Inlägg från: Anonym (Ansvar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ansvar)

    DU skapar DITT liv!

    beccagranen skrev 2015-04-02 23:14:42 följande:

    Instämmer ts! Faktum är att de flesta "slipade" människorna i min omgivning har ett tungt bagage med trasslig bakgrund. Jag tror mer på att det handlar om att ta den enkla vägen och gömma sig med offerkoftan eller kämpa, även om man går i motvind. Jag har även arbetat många år utomlands, runt om i europa. Och det är väldigt typiskt svenskt beteende att gnälla, söka medömkan och vara allmänt lat och se sig som offer.i sverige går var och varannan "in i väggen"/panikångest/deprimerad och det ligger troligen mycket i att vi har möjligheten att kunna stanna upp och pausa vardagen. Ex i london var det annat, där fanns det driv och hunger att få jobba. Lika så har jag arbetat med människor med fysiskt handikapp, och där fanns det mer driv än hos "friska". Nä svenskar är riktigt bekväma och mjäkiga människor, numera.


    Jag har bara ett ord att säga som passar: Halleluja!!

    äntligen någon som förstår. Offerkoftan, så var ordet ja. Du har absolut helt rätt.
  • Anonym (Ansvar)
    Anonym (sara) skrev 2015-04-02 23:25:53 följande:
    Jag tror du missar poängen. För att man ska KUNNA välja rätt så måste man ha rätt verktyg och rätt kunskaper om hur livet fungerar. Om man inte har det så kan det vara nästintill omöjligt att välja rätt, hur mycket man än försöker. Jag går i terapi och försöker lära mig dessa verktyg nu, men det tar tid, och fram tills att jag lyckats så kommer jag fortfarande att välja fel för att jag inte alltid vet bättre. Och fram tills dess kommer jag troligtvis att må ganska dåligt. Men då menar du att jag får skylla mig själv också om jag är olycklig fram tills att jag lyckats reparera den skada mina föräldrar orsakat? Det fungerar inte så att man knäpper med fingrarna och sen kan man bara börja välja rätt och bli lycklig. Föräldrarna har 18 år på sig att sabba sitt barn. Hur lång tid tror du det tar att reparera skadan?

    Positivt tänkande i all ära, men när man hårddrar det riskerar man att framstå som väldigt oförstående och dömande. Du låter som någon som blivit frälst. Du har hittat något som fungerar för dig i ditt liv, och du är övertygad om att samma sak fungerar för alla andra. Men du missar en sak. Vi är alla individer. Vi fungerar inte alla som dig.

    Jag vet exakt hur du menar och jag förstår att det är svårt för dig. Det är ju jättebra att du går i terapi och får hjälp det visar ju att du har vilja att förändra din situation och jag måste säga att det ändå verkar som att du vet mer än du tror. Du vet ju vad problemet är och vad du har svårt för.

    Men hur som helst. Jag menar inte att du kan välja att inte ha dina problem. Dom finns ju där med dig oavsett. Jag menar att du trots dina problem kan välja att vara lycklig. Det är en helt annan sak.
    Jag menar dina problem lär ju inte vara det enda i ditt liv. Du lär ju ha något i ditt liv även om det är små saker som faktiskt är bra.
    Och att välja att vara lycklig är ju inte att välja att ha ett perfekt liv. Det är helt enkelt bara att välja att trots det här jobbiga som jag nu jobbar på så ska jag ändå vara lycklig.

  • Anonym (Ansvar)
    Anonym (seenitall) skrev 2015-04-02 23:38:52 följande:
    Du glömmer sådant som anknytningsmönster och andra trauman. Nej, man behöver inte ha suttit inlåst i en källare hela barndomen för att det ska sätta stora spår. Det finns mycket du kan läsa i ämnet för att få förståelse och kunskap.
    självklart inte. Men alla har någon form av bagage så att använda det som en ursäkt för att göra sig själv till ett offer är bara fel. Vissa har mer bagage än andra men oavsett så vet ju denna person uppenbarligen om problemet så att skylla på detta för att man inte är lycklig resten av livet är ju en helt annan femma.
  • Anonym (Ansvar)
    molly1989 skrev 2015-04-02 23:39:39 följande:

