Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?

Hej!

Nu vill jag verkligen veta hur ni andra lyckats amma era barn, rent praktiskt.

Vår son fyller snart tre veckor. När han föddes sög han på underläppen och det tog ett par dagar för honom att få ut underläppen när jag ammade, men på de tre dagar vi var på BB hann jag få såriga bröstvårtor och nästan skrek rakt ut varje gång han tog bröstet. Jag fick tusen tips av personalen, de kom till vårt rum otaliga gånger för att se mig amma och hjälpa till, korrigera o.s.v.

Sen kom vi hem. Första natten var kaos och katastrof, jag hade så ont vid varje amning att jag grät, och vår son grät för att han inte fick i sig tillräckligt med mat. På BB hade de varit väldigt tveksamma till ersättning och pumpning, så vi hade inga såna hjälpmedel hemma.

Följande dag fick vi komma till amningscentrum, där barnmorskan omedelbart gav mig flera förpackningar ersättning samt instruktioner i hur man använder en amningspump.

Sedan dess har jag pumpat varje dag, och sedan bröstvårtorna läkt har jag ammat en eller två gånger per dag. Dock behöver jag alltid en amningsnapp (sånt där silikonskydd som man lägger på bröstvårtan). För en vecka sen fick jag från amningscentrum en mindre amningsnapp för att sonen ska vänja sig vid nåt mindre att suga på, för att sedan med tiden kunna ta bröstvårtan, som är mycket mindre än min stora amningsnapp. Dock gjorde det genast ont med den mindre amningsnappen, så jag har varit tvungen att använda den stora sedan dess.

För att amma behöver jag:

- En kudde bakom ryggen (för att kunna sitta någorlunda rak i ryggen)
- En amningskudde eller vanlig kudde i knät
- En amningsnapp

Att få till alla dessa saker med EN hand (eftersom jag redan har en skrikande bebis på andra armen) är en utmaning som övergår mitt förstånd. När jag kommit så långt som till att försöka få till amningskudden med en hand, har sonen oftast hunnit bli riktigt less. Och så amningsnappen, som man ska få ut luften ur innan man lägger den på bröstvårtan. Med EN hand... En annan irriterande detalj är att jag alltid måste "stå på tå" när jag sitter där i soffan, för att låren ska vara i vågrät position och inte luta neråt. Det blir ganska jobbigt för tårna efter en halvtimme...

Till råga på allt fäktar sonen nåt otroligt med armarna när han är hungrig, så om jag inte maniskt håller fast amningsnappen på bröstvårtan med den lediga handen, flyger den iväg inom loppet av tre sekunder. Och så upprepas det gång på gång, tills min man kommer och håller fast sonens armar. Men då har ju sonen hunnit bli så skrikig att vi måste trösta honom. Och så börjar det om igen. På med amningsnappen, maken håller i sonens armar, jag håller fast amningsnappen och rör hans överläpp med den tills han förhoppningsvis öppnar munnen och jag kan föra hans huvud mot mig. Sen är det bara att hålla tummarna för att jag lyckats behålla nåt slags vakuum i nappen så att han vill börja suga. Släpper han nappen och börjar skrika, är det bara att börja om.

Jag vill förstås helst av allt slippa amningsnappen. Jag har ett par gånger testat att ge honom bröstet utan napp, men det är som om han inte längre förstår vad bröstvårtan är för nåt. Ända sen andra dagen hemma har han ju bara fått mat via amningsnapp eller nappflaska...

Jag undrar verkligen jättemycket hur alla ni som ammat utan problem lyckats med det!

- Gör det verkligen aldrig ont i bröstvårtorna på er?
- Använder ni amningskudde (eller annan kudde)? Fixar ni allt med EN hand?
- Är det bekvämt att sitta och amma i soffan, eller måste ni också "stå på tå"? Hur löser ni det?

Jag mår bra i övrigt, men den här amningsproblematiken drar ner mitt humör flera gånger per dag. Ibland sitter både mor och son och gråter, och far får trösta båda. (Jag börjar dessutom alltid svettas nåt kopiöst under armarna när jag försöker amma, och den sura svettlukten lyfter inte humöret precis...) Vissa dagar hinner jag ändra åsikt tio gånger under dagens lopp - än ska jag ge mig fan på att få amningen att funka, än är jag redo att ge upp och helt gå över till ersättning. Det är mentalt påfrestande att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan på det sättet.

Jag har både hört och läst att det gör ont att amma den första tiden - oftast de första dagarna, men här inne har jag läst om folk som lidit i veckor...! Och att det sedan ska bli bättre. Men som mamma ska man ju helst må bra, för sin egen skull men även för barnets och för mjölkens - humöret kan ju påverka mjölkproduktionen. Hur ont ska man alltså ha för att det ska vara värt det? Och hur länge? Jag känner bara att nåt är fel när man som mamma måste ha ont när man matar sitt barn.

