Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?

Hej!

Nu vill jag verkligen veta hur ni andra lyckats amma era barn, rent praktiskt.

Vår son fyller snart tre veckor. När han föddes sög han på underläppen och det tog ett par dagar för honom att få ut underläppen när jag ammade, men på de tre dagar vi var på BB hann jag få såriga bröstvårtor och nästan skrek rakt ut varje gång han tog bröstet. Jag fick tusen tips av personalen, de kom till vårt rum otaliga gånger för att se mig amma och hjälpa till, korrigera o.s.v.

Sen kom vi hem. Första natten var kaos och katastrof, jag hade så ont vid varje amning att jag grät, och vår son grät för att han inte fick i sig tillräckligt med mat. På BB hade de varit väldigt tveksamma till ersättning och pumpning, så vi hade inga såna hjälpmedel hemma.

Följande dag fick vi komma till amningscentrum, där barnmorskan omedelbart gav mig flera förpackningar ersättning samt instruktioner i hur man använder en amningspump.

Sedan dess har jag pumpat varje dag, och sedan bröstvårtorna läkt har jag ammat en eller två gånger per dag. Dock behöver jag alltid en amningsnapp (sånt där silikonskydd som man lägger på bröstvårtan). För en vecka sen fick jag från amningscentrum en mindre amningsnapp för att sonen ska vänja sig vid nåt mindre att suga på, för att sedan med tiden kunna ta bröstvårtan, som är mycket mindre än min stora amningsnapp. Dock gjorde det genast ont med den mindre amningsnappen, så jag har varit tvungen att använda den stora sedan dess.

För att amma behöver jag:

- En kudde bakom ryggen (för att kunna sitta någorlunda rak i ryggen)
- En amningskudde eller vanlig kudde i knät
- En amningsnapp

Att få till alla dessa saker med EN hand (eftersom jag redan har en skrikande bebis på andra armen) är en utmaning som övergår mitt förstånd. När jag kommit så långt som till att försöka få till amningskudden med en hand, har sonen oftast hunnit bli riktigt less. Och så amningsnappen, som man ska få ut luften ur innan man lägger den på bröstvårtan. Med EN hand... En annan irriterande detalj är att jag alltid måste "stå på tå" när jag sitter där i soffan, för att låren ska vara i vågrät position och inte luta neråt. Det blir ganska jobbigt för tårna efter en halvtimme...

Till råga på allt fäktar sonen nåt otroligt med armarna när han är hungrig, så om jag inte maniskt håller fast amningsnappen på bröstvårtan med den lediga handen, flyger den iväg inom loppet av tre sekunder. Och så upprepas det gång på gång, tills min man kommer och håller fast sonens armar. Men då har ju sonen hunnit bli så skrikig att vi måste trösta honom. Och så börjar det om igen. På med amningsnappen, maken håller i sonens armar, jag håller fast amningsnappen och rör hans överläpp med den tills han förhoppningsvis öppnar munnen och jag kan föra hans huvud mot mig. Sen är det bara att hålla tummarna för att jag lyckats behålla nåt slags vakuum i nappen så att han vill börja suga. Släpper han nappen och börjar skrika, är det bara att börja om.

Jag vill förstås helst av allt slippa amningsnappen. Jag har ett par gånger testat att ge honom bröstet utan napp, men det är som om han inte längre förstår vad bröstvårtan är för nåt. Ända sen andra dagen hemma har han ju bara fått mat via amningsnapp eller nappflaska...

Jag undrar verkligen jättemycket hur alla ni som ammat utan problem lyckats med det!

- Gör det verkligen aldrig ont i bröstvårtorna på er?
- Använder ni amningskudde (eller annan kudde)? Fixar ni allt med EN hand?
- Är det bekvämt att sitta och amma i soffan, eller måste ni också "stå på tå"? Hur löser ni det?

