrar släppa in honom.

[quote=75316547][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 18:02:09 följande:[/quote-nick]

Det har vi bestämt ihop? Det som passade oss och vår situation bäst.

[/

Ok så han hade fått ara föräldraledig tidigare för dig?

Jag gissar att du är i närheten så fort han är med barnet? Kommenterar hur han ska göra saker o påpekar att det han gör är fel? För du är ju den med bäääääst anknytning o du är ju den med tuttar ( o i din värld är det lika med viktigaste för barnet)?

[quote=75316564][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 18:06:15 följande:[/quote-nick]

Det känns bra att lösa att det finns fall med barn som mått bra genom resan. Det är det jag bryr mig mest om.

[/

Fast det verkar det inte som. Ni bestämmer hur ert barn ska klara er skilsmässa. Ditt sätt skiljer ju barnet markant från den ena föräldern?

Vi hade en plan som vi följde o följer. Vi har gjort saker tillsammans med vårt barn, vi har alltid stöttat varann o ställt upp för varann. Vi ville inte ta något från vårt barn.

Jag har barn med världens bästa man. Han är en superpappa till vår dotter. Jag var hemma med henne och han tog morgnar, kvällar och nätterna delade vi på.

Om vi hade gått isär had jag ÄNDÅ velat att hon skulle bo hos mig då jag var den som hade mest koll på vad hon åt, vilken storlek hon hade på kläder, hur hon ville bli nattad, vad hennes läten betydde, när hon bajsade på dagen mm mm

Jag har ingen tvekan om att min man skulle veta alla dessa saker om det var han som var hemma och skulle vi skilja oss skulle han också lära sig. Men gradvis.

Varför? För att det är det bästa för barnet. Jag var barnets primära anknytningsperson (och är så fortfarande nu när hon är 4) och hur bra pappan än är så måste han lära sig barnet som jag också gjort när jag varit hemma.

Så ts, jag förstår dig och jag tycker att ni ska försöka byta ofta mellan er. Han kan vara hemma med barnet men du har flera nätter i veckan, så att barnet hela tiden vet att båda finns i hens liv.

Detta är mitt råd: flytta isär direkt istället för att vänta tills dess att pappan varit föräldraledig. Barnet får då mer tid på sig att vänja sig om ni gör såhär: Barnet bor hos den som INTE är föräldraledig. Då kan den som är föräldraledig ha barnet på dagarna då den andra föräldern arbetar. På kvällar och nätter är barnet hos föräldern som jobbar. På så sätt får barnet massvis med tid med er bägge, varje dag, och hinner skapa ett fint band både med dig och pappan. Sedan när ingen har föräldraledighet kvar kanske 2-2-3 är bäst. Hoppas det löser sig för er!

Tack. Det var just det jag ville och som jag tycker låter som ett sunt och bra upplägg. Pappan tycker då däremot stt han då "passar barnet åt mig". Ett ganska omoget resonemang enligt mig. Istället flr att se det som värdefullt att umgås med sitt barn men förstå att barnet ickså behöver sin mamma. På helgen kunde man göra tvärtom. Barnet är hos mamma dagtid och sover hos pappa.

Eftersom han inte går med på att barnet bor hos mig under den tiden så har jag inget val än att vi fortsätter bo ihop till han börjar jobba. Ekonomiskt och mindre konflikt. Hur det blir efteråt är fråga ...