Stödgrupp att leva med sambo med ADHD
Har sambo med adhd eller mer add, medicineras med ritalina. Har även ptsd.
Japp, tufft är det ibland. Kan vara världens bästa men oxå helt hopplöst ego och som ytterligare att barn i familjen...
Har sambo med adhd eller mer add, medicineras med ritalina. Har även ptsd.
Japp, tufft är det ibland. Kan vara världens bästa men oxå helt hopplöst ego och som ytterligare att barn i familjen...
JA det är inte helt enkelt alla gånger kan man ju lätt säga!
Det jag kan tycka är lite skumt är eg att man inte får en psykolog samtidigt som man får tabletter?! Inte förens nu när min sambo har börjat i terapi för sin PTSD så har han fått klarhet i att vissa saker som han gör och inet gör är pga ADHD. Som att han inte seratt det behöver städas eller att han faktiskt ser men inte orkar ta tag i det. Fick förklarat för sig att det är för att det inte intresserar tillräckligt så hjärnan liksom sorterar bort det.
Min sambo får också utbrott och han har inte helt kontroll då, han är liksom som en tvååring själv. Han kan slänga saker eller smälla i dörrar osv. Fullständigt oacceptabelt speciellt runt barnen! Han blir helt blockerad och det går inte att diskutera som med en vettig människa. Han vänder på allt och blir riktigt otrevlig ibland. Han har kastat ringen flera ggr och han har sagt att han sak åka härifrån jag vet ine hur många gånger.Tröttsamt och väldigt sårande. Jag vet inte längre vad som är vad, vad som jag kan tro ska försvinna när han gått igenom sin behandling för PTSD och vad som blir kvar och som är ADHD... Men det otrevligaste och offerbeteendet tror jag försvinner, för det är ngt han gjort senaste året och det är då han mått sämre. Men det är ALDRIG hans del och han skulle aldrig bara svara att oj, då fattade jag fel eller oj, det var inte meningen att det skulle låta så...
Hur vi löser saker...tja... Jag VÄGRAR att lägga mig utan att allt är utrett. Så när jag kämpat och tryckt på tillräckligt brukar det komma fram vad som egentligen är problemet eller att vi faktiskt förstår varandra till slut. Han kommer allt id senare tillbaka och ber så om ursäkt och att hanär så ledsen osv osv...
Vi har ju mycket annan problematik med PTSD som tar allt fokus nu, att han inte kan vara med barnen mer än en liten stund, att han har riktiga skitdagar, at hans relation till barnen haltar och att jag på grund av allt detta måste ta hand om precis allt. Han kan hjälpa till lite eftger barnen somnat med lite disk eller så men annars gör jag allt. Dessutom kan jag inte komma ifrån någonsion för han fixar inte att ta barnen själv. Tur jag har världens bästa föräldrar som bor när aosm kan ta dom så jag iaf kan få gå ngn tur med hundarna sjävl i balnd i SKOGEN! Enda sättet att ladda liksom...tur jag har snälla barn som jag har mkt roligt med iaf!
Det blev långt det här...men det var det första bara som jag kom på... delar gärna och bollar med andra om allt detta. Man är ganska så ensammen...Fråga gärna om ni undrar något!
Ja alkohol är katastrof. Ihar haft katasteofhelg Allt var bra, jag åkte iväg med barnen, sambon ringer och säger han ska vara hjälpa en med en grej och jag ska inte oroa mig. Sedan kommer han inte hem och svarar inte på tel Ich till slut när han svarar inser jag att han druckit. Han kom hem, ngn körde hem honom tydligen. Han ska inte dricka av massa orsaker men så hade han dålig dag och var hos folk med.öl och vips! Fullständigt skogstokig blev jag! Pratade på fm utan barnen men han tycker alltid att ja, nu sa jag förlåt ska du älta.länge till? Men jösses, jag vill.ju mest strypa honom!!!
Allt detta är dock från hans ptsd. Annars lägger han fokus på sitt och är rejält ego.
Låter jobbigt för dig!! Kam inte trippa på tå jämt, då blir man sjuk själv! Säger eran terapeut att du förstorar?! Vad är det för stil??? Om du upplever ngt så är det ju sant, för DIG!! Att diskutera är assvårt, samma problem här typ. Han hittar på sake som jag aldrig sagt, är elak säger saker att jag sagt det och det som jag alurig gjort mm. Svårt!!! Jag är inte rädd men rädd för att barnen ska höra eller se. Till och men min ena hund är osäker på honom nu, innan var,det aldrig så men nu vill han inte ens gå ut med honom! Säger en del...