Och även när man lyckats komma över smärtan - känns det aldrig obehagligt att få bröstvårtorna sugna i så många timmar per dag? Det händer ju liksom aldrig annars att nån berör en så intensivt så många gånger per dag, och bröstvårtorna är ju dessutom känsligare än de flesta andra ställen på kroppen. Hur vänjer man sig vid det?

Ja, som ni ser tycker jag det här med amning är ett riktigt mysterium. Kan ni berätta hur ni gör?

Trippelmamma76

Äldre 14 Feb 07:53

#21

Om du får riktiga besvär med brösten kan det vara svamp. Funkade för mig först efter jag fick tabletter. (Inte alltid svamp syns på odling men gör vansinnigt ont!)

Tålamod är annars det som gjorde att jag till slut fick ordning på det och ammade till ett års ålder. (Nej, när man har fått ordning på det gör det inte ont oavsett hur ofta du ammar)

Skulle du råka ut för mjölkstockning regelbundet så är mitt tips att käka SPC-flingor från Apoteket. Funkar faktiskt. Billigast att skicka efter på Apotea.

Sis2

Äldre 14 Feb 13:04

#22

Valkyria75 skrev 2015-02-14 07:31:32 följande:

Märkligt, för mig var det precis tvärtom!! Jag använde purelan med första barnet, och kom inte till skott med att lufta ordentligt. Jag fick aldrig amningen att fungera, mina sår läkte inte och till slut fick jag stafylokocker infektion och bölder och massa tråkigheter och fick ge upp amningen.

Med barn två började jag tidigt med både amningsnapp och purelan när såren kom. Då sa tillslut en mycket erfaren ssk på amningsmottagningen att jag skulle sluta använda purelan. Såren kan inte läka utan syre. Hon rekommenderade att bara använda den när jag absolut var tvungen att täcka brösten, dvs bara när jag skulle lämna huset och om vi skulle ha besök. Annars är det bättre att bara lufta så såren får chans att läka. Jag köpte också medelas bröstvårtskydd med lufthål på Apoteket, så då behövde jag i princip aldrig använda purelan. Mina sår läkte och tillslut så fungerade amningen hur bra som helst!

Ts, det är så himla svårt att veta vad som fungerar bäst för just dig! Du får prova dig fram. Och bestäm dig för hur mycket/länge du vill försöka. Det är inte alltid det fungerar helt enkelt. Jag trodde inte att jag brydde mig så mycket, men när jag blev rådd att sluta amma med första efter bara 4 veckor så blev jag ändå helt förstörd. Det var en stor sorg som höll sig kvar ganska länge faktiskt. Med andra barnet lovade jag mig själv att inte må dåligt om det inte fungerade. Men det är ju lätt att säga...

Det är så fruktansvärt jobbigt när man är mitt i det!! Jag minns efter 4 veckor träffade jag någon som sa att det tog dem 12 veckor innan det blev bra. Jag fick kämpa för att inte gråta, just då kunde jag inte föreställa mig att behöva lida så länge... I efterhand så kändes det ju helt klart värt det, men när man är mitt i det... Usch det är fruktansvärt :(

Men ts, se till att du får hjälp av någon kompetent du känner förtroende för. Sitt inte hemma och känn dig värdelös! Det kommer att bli bra för barnet i det långa loppet oavsett hur det går med amningen nu! Lycka till :)

Ja då har vi motsatta erfarenheter:) Med min första son fick jag både bakterier och svamp enligt odlingar som togs efter ca 4 veckors slit. Skulle sättas in på behandling men då var det för sent, bröstmjölken började sina, min ork tog slut och jag valde att avsluta amningen istället.

loveu4ever

Äldre 14 Feb 20:26

#23

Jag ammade min son i nio månader med amningsnapp, inga problem tyckte jag. Han fick aldrig ett bra tag utan den och det gjorde så himla ont utan så jag fortsatte bara använda nappen. Hellre det än att börja ge ersättning och trassla med flaskor och termos på natten. Lade alltid upp benen på soffan när jag satt där.

Amma så länge det går på det bröst du börjar med och byt bara om det verkligen behövs. Nästa amningstillfälle börjar du med andra bröstet, varannan gång. Lycka till!

loveu4ever

Äldre 14 Feb 20:35

#24

beckahbitch.blogg.se/2009/june/amning.html

Detta inlägg om amning hjälpte iaf mig mycket, läsvärt!

beli

Äldre 14 Feb 23:01

#25

Tack för svar!

