• beli

    Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?

    Hej!

    Nu vill jag verkligen veta hur ni andra lyckats amma era barn, rent praktiskt.

    Vår son fyller snart tre veckor. När han föddes sög han på underläppen och det tog ett par dagar för honom att få ut underläppen när jag ammade, men på de tre dagar vi var på BB hann jag få såriga bröstvårtor och nästan skrek rakt ut varje gång han tog bröstet. Jag fick tusen tips av personalen, de kom till vårt rum otaliga gånger för att se mig amma och hjälpa till, korrigera o.s.v.

    Sen kom vi hem. Första natten var kaos och katastrof, jag hade så ont vid varje amning att jag grät, och vår son grät för att han inte fick i sig tillräckligt med mat. På BB hade de varit väldigt tveksamma till ersättning och pumpning, så vi hade inga såna hjälpmedel hemma.

    Följande dag fick vi komma till amningscentrum, där barnmorskan omedelbart gav mig flera förpackningar ersättning samt instruktioner i hur man använder en amningspump.

    Sedan dess har jag pumpat varje dag, och sedan bröstvårtorna läkt har jag ammat en eller två gånger per dag. Dock behöver jag alltid en amningsnapp (sånt där silikonskydd som man lägger på bröstvårtan). För en vecka sen fick jag från amningscentrum en mindre amningsnapp för att sonen ska vänja sig vid nåt mindre att suga på, för att sedan med tiden kunna ta bröstvårtan, som är mycket mindre än min stora amningsnapp. Dock gjorde det genast ont med den mindre amningsnappen, så jag har varit tvungen att använda den stora sedan dess.

    För att amma behöver jag:

    - En kudde bakom ryggen (för att kunna sitta någorlunda rak i ryggen)
    - En amningskudde eller vanlig kudde i knät
    - En amningsnapp

    Att få till alla dessa saker med EN hand (eftersom jag redan har en skrikande bebis på andra armen) är en utmaning som övergår mitt förstånd. När jag kommit så långt som till att försöka få till amningskudden med en hand, har sonen oftast hunnit bli riktigt less. Och så amningsnappen, som man ska få ut luften ur innan man lägger den på bröstvårtan. Med EN hand... En annan irriterande detalj är att jag alltid måste "stå på tå" när jag sitter där i soffan, för att låren ska vara i vågrät position och inte luta neråt. Det blir ganska jobbigt för tårna efter en halvtimme...

    Till råga på allt fäktar sonen nåt otroligt med armarna när han är hungrig, så om jag inte maniskt håller fast amningsnappen på bröstvårtan med den lediga handen, flyger den iväg inom loppet av tre sekunder. Och så upprepas det gång på gång, tills min man kommer och håller fast sonens armar. Men då har ju sonen hunnit bli så skrikig att vi måste trösta honom. Och så börjar det om igen. På med amningsnappen, maken håller i sonens armar, jag håller fast amningsnappen och rör hans överläpp med den tills han förhoppningsvis öppnar munnen och jag kan föra hans huvud mot mig. Sen är det bara att hålla tummarna för att jag lyckats behålla nåt slags vakuum i nappen så att han vill börja suga. Släpper han nappen och börjar skrika, är det bara att börja om.

    Jag vill förstås helst av allt slippa amningsnappen. Jag har ett par gånger testat att ge honom bröstet utan napp, men det är som om han inte längre förstår vad bröstvårtan är för nåt. Ända sen andra dagen hemma har han ju bara fått mat via amningsnapp eller nappflaska...

    Jag undrar verkligen jättemycket hur alla ni som ammat utan problem lyckats med det!

    - Gör det verkligen aldrig ont i bröstvårtorna på er?
    - Använder ni amningskudde (eller annan kudde)? Fixar ni allt med EN hand?
    - Är det bekvämt att sitta och amma i soffan, eller måste ni också "stå på tå"? Hur löser ni det?

    Jag mår bra i övrigt, men den här amningsproblematiken drar ner mitt humör flera gånger per dag. Ibland sitter både mor och son och gråter, och far får trösta båda. (Jag börjar dessutom alltid svettas nåt kopiöst under armarna när jag försöker amma, och den sura svettlukten lyfter inte humöret precis...) Vissa dagar hinner jag ändra åsikt tio gånger under dagens lopp - än ska jag ge mig fan på att få amningen att funka, än är jag redo att ge upp och helt gå över till ersättning. Det är mentalt påfrestande att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan på det sättet.

