Imorse kände jag mig sådär besatt och knäpp. Men då satte jag igång att fixa hemma medan jag lyssnade på intressanta sommarpratare. Det var superbra. Besattheten gick över och jag hade det bara trevligt. Dagens tips ;)
Låter ju perfekt :) och tyckte mycket om ditt tips att balansera upp värsta scenarion med bästa. Ha en fortsatt trevlig helg!
Känner så mycket igen det där, brukar alltid bli så veckan innan bim. Det lustiga är att jag varje månad kring ägglossning tänker att "denna månad kommer jag klara av att tänka på annat för nu känner jag mig så harmonisk". Men har insett nu att jag bara är mer harmonisk runt ägglossning än annars och mer en "jag orkar inte vänta en dag till" person innan bim. Men träna brukar hjälpa mot det mesta. Tummar hålls för dig denna vecka!
jag också. har samma problem, blir skit ledsen när mensen kommer
Tjuvtestet var helt blankt kan jag meddela. Då återstår väl bara att försöka lugna sig några dagar.
Ja du har väl några dagar kvar till bim, så än behöver ju inte ett negativt test betyda att du inte är gravid. men förstår att det känns som en otroligt lång väntan och känner igen testsuget, man vill ju så väldigt gärna få se det där pluset. Hoppas det kommer om några dagar :)
Haha, typiskt dessa helt felaktiga värsta scenariot självdiagnoser! Det kan ju helt klart vara värt att prova en ny gynekolog för att slippa dem :) Jag ska dit på morgonen så det känns skönt att ha det gjort sen.
Fantastiskt att det gick så snabbt! Det trodde jag inte nu när det är sommar och allt. Det betyder nog att allt går rätt från och med nu.
Jag informerar så klart om alla mina diagnoser när jag har fått dem :)
Okej, nu har jag varit hos gynekologen. Som jag nästan visste innan så har jag en mild form av pcos. Men allt såg ändå bra ut och eftersom ägglossningarna verkar hyfsat regelbundna så trodde hon inte att det skulle göra det svårare att bli gravid, och att det borde funka. Och det var ju så klart väldigt positivt. Hon var trevlig också, och det gör ju allt så mycket enklare.
MEN det som inte var positivt var ju att mensen började komma. Så jag är ledsen och besviken nu iallafall. Jag känner som du gjorde för några veckor sen, jag känner mig dum på något vis. Den här månaden också liksom, alltid blir det likadant. Min mamma blir lite orolig när jag hoppas så mycket varje månad, för att jag ska bli så besviken. Och det blir jag ju. Men det är svårt att inte hoppas och önska så mycket.
Jag börjar också tycka att det känns jobbigt att jag har berättat för så många att vi försöker få barn. Det blir på något vis värre när jag vet att andra undrar om det har hänt något och sådär. För på något märkligt sätt så känner jag mig dålig som inte lyckas bli gravid. Det är nästan som att jag skäms lite över det, som att jag brottas med något knäppt kvinnoideal där fertilast är bäst. Som om att det gör mig lite misslyckad.
Jag tar en lugn dag idag. Jobbar lite långsamt och så ska jag plantera blommor och bara äta jättegoda saker. Jag känner mig helt slut, tror att det är all anspänning och besvikelse som gör det.
Tack tack för allt fint du skriver :) Jag börjar komma över besvikelsen nu. HUr är det för dig?
Det är verkligen helt vansinnigt att man ska gå runt och känna sig lite misslyckad och dålig för att man inte blir gravid. Som om det inte vore nog med all längtan, så ska det komma också. Jag tyckte att det var inspirerande att tänka på det som att bryta tabun. För det är ju verkligen vad det är. Och vi vet ju alla att de flesta faktiskt inte blir gravida på en gång. Är det då en massa kvinnor som går runt och känner sig dåliga för det? Så himla onödigt.
Ibland när jag har håriga ben, armhålor, bikinilinje whatever, och inte har någon lust att ta bort det, eller inte hinner, så kan jag tycka att det är jobbigt att ex visa mig i bikini. Typ för att folk ska tycka att det är fult eller jag vet inte vad. Men sen kan jag bli arg på det också, ska inte mina håriga ben få synas på offentliga platser? Ska jag behöva bli alldeles för varm bara för att dölja dem? Och, vem är det som ska döma mig? Och varför skulle jag acceptera det? Det är ju inte direkt så att någon tar skada av mina håriga ben. Tvärtom kan jag tänka, eftersom jag själv kan tycka att det är skönt och befriande med kvinnor som inte är så himla fixade jämnt. Så då tänker jag att mina håriga ben kanske kan vara sköna och befriande för någon annan. På samma sätt tänker jag att det kan vara med att prata om att det kan vara svårt att bli gravid. Varför ska det vara något att skämmas över? Skämmas kan den som har gjort något taskigt mot någon annan göra. Att inte bli gravid på en gång kan knappast räknas som oetiskt.