Hypnos mot oförklarlig barnlöshet

Tammie: Dina fertilitetsproblem bottnar inte i stress eller odefinierade "spärrar". Du har fysiolologiska problem och jag är jätteledsen för din skull, jag vet hur jobbigt det är eftersom jag har problem själv.

Det du kan göra för att hjälpa upp fertiliteten är endast att äta bra, hålla normalvikt, inte röka, motionera och dricka måttligt, för att bättra på oddsen, precis som alla andra kvinnor. I övrigt kan du inte påverka eftersom den situation du är i, INTE ÄR DITT FEL! Någon sjävförvållad stress eller mentala spärrar har inte med saken att göra!

jag har endel intressant statistik i ämnet om du är intresserad, men det ger jag på er begäran i så fall.

Olika sjukdomar drabbar olika människor och lika lite som en astmatiker bär ansvaret för sin sjukdom, att den skulle uppstått pga egen stress, lika lite bär du ansvaret för din barnlöshet!

Vill du gå till en hypnotisör för att själv känna att du mår bättre och är mer avslappnad gör det. Men gör det inte i första hand för att bli gravid!

Hej igen Tammie!

Vad gäller statistik så ser det ut så här:

1. Av all par som vill ha barn blir mellan 80-85% gravida inom ett år, genomsnittstiden är 7 månader.

2. Av alla par som söker hjälp är det endast 10% som klassas oförklarligt barnlösa (personligen är jag övertygad om att fel finns hos dessa par, men att vetenskapen inte riktigt kan hitta dem än). Alltså på 90% av paren hittar man påtagliga fysiska problem.

3. Vad gäller fördelning av fel så sitter felet hos kvinnan i 1/3 del av fallen, 1/3 hos mannen och i 1/3 del av fallen hos båda. Dvs felfördelningen är 50-50 mellan män och kvinnor.

4. Av alla som själva försöker bli gravida, utan att söka hjälp, efter ett år lyckas endas 5 % av de kvarvarande på egen hand. Då räknat på en 5 års period.

Ovan nämnda statisktik kommer från den broschyr som delas ut som infomaterial på fertilitetsklinikerna. Den finns även utlagd på vissa av klinikernas hemsidor, så den är lätt att hitta.

Utifrån detta vill jag som du kanske förstår fråga om det endast är du som kollat upp dig, det låter nämligen så. Din man MÅSTE utredas tillsammans med dig, som du ser ovan.

Du kan också läsa följande artikel som behandlar specifikt stress vid IVF. Liknande resultat rörnade stress när man skaffar barn finns också.

www.villhabarn.com/stroroprov.html

Vad gäller din fråga hur jag ställer mig till hypnos så är jag negativ till det. Så länge man inte vetenskapligt kan påvisa positiva effekter hos de som försöker tror jag inte på metoderna. Och det finns INGA undersökningar som styrker vare sig hypnos eller något annat. Det som hjälper är utredning och fertilitetsbehandlingar av olika slag och de är mycket framgångsrika. (75% av alla par blir hjälpta när de väl kommit till utredning) Jag tror vidare att det finns intressenter som gynnas av att skuldbelägga barnlösa par så de kan sälja sina tjänster och varor till oss. De är så angelägna om att vi ska tro att vi själva är upphovet till våra problem, I förhoppning att vi i nästa sekund ska ska vända oss till dem för att få hjälp med opreciserade "blockeringar","flöden" och "stress".

Att sedan så många här på FL talar sig varma för att lägga skulden på oss, tror jag helt enkelt bottnar i en vilja att känna sig duktiga själva, därför gillar de tanken på att vi har "misslyckats" och de "lyckats". En värdering som omöjligt kan läggas i en biologisk process. Apor kan bli gravida, amöbor kan föröka sig. Det har inte med att "lyckas" att göra.

Vidare skulle ytterst få säga åt en man att han skulle få fler spermier genom att "slappna av". Ytterst få skull säga att en katt som inte blev dräktig, hade stressat för mycket...

Fråga gärna om du undrar över någonting. Jag försöker vara så öppen och tydlig som möjligt var jag står.

Tammie: Jag hade missat att du var homosexuell (så vissa punkter blev lite egendomliga)men jag förstod att åtminstone du var utredd.

Jag förstår alla funderingar och framförallt tankarna kring att man själv skulle göra något fel, men det ÄR faktiskt inte så och jag tror att det är viktigt att få höra det också ibland, eftersom det oftast är åt det andra hållet alla pratar. "Slappna av", "gå på kurs", "skaffa hund" ibland ville man bara skrika rakt ut. Ja du förstår nog. Jag misstänker att ni som par säkert fått hört betydligt okänsligare saker än så, är jag rädd...

Just betraktandet av avlandet som prestation är ett jätteproblem. Att man talar i termer som lyckas och misslyckas om en biologisk process.

Hur som helst är 13 försök mycket och jag förstår hur frustrerande allt måste kännas för dig. Och jag förstår också att det kanske på någon nivå är lättare när man som jag; fick en diagnos. Det måste vara svårt att få "vi vet inte varför".

Lycka till med allt! Hoppas allt löser sig!