    Jag har både hört och läst att det gör ont att amma den första tiden - oftast de första dagarna, men här inne har jag läst om folk som lidit i veckor...! Och att det sedan ska bli bättre. Men som mamma ska man ju helst må bra, för sin egen skull men även för barnets och för mjölkens - humöret kan ju påverka mjölkproduktionen. Hur ont ska man alltså ha för att det ska vara värt det? Och hur länge? Jag känner bara att nåt är fel när man som mamma måste ha ont när man matar sitt barn.

    Och även när man lyckats komma över smärtan - känns det aldrig obehagligt att få bröstvårtorna sugna i så många timmar per dag? Det händer ju liksom aldrig annars att nån berör en så intensivt så många gånger per dag, och bröstvårtorna är ju dessutom känsligare än de flesta andra ställen på kroppen. Hur vänjer man sig vid det?

    Ja, som ni ser tycker jag det här med amning är ett riktigt mysterium. Kan ni berätta hur ni gör?

  • Svar på tråden Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?
  • Pippit

    Har ni kollat barnets tungband? Om det är för kort är det svårt att få rätt tag. Båda våra flickor har fått tung bandet klippt.

  • Celice29

    Mina bröst "läckte" också mycket och jag hade sån uppsamlingskupa på det bröst som inte ammades först. Annars bara rann det! Jag köpte förresten nya till mitt andra

    barn (april 2014) och de behöver jag inte längre. Du kan få dem om du vill (NUK)???? Jag hade också BH dygnet runt o amningsinlägg hela, hela tiden. Med mitt första barn hade jag ont i många veckor o fick sår. Det kändes som 10 knivar varje gång hon tog bröstet. Sen fick jag tips om tvillinggreppet, dvs att man vänder bebisen så att hen har fötterna in under din armhåla/arm. Så måste ju tvillingar som ammas samtidigt ligga för att få plats. Man får palla upp lite mer med kuddar. Detta blev lösningen för min amning eftersom bröstet då belastades annorlunda o såren fick chans att läka. Kan vara värt att testa! Efter ca 2 mån så kände jag att amningen var okej o sen blev det riktigt bra. Ammade i 9 mån. Med mitt andra barn var jag ganska nervös me jag var supernoga med tekniken o ammade växelvis vanligt o växelvis tvillinggreppet ( hade en app för att hålla reda på vilket bröst o vilket grepp ????) Jag fick ont men inte i närheten av min första upplevelse.

  • Maramina

    Stackare för att ha sådana problem med amningen! Minns så väl hur det var för mig med stora... Jag grät, jag ammade och så grät jag ännu mer. Jag var flera gånger vid amningsrådgivningen och de tyckte allt såg bra ut. Ändå fortsatte det att göra ont, ändå fortsatte mjölkstockningarna att avlösa varandra och jag fick aldrig mjölken att räcka till utan fick komplettera med ersättning. Amningsnappen fick hänga med under hela amningsperioden sex månader. Det som gjorde att jag orkade så länge var att jag tillslut fick rådet från amningsrådgivningen att testa SPC-flakes och lecitin (både finns i hälsokosten, SPC-flakes finns ofta även bakom disken på apotek) och i samband med att jag började med dessa så lindrades även smärtan! Så mitt råd är att testa!

    Ett annat tips är att gå in på amningshjalpen.se och läsa där om amning och kanske även be en hjälpmamma om stöd och hjälp.

    Jag vet inte om det hjälper dig just nu men kanske kan det ge dig hopp när jag berättar att när jag i somras fick mitt andra barn trodde jag att amningen skulle gå lika dåligt som med första. Början var väldigt lik. När hon var fem-sex dagar gammal fick jag min första mjölkstockning. På BB trodde de först inte på mig för "det brukar man inte få så tidigt". Resten av sommaren gick jag med bröstvärmare, två eller tre lager tröjor plus bh (utan bygel) och sjal för att skydda brösten, trots att det var så varmt som det var i somras. Utsattes brösten för drag fick jag känningar med en gång och det var först och främst smärta vid amning, hann det bli värre så ömma bröst och så i värsta fall en fullt utvecklad mjölkstockning. Men så började jag med SPC-flakesen och jag märkte att jag inte var lika känslig. När jag glömde äta don en dag så fick jag ont med en gång. Jag som hade trott att de inte fungerade riktigt så bra... Nu är dottern sju månader och jag ammar henne fortfarande. Jag behöver inte äta flakesen längre och jag kan klä mig normalt. Och till min glädje så gör det inte ont längre. Jag minns så väl den där dagen i höstas när jag kom på mig att tänka

    "Ah! Är det SÅ HÄR det ska kännas att amma?! Det ÄR ju mysigt! Nu fattar jag vad folk menar!"