    jag haller med om att man har ett ansvar for sig eget liv. Tycker dock inte att man kan bortse fran en persons bakgrund, uppvaxt etc. Till exempel, en person fran en bakgrund med lagutbildade foraldrar, kanske fick de barn unga, kanske ar mamman ensamstaende. Antingen lagavlonade eller arbetslosa. Barnet far inte stod hemifran i skolan. Ingen motivation till att gora bra ifran sig, inget fokus pa utbildning etc. Nog har en person fran den har bakgrunden mycket svarare for att sjalv lyckas bra i livet. Sen ar det klart att du fortfarande har ansvar for ditt liv och att det ar fullt mojligt att inte ga i foraldrars fotspar, men det gor det ju mycket svarare. Samma sak med relationer, om du vaxer upp och ser din mamma bli daligt behandlad, forvantas skota allt i hemmet utan att forsoka forandra situationen sa lar du dig ju att det ar sa det ska ga till. Du far det att lata valdigt latt, TS.


    både ja och nej. Det där är ju att skylla på situationen och låta omständigheter styra ens liv. Det finns ingen absolut ingen anledning att låta det styra resten av ens liv. Kanske svårare att komma till målet. Men det är fullt möjligt eftersom i Sverige i alla fall så har alla samma förutsättningar när det kommer till till exempel utbildning. Skolan är gratis så vill man utbilda sig är det ta mig fan bara att göra det.
    Jag behöver inte vara lågutbildad och arbetslös bara för att mina föräldrar var det. Ta dig i kragen och ta tag i ditt liv helt enkelt.
  • Anonym (Ansvar)
    Anonym (seenitall) skrev 2015-04-02 23:58:18 följande:
    ... och det var du.

    Jag, då: En ensamstående, urfattig förälder på två barn. Man utsattes för psykisk misshandel av grova slag (kränkningar, hot, manipulationer, gaslightning, hån... osv). Få vänner, mobbning genom hela skoltiden. Ingen vuxen som såg en, alltså ingen alls. De som såg, såg en som ett problem och konstig. Konstig var man för att man blev behandlad som ett djur.

    Det gick inte bra, trots allt. Men en lever och kämpar som.. ett djur. Tar ansvar. Lycklig? Låter det vara osagt.

    Inte intresserad av att höra fördomar. Ödmjukhet för det man inte förstår, sett eller kan föreställa sig kommer man långt med. (Y)

    Det är ju jävligt dumt att tro att man inte kan vara ödmjuk bara för att man tror att lycka är ett val.
    ödmjukhet har inget med saken att göra i detta fall. Det är inte som att man går och trycker upp det i ansiktet på en person som redan ligger ner. Någon måtta får det ju ta och vara.

    Men att så många blir provocerade av att man tycker att lycka är ett val är väldigt konstigt
    Som sagt ensamstående mamma med 4 barn och både fysisk och psykisk mobbning i skolan (dessutom) av lärarna. Mamma som jobbade 24/7 och gjorde sitt bästa för att hjälpa men det lär ju vem som helst förstå att det är svårt med 4 barn ensam.
    Och trots detta så har jag tagit mig upp. Så som jag sagt tidigare att skylla på omständigheter gör det bara svårare för en själv.
    Jag säger inte att man måste vara lycklig 24/7 och glad jämt.

    Man har rätt att vara ledsen och arg ibland också. MEN, man kan fortfarande välja att vara lycklig och ta vara på det i livet som gör en glad.

  • Anonym (Ansvar)
    Anonym (Nonon) skrev 2015-04-03 00:13:32 följande:

    Nej ts. Jag tror att du har lite svårigheter med empati, att kunna sätta dig in i andras skor. Inte för att du inte sitter och tycker synd om massa människor. Utan för att du som personen lite längre upp sa hittat något som funkar för dig och tror att då funkar det för alla andra. Kan du överkomma din trasiga bakrund och få ett framgångsrikt liv kan alla andra det. Kan du välja att inte må dåligt kan alla andra det. Men det funkar inte så. Enbart ett fåtal människor kan välja hur de mår. Kan du sitta och må dåligt och sedan välja att må bra är väl det helt fantastiskt, men du är en person. Något som funkar på dig behöver inte funka på andra.

