Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Ja visst är det vansinnigt att man skäms över att inte kunna bli gravid, inte våga prata om det. Jag kan dra mig för att säga något bara för att inte förstöra stämningen..

Här går det rätt bra, jag går runt och tänker: "jag kanske inte är gravid denna gång eller nästa, men snart så är jag gravid". Tänkte om man kan lura hjärnan till att bli skengravid så borde man kunna lura den till positiva tankar också :)

Kanske är det lättare att vara positiv nu när jag vet att det händer något, lämnar mitt första blodprov på onsdag och mannen har redan varit och lämnat spermaprov :)

Plötsligt händer det för oss båda :)

Har fått en tid för läkarbesök på RMC nu :) Den 29e september så inte alls så farligt långt fram i tiden. Är alltid lite läskigt att få svar på prover tycker jag, oroar mig för att de ska säga att jag är dödligt sjuk i cancer eller nåt sånt. Tror inte ens de kan se det på såna blodprov eftersom det är andra saker de kollar efter, men min ibland sjuka hjärna håller på att måla upp mardrömsscenarion iaf. Är väl också lite orolig att de ska säga att de tyvärr inte kan hjälpa oss, att de inte vet vad som är fel och att vi får fortsätta att försöka själva. Eller att de säger att vi är helt sterila och det inte finns något de kan göra. Ska försöka att ta ditt råd och varje gång jag tänker såna här värsta-scenario-tankar ska jag också försöka tänka vad det bästa de skulle kunna säga är.

Nog om mig, hur går det för dig?

Hej! Har läst lite här och måste bara säga att ni två verkligen är söta. Vilket stöd ni har i varandra! Fortsätt med det om ni vill, men jag kan bara tala från egen erfarenhet. När jag försökte få nr 1 var jag jämt inne på familjeliv och läste. Tillslut blev det för mycket. Vill ni försöka tänka på annat är nog steg ett en paus härifrån. Låt livet där ute få ta plats. Njut av sensommaren. Det är just nu som är livet.

Jag hoppas ni plussar snart. Kanske kan ni bestämma att ni bara skriver här en gång i månaden. Eller ring varandra. Kram

Hej! Här är en till som försöker! Vi vill ha ett litet syskon till vår tjej på 18 månader. Andra försöker hittills (första missbedömde vi ägglossning och sambon var på jobbmöte i annan stad :/ ). Den här månaden körde vi ÄL test, vilket var lite onödigt för jag kände av ÄL väldigt starkt.

BIM om en vecka :S.... Det värsta är att de symptomer man tror ör gravidsymptom lika gärna kan vara pms. Har varit gravid två gånger (ett missfall i bagaget) och det har varit helt olika båda gångerna.

Man borde ju slappna av och tänka på annat.. Men hur är det möjligt när man försöker med något så stort och livsförändrande som att bli gravid och få barn?

Min räddning hittills har varit heminredning i vårt nya hem :) planera och strukturera. Kul! Så en hobby eller projekt fram till plusset är mitt råd (trots att jag tänker på bebis flera gånger om dagen ;)

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Tack för boktipset!

Härligt med träning, det är en av de få sakerna som verkligen får mig att koppla bort allt annat :) jag tror man får acceptera att man kommer bli besviken om mensen kommer, trots att man tagit det rätt lugnt så har man ju fortfarande hoppats och längtat.

Har själv precis antagligen precis haft äl så nu är det bara att vänta in bim. Känns rätt okej för tillfället, har på nåt sätt accepterat att mitt liv är annorlunda och trots denna berg och dalbanan av känslor så är det ändå helt okej.

Trevlig helg!