Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

pandoraDiem, hur är det med dig? Tänker på dig och hoppas att du mår bra! Jag har på något vis fått för mig att vi ska bli gravida båda två denna månad :) Men det kan förstås bara vara önsketänkande...

Hej! 

Vad roligt att du skriver och att du haft glädje av allt som står här. Jag tycker som du, det är skönt att man inte är ensam om den här upplevelsen. Innan vi slutade skydda oss så trodde jag att jag skulle kunna ta det lugnt och bara låta tiden ha sin gång. Men så blev det inte! Inte alls faktiskt. Jag kikar lite i kalendern varje dag, och såhär veckan innan mens är det som allra värst. Det är helt enkelt svårt att coola ner sig! Jag har väl lite landat i att det är ok att vara besatt, men att jag måste skärpa mig lite då och då så att det inte blir destruktivt. Kika i kalendern och hoppas, men sen gå och göra något annat.

Jag startade förresten den här tråden när vi var på andra försöket, så jag tycker inte alls att du är tramsig :)  Alla jag pratar med har samma upplevelse, jag verkar inte känna någon som bara tog det lugnt. 

Skriv gärna mer!

Vad fint, även jag gillar denna tråd mycket! Fint också det där med att inte glömma att man ju har det ganska bra iaf. Jag tror att det är ungefär det jag menar med att inte låta min besatthet bli destruktiv - att vara medveten om och uppskatta allt som är bra. Jag vill ju inte leva mitt liv med bara fokus på det som saknas. 

Vad tråkigt med mensen. Men det låter skönt att du har en tid hos barnmorska i augusti. Då kanske du kan slappna av denna månad och så vet du att det händer något då. Jag trodde att det var standard att påbörja en utredning efter ett år, men det kanske det inte är? 

Det är både och med mig. På det stora hela är allt bra, det är härligt med sommar och jag gör sådant jag gillar. Men ibland, ganska ofta faktiskt, så överväldigas jag av en sådan längtan och då kan det kännas helt hopplöst svårt. Jag är inte ledsen eller så, jag bara hoppas och längtar. Jag har ca en vecka till mens och då blir det mycket mer intensivt. Igår sa jag till min sambo: "Kan vi inte bara bestämma att jag är gravid? Jag bestämmer det nu." Bara för att jag, på något vis, inte vill bli sådär besviken igen och för att det är frustrerande att inte ha någon kontroll på det. 

Men så försöker jag slappna av och tänka att vår lilla kommer när hen och tiden är redo. Det är fram och tillbaka helt enkelt :) Kram!

Det verkar tyvärr inte funka att bestämma att man är gravid. Jag har mensvärk och har börjat blöda lite. Lite för tidigt, men det är väl lika bra så behöver jag inte gå och bli ännu mer hoppfull i onödan. Känner mig väldigt besviken och uppgiven nu, men på tisdag ska vi åka bort så det blir nog bra tills dess. 

Ok, då förstår jag hur det är med utredningarna. Jag tror att jag också skulle vilja göra en om det skulle gå ett år. Det kan så klart vara så att man blir gravid igen efter ett år och en månad, men det kan ju ändå vara skönt att kolla. Eller så skulle jag nog känna i alla fall. Jag bokade förresten tid hos gyn förut, för att kolla om det är något med mina oregelbundna cykler. Jag fick inte tid förens i augusti, men det känns ändå ganska skönt att slippa gå dit på sommaren. 

Äh, nu får vi ta och koncentrera oss på semestern :) En sak som jag har upptäckt att jag tycker är väldigt meditativt, skönt och roligt, är att odla och pyssla med växter. Så det kan nog råda bot på dagens besvikelse. 

Men åh! Himla släkten. Varför ska folk hålla på sådär? Jag förstår ju att de inte menar illa, men det är så okänsligt. Men vad fantastiskt att du ska få bli moster!! Jag förstår att det är blandade känslor, men tänk ändå så underbart. Och snart blir du gravid och då kommer kusinerna att kunna leka :)

Grattis! Vad roligt :) Jag känner att jag verkligen har kunnat slappna av under semestern, jag känner mig mycket lugnare nu. Och så känner jag väl att jag mer har kunnat glädjas åt allt jag har, och inte vara ledsen för det jag inte har. Det är skönt. Men nu har jag äl snart igen, och då kanske jag har svårare att slappna av. Hur är det med dig?

Men det är också lite som att jag är så trött på att bli besviken att jag inte orkar hoppas denna gång. Jag blir lite som ett argt barn och tänker att jag inte tänker ta några himla tester eller räkna några dumma dagar. Eftersom det liksom ändå inte händer...

Så är det ju, man orkar inte bli sådär jättebesviken flera gånger. Bättre att bara hoppas lite grann. Det har verkligen blivit den här trådens tema, att ta det lugnt :) Jag håller tummarna för oss jag med. Ser fram emot att höra av dig i augusti! Kram

Ja, gör det! Av praktiska skäl har vi gjort så att vi har väntat ett par dagar, det har varit ganska bra för då har man först lite tid och utrymme att vara besviken på och sen plockar vi ihop oss (eller mest mig, sambon är lugn än) och gör nåt kul. Det har varit fint.

Hur är det för dig, blir du lite besatt eller hur känns det?

Ja, det verkar som att de flesta blir lite besatta :) Jag tycker inte att det är läskigt, vi tänkte och pratade så mycket om det innan vi började försöka (och jag var inte ens säker på om jag ville ha barn) så vi har liksom redan gått igenom alla läskigheter. Men det kan nog kännas annorlunda om jag väl blir gravid. Det jag känner mest är längtan. Ibland på ett roligt sätt (älskar att planera och tänka på hur det kommer att vara) och ibland på ett uppgivet sätt (ska det aldrig hända?). Ibland längtar jag så att jag nästan inte står ut med att inte vara gravid och ibland kan jag känna ett lugn i att det händer när det händer. Det som har blivit viktigt för mig är att inte låta mig prata om och tänka på det hela tiden, och se till att fortsätta med annat jag gillar. Se till att inte allt fokus hamnar på att bli gravid helt enkelt :) Och så får jag hela tiden påminna mig om att det kan ta ganska lång tid utan att något behöver vara fel, för jag börjar lätt oroa mig att vi inte kan få barn.

Det blev ett långt och rörigt inlägg. Men det är ganska illustrativt för hur jag känner :)