    Många mår sämre än de behöver. Dom slänger på sig offerkofta och tar den enkla vägen. Det finns en bok som heter "Ingen tar skit i de lättkränktas land" som handlar mycket om offermentaliteten i samhället du nog skulle gilla. Men det är ett låååångt steg från det till att alla väljer sina liv och hur de mår. Den mänskliga hjärnan är mycket mer komplicerad än svart och vitt eller en on och off knapp. Och att du sätter dig på en hög häst och hävdar att detta skulle gälla alla är förolämpande och får dig att verka känslokall. Din bakrund kanske gjorde ett större intryck på dig än du tror.


    Jag säger inte att man kan välja att ha ett perfekt liv. Jag säger att man kan välja att vara lycklig. Det är jobbigt, det är svårt och vägen dit är inte perfekt.
    Det har inget med min empati att göra. Jag har inga problem med den biten. tro mig. Bara för att jag tror att man kan vara lycklig oavsett så gör det inte mig oempatisk.
    Som sagt man kan fortfarande vara ledsen ibland och arg. Men i det stora hela lycklig.

    Jag är inte glad jämt, det har jag inte sagt heller. Jag gråter ibland, jag skriker ibland MEN jag väljer ändå att vara lycklig. Allt i mitt liv är inte perfekt, långt ifrån. Men jag väljer att se det bra i mitt liv mycket mer än jag ser det dåliga. Jag väljer att vara lycklig utifrån dom förutsättningar jag har.


    Har du varit i afrika någon gång och sett alla människor där. Dom som lever i missär, fattigdom och sjukdom?
    Jag har sett folk som lever så som är lyckligare än vad vi svenskar är rent generellt.
    Våra problem är inte ens i närheten av deras men ändå har dom fattat det här med att välja lycka istället.

    Och Ja helt ärligt, jag tror att ALLA kan välja att vara lyckliga. Men många tar den lätta vägen och skyller på omständigheterna istället för att ta ansvar för sitt eget mående.

  • Anonym (Ansvar)
    tankfull skrev 2015-04-03 08:20:07 följande:
    Vad är det för fel på alla människor på dejtingsajter, på alla människor som skiljer sig och hittar nån ny och sen skiljer sig igen, och vad är det för fel på alla de människor som nöjer sig och lever år ut och år in med någon som inte är den stora kärleken?
    Visst, man kanske får barn som man önskat men genom att man som kvinna har en begränsad tid att bli gravid så kan man då inte välja omständigheterna kring att få barn och dessa omständigheter (att uppfostra barn ihop med pappan halva tiden) försvinner inte då man skiljer sig.
    Så jag menar att valet mellan två dåliga saker (barnlöshet el. fel pappa) inte ger valet att kunna skapa sitt liv som man vill ha det.
    att få barn är ingen mänsklig rättighet. MEN hur och med vem man skaffar barn är helt ens eget val. Alla val vi gör i livet är upp till oss och vi får leva med konsekvenserna. Men om du blir olycklig av ditt eget val så är det ju ditt fel och inte omständigheternas fel. Det är det jag vill komma fram till.
    Är jag i en dålig relation och mår dåligt så är det bara jag som kan ändra på det så jag kan vara lycklig. Man kan inte gå dag ut och dag in och må dåligt och skylla på idioten man bor med.

    Sen det här med barn är en komplex fråga och något som är olika från situation till situation. Och hur en människa väljer där är dennes beslut. Men jag menar fortfarande att man kan välja att vara lycklig.
  • Anonym (Ansvar)
    Daniel12 skrev 2015-04-03 08:42:21 följande:

    Jasså? Själv är jag trött på alla egoistiska människor som säger "Kan jag så kan alla", utan att se de minsta nyanser eller skillnader hos människor ang. bakgrund, uppväxt och förutsättningar. Typiskt den nya ego-generationen med charlatanen Dr Phil i spetsen, och ytterst en agenda från amerikanska staten att folk ska "lära sig" ta ansvar för sina egna liv så att staten på sikt ska slippa bry sig om människor som mår dåligt eller inte kan eller orkar lika mycket som andra.

    Folk som skriver inlägg liknande TS är lättlurade och godtrogna. Men som flera sagt,funkar det för TS så är det väl skitbra.

    Visst kan vi till stor del välja hur vi vill må, det håller jag med om, samt att många gräver ner sig för minsta lilla och har onödigt stor offerkofta, men att generalisera så grovt och säga att alla människor kan bara för att du och ett antal andra kan, så gör det inte det till någon universell regel eller allmängiltig utgångspunkt.