Ett par frågor dök upp inatt:

Jag försökte liggamma igår kväll, men det var knepigt. Finns det några storbystade här som liggammat? Jag har normalt D-kupa, nu säkert E-kupa, och när jag ligger på sidan med det undre bröstet liggande så plant som möjligt, blir bröstvårtan riktad snett uppåt - inte rakt framåt mot bebisen. Jag försökte prova mig fram lite igår, och enda sättet att få det undre bröstets vårta riktad framåt var att stödja mig på armbågen (alltså överarmen i 90 graders vinkel mot sängen) och hålla i bröstvårtan. Min man var med och trixade, och insåg även han att vårtan inte pekar framåt om jag inte ligger väldigt obekvämt. Så - hur gör ni storbystade?

Och hur gör ni när det droppar mjölk ur andra bröstet? Personligen tycker jag det är lite jobbigt att känna att det droppar på magen/låren, och det blir alldeles klibbigt. Är det bara nåt man får acceptera, eller går det att göra nåt åt det?

Loveu4ever: Du tyckte inte det var några problem med amningsnapp. Lossnade den inte hela tiden? Om inte, hur gjorde du för att den inte skulle lossna?

Cakes

Äldre 14 Feb 23:10

#26

Hej,

Angående sin sista fråga... När jag ammade sprutade båda brösten samtidigt. Sådär kul! Men på Apoteket finns det "koppar" (runda saker i plast med ett hål för bröstvårtan). Dessa blev min räddning! Då fyller man liksom upp koppen och sen kan man ju antingen slänga det eller (som jag gjorde) frysa in det och använda till flaskmatning.

Lycka till och styrkekramar!

Alexi

Äldre 14 Feb 23:20

#27

Jag hade bh med amningsinlägg dygnet runt, det fångar ju upp från andra bröstet.

Jag låg nog rätt obekvämt ibland men det blir ju bättre när bebisen blir större. Men testa att ha små trasor (hade massor av ikeas små fyrkantiga) att peta in här och var. Men, bebisen ska ju inte suga på bröstvårtan utan längre in, så exakt riktning på vårtan borde väl inte spela roll, eller?

Jag lärde mig också med andra barnet att amma barnet från båda brösten liggandes på samma sida hela natten, mycket praktisk.

Genuin

Äldre 14 Feb 23:27

#28

Om det gör riktigt ont och om barnet inte får ett bra tag kan man kolla om barnet har kort tungband . För mig var det det som var problemet. Upptäcktes efter 6 veckors plåga med såriga bröstvårtor. Efter det fixats fungerade det helt smärtfritt.

Almina

Äldre 14 Feb 23:28

#29

beli skrev 2015-02-14 23:01:02 följande:

Tack för svar!

Ett par frågor dök upp inatt:

Jag försökte liggamma igår kväll, men det var knepigt. Finns det några storbystade här som liggammat? Jag har normalt D-kupa, nu säkert E-kupa, och när jag ligger på sidan med det undre bröstet liggande så plant som möjligt, blir bröstvårtan riktad snett uppåt - inte rakt framåt mot bebisen. Jag försökte prova mig fram lite igår, och enda sättet att få det undre bröstets vårta riktad framåt var att stödja mig på armbågen (alltså överarmen i 90 graders vinkel mot sängen) och hålla i bröstvårtan. Min man var med och trixade, och insåg även han att vårtan inte pekar framåt om jag inte ligger väldigt obekvämt. Så - hur gör ni storbystade?

Och hur gör ni när det droppar mjölk ur andra bröstet? Personligen tycker jag det är lite jobbigt att känna att det droppar på magen/låren, och det blir alldeles klibbigt. Är det bara nåt man får acceptera, eller går det att göra nåt åt det?

Loveu4ever: Du tyckte inte det var några problem med amningsnapp. Lossnade den inte hela tiden? Om inte, hur gjorde du för att den inte skulle lossna?

Jag har något mindre bröst, så jag har inte haft det problemet. Funkar det att dra in bröstet under dig eller att luta dig mer mot bebisen? En kudde under din överkropp skulle kanske funka annars, men det riskerar ju att bli obekvämt.

Jag hade sånna där som Cakes beskriver (mjölkuppsamlare tror jag det kallas). Mina bröst sprutade alltid båda två vid amning. Men på nätterna tyckte jag att det blev jobbigt för ibland somnade jag ifrån det hela och sen vände jag på mig och då fick jag all mjölken över mig i alla fall... Så jag gick över till att vika en mindre handduk och lägga i BH:n istället (en mjuk BH var nödvändigt för att hålla mjölkuppsamlare eller handduk på plats). Det funkade väldigt bra, även om jag ofta behövde byta handduk under natten... På dagen använde jag mjölkuppsamlare och sparade mjölken för att använda vid behov.

E88

Äldre 14 Feb 23:50

#30

Duktig du är som kämparna på. Jag var tvungen att använda ammningsnapp i början de som de glömde berätta var ju att man skulle rulla på den vilket jag upptäckte efter ett tag, då satt den mycket bättre :P använde en jätte bra salva Lansinohl (lila liten tub) ullfett. Kunde amma utan ammningsnapp efter ett tag så det finns hopp :)

Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?

INNEHÅLL