Jag har kommit på att min kille ljuger om sitt yrke för att vara domare i tingsrätten....

Det låter ju helt vrickat, men jag har hört liknande historier förut och i somliga fall har det börjat som en liten "oskyldig" förvrägning av sanningen, som vederbörande sen inte kunnat ta sig ur, av rädsla för att tappa ansiktet, förstöra relationen osv, och ju längre det går desto svårare blir det.

Jag tror nog det bästa, mest hederliga, mest mänskliga sättet, är att helt enkelt bara säga "Jag vet att du inte är domare, utan receptionist. Jag har kollat upp det. Kan du förklara för mig varför du sagt så till mig?"

Sen, helt beroende på hur han svarar, och kanske också vad någon i hans omgivning, typ hans mamma, säger om honom, får du sedan avgöra hur du vill förhålla dig till alltihop.

Det KAN ju hända att det är en otroligt olycklig engångsgrej, även om sannolikheten för det kanske är rätt liten.

I alla händelser tycker jag INTE du ska konfrontera honom på jobbet, inte för hans skull, utan för de andra människorna som kommer till tingsrätten. Där utspelas varje dag mänskliga tragedier som inte behöver förstärkas av ytterligare några uppträdanden.

Du verkar ju vara en sansad person ? visa omdöme!