Mest förbannad blir jag när han säger att jag inte fattar hur han mår och vAD det betyder att ha ptsd, jösses, jag LEVER ju i HELA TIDEN!!! Allt går ut på att styra undan smällar och kriser!!
Massa pepp och energi till dig!!!
Nu är det sjukt jobbigt allt
Jag saknar verkligen en stödgrupp irl som man som anhörig kunde gå i, så man fick stöd från andra så denna tråden är GULD!!! Min sambo har heller inte fått ngn hjälp med sin adhd, bara konstaterat och varsegod ät medicin. Så han vet inget om sin egen sjukdom...
Intressant att fler har det så att sambon bara skyller ifrån sig ist för att säga ok, ska göra bättre, samma här hemma. Tröttsamt för en enkel sak får stora konsekvenser.
Hur hanterat ni egofixeringen? Han kan vara så engagerad och på...när det gäller egna saker men att få honom qtt städa upp i sin dusch är lögn...
Härligt att ni finns där ute tjejer!!!!!!!!!! Man.känner sig inte så ensamen då <3
Börjar fundera när jag läser era inlägg, hur mkt som är ptsd och hur mkt som är adhd på sambon... Tror det är mer adhd som kryper fram trots allt. Att den har förstärkts pga ptsd. Väntar ännu.på ny psykolog till sambon, hur lång tid ska det ta??!! Han var ju i.påbörjad behandling liksom. Suck!!!
Intressant det ni berättar om egofixeringen! Det är ju sånt här man som anhörig behöver få veta samt ngt som dem med diagnos måste få insikt i! Min sambo är sjukt hjälpsam till andra, säger ngn hoppa så hoppar han, eller frågar om han ska. Men hemma är det ju verkligen inte så! Kan man ju be om samma sak tusen ggr utan att ngt händer. Är nog dom ngn av er skrev, behovet av att visa sig bra utåt...
Hur gör ni då, för att klara dessa svängar i humöret??!! Jag ältar verkligen inte men det går ganska trögt nu att gå från attackerad och arg/ledsen till glad igen. Sambon vänder humör på en.femöring, det går så fort, även tillbaka. Och då får jag höra,jaha hur länge ska du prata om det här nu då?Ska du vara sur hela dagen nu? Det finns noll utrymme att få vara arg tillbaka. Känner mig så sårad, när man kanske slappnat av ett par dagar, allt är bra och så.kommer en sådan em som igår med utbrott och dumma saker. Då känner jag mig lurad! Vill inte alls vad a gullig med en sådan person, utan med den som var där dagen innan.
Det är mycket det här... Och så vill man skydda barnen oxå! Pust...
Glad påsk på er tjejer, ni är tuffa!!
Tack för ditt inlägg, bra info till oss!
Önskar min sambo kunde gå fen där kursen om adhd, han tackade visdt nej när fen erbjöds, suck! När han fått lite ordning.på.sin ptsd så är det klart nästa grej.
Lång diskussion nu på kvällen om uppfostran av barnen. Han tar allt som personliga påhopp det som den snart treåriga sonen gör, har mkt dåligt tålamod och faller till hota om saker för qtt han ska.lyssna, vilket jag tycker är Hemskt! Känns som om det är mkt dåligt självförtroende i fråga om barnen som ställer till det. Han kan liksom inte ta in att typ alla har det så här! Blir galen när allt ska vara svart eller vitt, att han bara kan säga att du får ta uppfostran, dom lyssnar ändå inte... Lite extra uppgiven ikväll så jag legat i maginfluensa och precis börjat kunna få i mig mat och har haft hand om lilltjejen hela dagen trots detta. Hon var oxå dålig samtidigt så det var ganska ok. Men blir trött för när han är sjuk kan han inte göra ngt men till mig säger han va klarar du inte att röja av bordet? Jag är flr fan sjuk!!! Helt färdig, ursäkta virrigt inlägg, måste sova...
Hur går det för er?
Kaos här, sambon mår dåligt och är så sjukt arg. Kan säga ngt litet och han får spel. Kan absolut inte säga ngt som rör mig, att jag är trött eller ledsen. Helvetesvecka har det varit och jag är helt slut.
Värst är faktiskt att han nu snöat in på sex och närhet, och jag fåt höra allt att jag aldrig vill osv. Trots att jag förklarat att när han varit så här arg tar det ett litet tag, ett par dagar kanske innan jag kan närma mig igen, men detta är bara löjligt enl honom. Jösses jag tförsöker ge honom all plats han behöver men då undviker jag honom och är jag på plats blir han arg och galen, lätt att göra rätt...inte...
Han ska träffa en ny människa imorgon, kanske ngn som kan hjälpa honom för snart går han under och jag med...