  • Dasha
    - Gör det verkligen aldrig ont i bröstvårtorna på er?

    nej, aldrig. jag läste att om det gör ont just i bröstvårtorna - då är nånting mycket fel och ska rättas omedelbart av t.ex. amningshjälpen.

    - Använder ni amningskudde (eller annan kudde)? Fixar ni allt med EN hand?
    använde aldrig amningskudde, trots att jag fick en i present.

    med första barnet pallade jag upp med vanliga kuddar under min armbåge för att bebisens huvud är lite tung.

    med andra barnet struntade jag i alla kuddar och musklerna byggdes upp på ett par veckor, innan kändes det lite i armarna, som lätt träningsvärk.

    - Är det bekvämt att sitta och amma i soffan, eller måste ni också "stå på tå"? Hur löser ni det?
    inte bekvämt med andra barnet. ammar i stolen eller kontorstolen. Första barnet ammade när som helst och hur som helst, hon var lättare att amma.

    änns det aldrig obehagligt att få bröstvårtorna sugna i så många timmar per dag? Det händer ju liksom aldrig annars att nån berör en så intensivt så många gånger per dag, och bröstvårtorna är ju dessutom känsligare än de flesta andra ställen på kroppen. Hur vänjer man sig vid det?

    nej inte obehaglit, för att självaste bröstvårtan pillas ju inte inte på mig iaf  bebisen trycker bara med tungan på den för att trycka ut mjölken.
  • Dasha
    beli skrev 2015-02-14 23:01:02 följande:

    Och hur gör ni när det droppar mjölk ur andra bröstet? Personligen tycker jag det är lite jobbigt att känna att det droppar på magen/låren, och det blir alldeles klibbigt. Är det bara nåt man får acceptera, eller går det att göra nåt åt det?


    jag har alltid en amnings bh eller mjuk sports bh eller bikiniöverdel, med amningskuddar i. köper natusan amningskuddar i en vanlig mataffär
  • beli

    Tack för alla svar! Skulle svara idag, men har inte hunnit. Får bli imorgon. Vill bara säga att jag tog till mig gårdagens tips om amningsbehå med inlägg nattetid, och sov just så. Väldigt skönt att slippa droppande bröst! Era tips förbättrar mitt liv, om så bara lite grann :)

    Fler reflektioner imorgon. Tack för att ni engagerar er!

  • Sunnan

    Twilfit har en mjuk amningsbehå som heter Madonna som är helt fantastisk och bra att sova i. Möjligt att den ger dåligt stöd om man har stor byst men kan vara värt att prova om du tycker att det är obekvämt att sova i BH.

  • Trippelmamma76

    Tycker Carriwells vanliga amningsbh:ar är helt ok också. De är ju sömlösa och mer som sport-bh. Nu har jag ingen jättebyst men på natten borde de kunna funka oavsett behov av stöd, eller? Lätta att bara tvätta i maskin med. Jag har haft en hög sådana att byta med, då det ofta blivit läckage oavsett tid på dygnet. Finns på babyproffsen, på diverse sidor på nätet mm.

  • isolande

    Jag skulle bara vilja flika in att det finns ersättning för den som lider av amningen. Man måste inte plåga sig igenom det om det är svårt att få det fungera. Amning blir en stor del av livet den först bebistiden och fungerar det dåligt blir hela ens tillvaro jobbig.

    TS, kämpa på om du verkligen vill amma. Men tänk på att man kan ge lite ersättning vissa mål om du bara känner att du inte pallar mer. Det går att delamma också.

  • Abisko

    Hej,

    Jag känner så igen mig i din situation. Jag hade en liknande upplevelse med mitt första barn. Krångel och smärta och feber och tårar och pumpar och amningsnappar och kuddar hit och dit. Och flera vändor in till amningsmottagningen.

    Nu när jag fick mitt andra barn hade jag bestämt sedan innan att jag skulle be om jättemycket hjälp på BB och ge amningen 2 veckor. Om det inte funkade efter den tiden så skulle jag lägga ner, för det är inte värt all möda.

    Jag läste på under graviditeten och förberedde mig så gott jag kunde, gick på amningskurs och stålsatte mig för eventuell smärta och ömma bröstvårtor. Och den här gången funkade det!!! Jag vet inte om det var för att jag var mer förberedd eller om det var för att det nu är ett annat barn.

    Men hur som helst så vill jag bara berätta att även om det inte funkar med amningen, så är det fortfarande möjligt att få det att funka en annan gång. I alla fall så var det så för mig.

    Hoppas att det lugnar ner sig för dig snart!

Svar på tråden Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?