Separera med ettåring under pappaledighet - har panik

Jag känner igen mig. Separerade när min yngsta var 6 månader men hade också två lite äldre barn, alla i dagisålder. Nu var det iofs så att deras pappa träffade en ny och flyttade iväg till en annan kommun medan jag flyttade med alla barnen till en lägenhet nära barnens dagis. De första månaderna fick jag verkligen tjata på pappan att vara med barnen. 

När det var dags för pappaledighet höll han också på och sa sådär att barnen skulle flytta till honom och så kunde jag ha dem då och då. Det var någon sorts allmän ilska han hade och någon fyrkantig rättvisetanke. Han fick inte igenom det kan jag säga. Jag hade argumenten på min sida men det var en jobbig tid där han inte alltid lämnade barnen fast han skulle. 

Mina tips: Prata med exv psykologen på BVC som stöd. Tjata inte ihjäl dig om att han ska ta barnet innan det är dags för pappaledighet. Kräv samarbetssamtal på familjerätten. Håll dig då lugn och till fakta om vem som tagit ut föräldraledighet, vakat, matat, varit med barnet osv. Sätt dig inte emot att de kan ses, gärna varje dag för att skola in osv (om det inte är så att han är direkt olämplig men det skriver du ju inget om så antar att han är ok). Upprepa att du vill att de ska ha en bra relation, att barnet ska få knyta an till honom under trygga former osv. Har svårt att se att någon på familjerätten tycker att ett så litet barn ska "byta förälder" och bara det faktum att han resonerar så visar för familjerätten att han inte har barnfokus eller förståelse för små barns behov. 

Lycka till med allt. Bättre förutsättningar nu när barnet är så litet än om barnet varit 4. Däremot är kanske din stressnivå är högre i och med att ert barn är så litet. Det blir en jobbig tid. Försök håll dig lugn och saklig. Eftersträva att pappan får bra förutsättningar att knyta an men var inte en mes som går med på vad som helst. Stå på barnets sida helt enkelt och inte på din egen. Barnfokus hela tiden!