Jag mår bra i övrigt, men den här amningsproblematiken drar ner mitt humör flera gånger per dag. Ibland sitter både mor och son och gråter, och far får trösta båda. (Jag börjar dessutom alltid svettas nåt kopiöst under armarna när jag försöker amma, och den sura svettlukten lyfter inte humöret precis...) Vissa dagar hinner jag ändra åsikt tio gånger under dagens lopp - än ska jag ge mig fan på att få amningen att funka, än är jag redo att ge upp och helt gå över till ersättning. Det är mentalt påfrestande att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan på det sättet.

Jag har både hört och läst att det gör ont att amma den första tiden - oftast de första dagarna, men här inne har jag läst om folk som lidit i veckor...! Och att det sedan ska bli bättre. Men som mamma ska man ju helst må bra, för sin egen skull men även för barnets och för mjölkens - humöret kan ju påverka mjölkproduktionen. Hur ont ska man alltså ha för att det ska vara värt det? Och hur länge? Jag känner bara att nåt är fel när man som mamma måste ha ont när man matar sitt barn.

Och även när man lyckats komma över smärtan - känns det aldrig obehagligt att få bröstvårtorna sugna i så många timmar per dag? Det händer ju liksom aldrig annars att nån berör en så intensivt så många gånger per dag, och bröstvårtorna är ju dessutom känsligare än de flesta andra ställen på kroppen. Hur vänjer man sig vid det?

Ja, som ni ser tycker jag det här med amning är ett riktigt mysterium. Kan ni berätta hur ni gör?

beli

Äldre 13 Feb 22:22

#12

Tack för alla svar hittills!

Almina, tack för en riktig aha-upplevelse! Vår soffa har ju t.o.m. en schäslongdel, så jag kan inte fatta att jag inte tänkt på det tidigare. Ska absolut testa att amma där, det löser ju flera problem på en gång (behöver ingen kudde bakom ryggen, slipper "stå på tå", slipper kanske t.o.m. amningskudden)! :) Så lustigt, för jag inser nu att jag under graviditeten såg framför mig hur jag skulle sitta just precis där och amma, men sen har jag ammat överallt annanstans utom just där!

Liggamma funkade (åtminstone någorlunda) på BB, sen har jag inte gjort det så ofta. Senast jag provade det blev det väldigt bökigt och han lyckades liksom kränga sig högre och högre upp i sängen så att hans mun hamnade vid min hals istället för mitt bröst, och vi blev båda frustrerade. Men jag kan testa igen.

Batmamba, tack för svar! Nej, egentligen är det väl inget som hindrar mig från att använda amningsnapp även i fortsättningen, det är bara så jäkla bökigt, och så skulle det kännas bättre för mig att köra au naturel. Amma utanför hemmet är inget jag vill göra om det ska vara så här omständligt.

Tror inte att jag råkar ha svampinfektion i båda bröstvårtorna (båda blev exakt lika såriga på BB). Nu med amningsnapp mår de bra. Så det var nog "bara" för att han sög direkt på dem som de blev såriga.

Det känns som viss tröst att han faktiskt, som du säger, kommer att bli mindre lealös med tiden. Kan tänka mig att det hjälper en hel del. Däremot känns koppmatning som alldeles för jobbigt... Det skulle ju vara ett helt nytt inslag i det här skedet, och det är väl dessutom långsammare än amning och flaskmatning?

Men det är otroligt skönt att få svar och tips på vad jag kan göra. Linneamedo, jag har nu gått med i Amningshjälpens slutna FB-grupp, tack för tipset :)

Tacksam för fler tankar!

beli

Äldre 13 Feb 22:30

#15

Missade Alexis och JazzKermits svar, tack! Alexi, det känns som om amningskudden glider neråt längs låren (och bebisen med den) om jag inte "står på tå". Men jag ska testa att sitta i schäslongdelen, det blir nog bättre. Jag har inte provat utan amningsnapp på natten, kan testa. Tänker mer att man borde prova när han kommit över värsta hungern (och kanske inte är så trött), men det är ju värt att testa i alla fall.

