DU skapar DITT liv!

Men om du inte tycker att det är värt det då gör du ett val. Då är det ju ditt val att fortsätta stå och stampa på samma ställe om 10 år där du är nu. Så när du är 35 kommer du att skylla på..., ja, vadå? När du inte har pengar, inget jobb, kanske ensamstående med ett par barn vars fäder är inte med i bilden.... Du kan ju inte skylla på alla andra för det var ju du som gjorde valet 10 år tidigare att det är inte lönt att studera. Så istället för att ha lagt ner de där 6 åren och varit klar när du är 31, har du slösat bort 10 år och har det likadant om inte ännu sämre än tidigare?

Det är ju just det här jag menar (och troligtvis TS också) med att alla har val. Men med alla val följer konsekvenser och tänker man inte igenom det innan man gör sitt val hjälper det inte att skylla på allt annat och alla andra. För då istället för att ta ansvar för de val man gjort, drar man en offerkofta på sig fast det är man själv som har stickat den, man är inte precis offer för omständigheterna. Eftersom omständigheterna skapades av personen själv.

Vem har då bestämt att man ska ha fullständigt gymnasiebetyg? 

Dina nivåer bla noradrenalin, serotonin och dopamin bestämmer hur du mår. Det är just dessa nivåer man försöker normalisera med antidepressiva mediciner.

Du kan påverka dem med din vilja precis lika mycket som du kan läka ett brutet ben med din vilja. 

Så nu har du ADHD också...Ja, ja. Jag skulle vilja få en konkret och utförlig beskrivning på hur barnet till en rumänsk tiggare ska göra för att skapa ett bra liv och "välja glädje"! Du säger ju att ALLA har den möjligheten.

Instämmer fullständigt.

Har både erfarenheter från båda sidorna vare sig det gäller att vara psykiskt sjuk eller fullt friskt och människan är dum nog att hitta på och skylla på saker när det i grund och botten finns lösningar bara man väljer att lösa dem på ett sätt som fungerar för en.

Ja. Missbrukare KAN bli friska. Folk med anorexi KAN bli friska. Folk med cancer KAN bli friska. Sen KAN dom förlora kampen också. Och viljan att bli frisk är en nödvändig ingrediens, men bara en av dom. En ingrediens gör ingen kaka.

Du svarade aldrig vad du grundar denna stensäkra nedsättande teori på?

Och du missar poängen igen. Signalsubstanserna styr ditt grundmåeende, inte om du är hög på lycka. Det är svårt att vara lycklig om du har helt fel på kemin i hjärnan och den säger att du är totalt värdelös och borde ta livet av dig. 

Klinisk depression. Det är en sjukdom som gör att folk mår dåligt. Men de har mått dåligt länge innan de får sin diagnos. En del inser vad de lider av innan de tar livet av sig, andra inser det aldrig utan blir bara ännu en tragedi. Att säga åt en som är deprimerad eller har nån annan psykisk diagnos att bara skärpa till sig och vilja vara lycklig är ungefär lika smart som att säga till nån som brytit ryggraden att skärpa till sig och vilja gå. 

Det är egentligen väldigt enkelt och vi som drabbas är oftast offer för vår uppväxt. Det betyder inte att vi drar på oss offerkoftan utan att vår depression beror på vår uppväxt och en genetisk sårbarhet. Vi väljer inte att vara sjuka.

 

När jag började hos min KBT-terapeut så ville hon höra min livshistoria. Efter att jag berättat den så sa hon bara "Jag är inte förvånad att du har problem med depression och ångest, jag är förvånad över att det ändå tog så här lång tid innan du kraschade totalt" 

Så trådstartens rubrik "DU skapar DITT liv" är inte vad vi pratar om här?

Det är just precis det där som är problemet. Folk beter sig som om de varit viljelösa offer. De ser inte skillnaden på det som är självförvållat och det man inte kan hjälpa. Vill man supa sönder eller knarka sönder sin skalle, ja, då får man ju göra det men det är ingen annans fel. När man tar det där tredje glaset vodka för sjätte dagen på rad ska man börja tänka. Det är ju inte så att fok blir alkoholister från ena dagen till den andra. Knark, ja, vilken idiot som helst vet att knark är beroendeframkallande. Då får man ju tänka på det innan man röker den där första jointen eller tar första ecstasytabletten. Om man nu är en nyfiken jäkel och inte kan låta bli att prova en gång är det bäst att fundera på innan en nästa gång varför man då vill ta det igen.

Anorexia då? Bulimi? Alla vet ju vad det handlar om. Vilken barnunge som helst vet vad som krävs för att få kroppen att fungera. Att då tro att man kan leva på 2 salladsblad om dagen??? Anorexia är inte heller något som händer från ena dagen till den andra. Inte bulimi heller. Visst är de klassade som sjukdomar men de är högst självförvållade.

Vem ska skidåkaren skylla på om denna bryter benet? Bergsklättraren som ramlar eller slår i bergssidan? Taksnickaren som ramlar för att denna inte förankrat sig? Alla de här behandlas ju för sina skador för de är ju rent faktiskt skadade. Men de har ingen annan att skylla på. Och skidåkaren kan inte sitta 5 år senare, inte tränat en enda dag däremellan och klaga på att hans skada gör att han inte kan träna. Alls. Taksnickaren tar inga jobb på 10 år med ursäkten att man inte kan jobba på tak för då bryter man armen. Eller någon lika korkad undanflykt.

Det är ju på den nivån folk diskuterar och lägger sina bortförklaringar och ursäkter till varför de är "offer".

Nej man kan faktiskt inte skapa sitt eget liv, det samhälle vi har idag påverkas oss extremt genom olika lagar och regler och genom det ekonomiska systemet.