Separera med ettåring under pappaledighet - har panik

Det finns många aspekter av detta. Jag kan hålla med om att det vore skillnad om pappaledigheten var medan ni fortfarande levde ihop, då finns du där på ett annat sätt jämfört med som nu om barnet helt ska byta boendemiljö och du inte finns där alls.

Vi separerade med en 10 månaders och bytte efter max 2 nätter så det var täta byten och inga fulla veckor eller färdigbestämda helger alls. Utan vi lade upp de kommande två veckorna utifrån våra jobbscheman och sen höll vi oss till det, planerade ytterligare två veckor osv. Och det gick bra. Vi bestämde också att vårt barn inte var inblandad eller skulle lida alls av detta utan om hen visade att hen saknade den andra föräldern så var det ok att komma över och natta barnet och sen gå, träffas och äta lunch eller i en park dagtid så att man ändå träffade barnet regelbundet osv. Det värdesätter jag något enormt nu att vi mitt i kaoset lyckades skapa nån sorts struktur i alla fall. Idag har vi vv boende med byte på onsdagar.

Vi gick också i familjerådgivning för att kunna prata om saker som inte riktigt kom fram när vi försökte själva så att säga.

Jag tror inte TS vill att pappan ska bli en sekundär figur. Inte alls.
Det är väl därför TS frågar om råd?
För jag tycker det finns fler sidor av detta. En pappa ska givetvis få vara föräldraledig med sitt barn, jag är FÖR att pappor tar ut fler dagar. Men i det här fallet blir det jättestor skillnad för barnet om vi förutsätter att det stämmer som TS säger att pappan inte varit särskilt delaktig under de tio första månaderna.
Jag förstår att TS ex verkligen tänker sig att han ska gå in nu och vara pappa i fyra månader men är det schysst mot ett litet barn?
Något slags mellanting där föräldrarna delar dagarna i några månader och växlar så att det blir en smidig övergång, kanske vore önskvärt.
För det förstår väl vem som helst att det blir en chock för barnet, dels med separationen och dels med att skifta vårdnadshavare (primärt) SAMTIDIGT?

Ditt andra stycke däremot skriver jag under på men det är inte alltid så lätt när det är känslor och annat inblandat.

Okej, då kanske det var jag som missförstod.
Och ja, känslor är tufft när man inte känner likadant och vill åt samma håll.
Men man får ta hjälp av rådgivning om det behövs för att kunna prata vett med varandra och komma överens om det viktigaste man har > Barnet!