JazzKermit - så det kan vara meckigt för plattbröstade också, där ser man. Annars är min stora byst också nåt som stört mig extra mycket nu, det blir extra meckigt. I början, innan jag fick in rätt teknik ("hakan i, näsan fri") satt jag under hela amningen och tryckte in den del av bröstet som annars skulle täppa till hans näsa. Det känns som om bröstet bara väller åt alla håll och kanter, och det underlättar ju inte precis...

Men ja, jag ska kämpa på, med hjälp av min man. Vi är båda hemma ända till maj, så vi har tid att få fason på det här.

beli

Äldre 14 Feb 23:01

#25

Tack för svar!

Ett par frågor dök upp inatt:

Jag försökte liggamma igår kväll, men det var knepigt. Finns det några storbystade här som liggammat? Jag har normalt D-kupa, nu säkert E-kupa, och när jag ligger på sidan med det undre bröstet liggande så plant som möjligt, blir bröstvårtan riktad snett uppåt - inte rakt framåt mot bebisen. Jag försökte prova mig fram lite igår, och enda sättet att få det undre bröstets vårta riktad framåt var att stödja mig på armbågen (alltså överarmen i 90 graders vinkel mot sängen) och hålla i bröstvårtan. Min man var med och trixade, och insåg även han att vårtan inte pekar framåt om jag inte ligger väldigt obekvämt. Så - hur gör ni storbystade?

Och hur gör ni när det droppar mjölk ur andra bröstet? Personligen tycker jag det är lite jobbigt att känna att det droppar på magen/låren, och det blir alldeles klibbigt. Är det bara nåt man får acceptera, eller går det att göra nåt åt det?

Loveu4ever: Du tyckte inte det var några problem med amningsnapp. Lossnade den inte hela tiden? Om inte, hur gjorde du för att den inte skulle lossna?

beli

Äldre 15 Feb 23:50

#46

Tack för alla svar! Skulle svara idag, men har inte hunnit. Får bli imorgon. Vill bara säga att jag tog till mig gårdagens tips om amningsbehå med inlägg nattetid, och sov just så. Väldigt skönt att slippa droppande bröst! Era tips förbättrar mitt liv, om så bara lite grann :)

Fler reflektioner imorgon. Tack för att ni engagerar er!

beli

Äldre 16 Feb 23:04

#53

Hej!

För att undvika missförstånd vill jag bara påpeka att jag inte har ont just nu. Jag hade bara ont första veckan, när jag hade sår och skorpor, samt den dagen när jag provade den mindre amningsnappen jag fick från Sös amningscentrum. I övrigt har jag bara ammat med den större amningsnappen (som jag inte får ont av), eller pumpat. Jag skulle ju på sikt helst bli av med amningsnappen och amma au naturel, men jag är lite rädd för det eftersom det blev så fel förra gången. I och för sig ratar han bröstet utan amningsnapp, så han måste i så fall lära sig att acceptera det igen (som han gjorde på BB).

Det var faktiskt först idag, i Amningshjälpens slutna FB-grupp, som jag fick veta att det finns nåt sånt som amningskurser! Det hade jag ingen aning om. Dåligt att inte ens Sös amningscentrum upplyste mig om det när jag var där. Ska kolla upp det.

Idag är första dagen jag inte ammat alls. Varit iväg på stan och sen var vi på bvc, så jag har pumpat istället. Fick tipset på bvc att bara amma när han redan är nästan eller helt mätt, så att han vänjer sig vid att snutta, istället för att bli hysterisk över att inte få mat fort nog. Det lät vettigt, så det ska jag testa.

Maramina: tack för tipset om SPC-flakes och lecitin, ska lägga det på minnet!

