L85 skrev 2015-04-10 10:58:57 följande:
Som ni har nämnt så är man ofta ganska ego, jag känner så här, jag mår såhär, jag tycker såhär, jag gör såhär.
Tyvärr är det nog så att den som står en nära, tänker man att den personen ska ALLTID vara kvar. Hur mycket elaka saker man säger eller tjabbar om så ska denna person ta det och sen bara gå vidare . Men i verkliga livet så funkar det ju inte så, alla har en stopp punkt, då man säger i från eller lämnar relationen.
Det som funkat bäst hos oss är att min man bara går, när vi bråkar. Ändå jag blir jäääätte arg att han bara sticker liksom, så efter ett par timmar så kan vi prata om det som två vuxna och det brukar funka mycket bättre. Att tjafsa i mot , funkar aldrig , en person med adhd blir som ett eld klot och alla tankar forsa ut och man kan säga dom mest elakaste sakerna utan att man hinner stoppa sig själv. Ibland behöver man diskutera saker och då kan det vara bra att skriva ned, för eller imot lista på det ni ska diskutera. Att förklara att du får ha din åsikt och du har bra saker att säga men såhär tycker faktiskt jag.
Beröm är något som dom flesta med adhd, letar efter. Det kan vara för minsta lilla sak, så kan det lysa upp hela dagen. Fixar han disken, ändå du har tjatat på honom så, säg det. Oh vad bra att det blev städat, skitbra! Det låter jätte fånigt men, det stärker våran självkänsla. Man får tyvärr ibland tänka att du är tillsammans med ett vuxet barn.
Men ibland behöver man tyvärr höra att saker man säger och gör är för jävla jobbigt och du är inte en dans på rosor att leva med. Att visa känslor, eller ställa ultimatum. Ofta män är mer impulsiva, ta saker som det kommer eller överdriver vissa saker. (ja ni vet när de är förkylda, så det ju sååå synd om dom) typ så.
Hej
Ja, känner igen mig i det du beskriver. Just nu på sistone att han blivit så elak när han blivit arg. Säger elak saker och sen pratar vi inte om det. Men jag ska nog börja gå iväg när det händer för att inte ska tro att jag tycker det är ok det han säger.
Sen är det ju så roligt för han säger han behöver inte ha beröm/uppmärksamhet av mig. Det är viktigar att få utanför vårat förhållande . För han menar att han får det ändå genom att jag vill vara med honom. Men jag har märkt han säger alltid när han gjort något som disken. Om inte jag säger vad bra att du gjort disken. Så det blir lite motsägelsefullt. Sen är det också något han börjat med att jag har dubbelmoral hela tiden. Leva som man lär . det roliga är ju att han själv ofta gör så och då är det svårt att säga det till honom.
Jag märker när han är på sånt humör så minsta lilla då kommer det bli tjafs. Säger jag det till honom får jag höra du tror du vet allt. Tänk på hur du själv är .
För det är ju i princip alltid jag som gör honom arg, irriterad. han har ju ingen del i det tycker han. Det stämmer ju inte riktigt då han kan reagera riktigt konstigt ibland. Det är tur att dom roliga o trevliga stunderna är fler än tvärtom. Det som är svårt är att man vet aldrig när utbrotten kommer. Jo ibland:)!
Det som blir svårt är mycket att han kan reagera på ett tonläge, blick mm . även där starkare än en utan Adhd.. då allt förstärks känslomässigt.
Jag önskar att jag kunde berätta allt detta för honom för att han skulle kunna förstå att ibland är det faktiskt hans symtom som påverkar honom. Kan man prata om det och då får båda en förstålese för det.
Det är mycket känslor och ibland känns det som han gör sakerna öite väl stora. i ena fallet om jag tittar på mobilen i en situation så är jag respektlös, dum i huvdet, funkar inte socialt mmm. Sen kan han själv gör det och då är det alltid för något som han ska kolla upp men då är det ju dubbelmoral då lever han inte som han lär. Eller ska jag tolka det som att vissa personer är viktigare än mig och då blir det respektlöst? Speciellt när personerna i fårga inte ens märker att jag tittar på mobilen, då är det ju bara han som får för sig något...
Dessa missförstånd är jobbiga...
Han har sagt att jag måste vara tydlig. Säga till när jag gör något hemma så han blir uppmärksamad på det, men det känns ju lite fånigt...
mmmmmm