    Håhå Jaja!!


    Det är EXAKT det jag menar. Folk SKYLLER på uppväxt, bakgrund, förutsättningar osv osv. Folk hittar på ursäkter för att inte ta ansvar för sitt eget liv. Nej jag hade jobbig barndom så jag får göra så här, nej jag har ADHD så jag får bete mig illa. Nej jag fick ingen kärlek när jag var liten så det är min ursäkt för att dejta idioter osv osv osv.

    Offerkoftan växer sig större över sverige.
    Jo alla KAN välja att vara lyckliga, Att göra sig själv lycklig. Sen är det olika svårt för alla och det har jag hela tiden sagt. Men alla kan.
    Det är bara det att folk väljer att göra sig till offer istället.

  • Anonym (Ansvar)
    Astarte skrev 2015-04-03 08:54:51 följande:

    Jag kan delvis hålla med dig, men samtidigt tänker jag att mörka tankar, uppgivenhet och hopplöshet många gånger är symtom på just sjukdom, även om personen inte tror det själv.

    Visst finns det många som bra ser sig som offer, men många är också drabbade av en depression. När man är glad och pigg är det lätt att få saker gjorda oh ta för sig av livet (se framåt och skapa sitt liv), men inte när man inte mår bra eller kan tro på sig själv.


    jag kan till viss del hålla med dig också. som du säger, många ser sig som offer men ofta så är det även många som skyller på depression för att få ett ord på det, för att använda det som ursäkt för att inte ta tag i det. Då kan man ju fråga vart depressionen kommer från och vad man själv kan göra för att motverka det. Ibland behöver man hjälp dit genom kanske terapi eller så men bestämmer man sig för att man vill vara lycklig så är ju bara det ett stort steg på vägen även om vägen dit är lång.

    Jag säger inte att det går i en handvändning. Det kan ta tid. Men viljan måste ju finnas.
  • Anonym (Ansvar)
    Anonym (Komplext) skrev 2015-04-03 09:28:41 följande:

    Jag förstår lite hur du tänker TS. Själv är jag ensamstående med barn vv sedan en tid tillbaka, är ganska ung. Har bra jobb och bor i ett hus jag äger själv. Jag väljer aktivt varje dag att försöka se positivt på min situation, att tänka "friska" tankar, att välja lycka och inte älta- även om jag skulle ha anledning till det. Dock så är jag en otroligt stark person, det vet jag med mig själv och det är oftast så jag beskrivs av andra. Självständig, stark, målmedveten, positiv...

    Däremot i mitt arbete (är socionom) möter jag människor varje dag som kommer från olika bakgrunder och med olika förutsättningar. I enstaka fall tänker jag "men ryck upp dig människa", men det är oftast i sådana fall där resurserna finns och där det enda som egentligen behöver komma till är lite positivt tänkande. De flesta jag möter har dock varit med om oerhört tunga saker i livet. De upplever en stor maktlöshet i sina liv och saker de själva inte kan påverka är en stor del av deras liv varje dag. Jag känner så oerhört starkt för dessa människor och gör mitt yttersta för att kunna vara en liten del av deras stöd, att kunna hjälpa med det jag kan för att kunna stötta upp. Men är det något jag lärt mig- och vet, så är det att vara ödmjuk och inte döma. Ge era medmänniskor kärlek, förståelse och visa att du finns där så är bara det en god hjälp på vägen.

    Tänker att din trådstart hade kunnat beröra sååå många fler, och kanske motiverat någon att göra en liten skillnad under denna påskhelg, om den skrivits på ett motiverande, upplyftande och stöttande sätt istället för dömande och kritiskt.


    absolut. jag förstår hur du menar. Och jag vet att alla är olika med olika bagage. Och som sagt jag har inga problem med ödmjukheten. Jag förstår hur andra människor har det och att det inte alltid är så lätt. Jag menar bara på att man måste ha viljan att vara lycklig. Det är faktiskt ett val oavsett hur svårt man har det. Man kan välja det. Man kan INTE välja att ha ett perfekt liv men att vara lycklig är en helt annan sak.

    Även om man inte bara kan trycka på en knapp och bli lycklig (kan inte ens jag) så kan man vilja förändra och välja lyckan.
Svar på tråden DU skapar DITT liv!