E88: Hur menar du att man ska "rulla på" amningsnappen? Kan faktiskt inte ens föreställa mig vad du menar :)

Alexi: Eftersom jag använder amningsnapp, känns det ganska relevant vart bröstvårtan pekar när jag försöker liggamma. Amningsnappen pekar ju åt samma håll som bröstvårtan fast är mycket större, så om bröstvårtan pekar lite snett uppåt, pekar amningsnappen också snett uppåt, och det blir svårt för honom att ta den. Men jag ska prova nästa gång med de tips jag fått här inne.

beli

Äldre 18 Feb 16:10

#55

Marie90 skrev 2015-02-17 14:04:05 följande:

Vik upp kanterna på amningsnappen så den ser ut som en sombrero-hatt, ca halvvägs sätt den sen på bröstvårtan och dra i sidorna så den ploppar tillbaka till sin vanliga form, då får du lagom med vakuum och det krävs lite mer för att bebis ska kunna vifta bort den.. Hoppas du förstod min konstiga förklaring :)

Ja jo, sombrerohatten pratade hon på amningscentrum om. Inte så lätt att göra det med en hand ;) Men visst, i de fall där man inte redan håller i bebisen så går det nog.

beli

Äldre 18 Feb 16:16

#56

En annan grej:

Jag har den senaste veckan haft som en spänning i "tumroten" i båda händerna under natten samt när jag vaknat på morgonen. Under dagtid är den spänningen helt borta. När jag har spänningen kan jag inte forma tumme och pekfinger till ett L, utan det blir snarare ett V. Idag när jag skulle amma, påmindes jag om att den arm/handled som bebisens huvud ligger på brukar smärta och domna om amningen pågår längre än säg 5-10 minuter. Och då kom jag på att det kanske är amningen som strular till mina tummar?

Har nån av er varit med om det? Får ni överhuvudtaget några besvär av att sitta så länge och ofta med bebisens huvud på armen?

beli

Äldre 19 Feb 22:58

#60

Blåsippan84 skrev 2015-02-18 21:58:25 följande:

Känner igen mig i det du skriver med sonen. Höll på i 3 månader med sonen och mådde psykiskt mkt dåligt. Ville bara kunna amma. Grät när jag gick på stan och såg andra mammor ammade. Kände jag inte kunde gå på fika med mammor för jag försökte då mkt att få igång amningen och amningsnappen tyckte jag också var svår och kan krängde så mkt.

Mjölken räckte inte. Tror mkt pga av att jag förlorade 2 l blod efter förlossningen och var tvungen att opereras. Fick ingen bra start. Såg heller inte sonens tunga förrän han var över året och ramlade och slog upp tungbandet. Men det var aldrig någon som tittade på hans tunga under amningstiden fast han aldrig fick rätt tag. Har de kollat tungan?

Blir Dock väldigt glad när jag läser att du varit iväg idag utan att krångla med amning. Dit kom jag inte jag under de första månaderna utan sprang hem för att försöka då jag kände mig så värdelös och detta gjorde mig Depp och isolerad. Till sist när min Bvc ssk hade sem och en annan träffade sonen sa hon "tagga ner amningen". Amma hemma och ersättning när ni är iväg. Då hade Jag som sagt hållt på i 3 månader. Sonen blev helt underbar ändå och inge mer infektioner än andra trots bara amning/delamning i 4 månader.

Nu är vi gravida igen. Ska gå på amningsförberedande kurs. Känner igen att jag så gärna vill lyckas. Med alla hormoner efter förlossningen kommer jag säkert gråta om det inte funkar även om förnuftet vet att det blir fina barn ändå. Men man vill ju "lyckas". När jag läser din tråd kom
Allt upp och nu blir verkligen igen.

Lycka till. Hoppas du kommer igång med amningen. Vill inte du ska behöva må dåligt som jag gjorde och när jag själv fick hjälp med beslutet att dra ner på försökandet utan erbjuda ersättning och njuta så mådde jag mkt bättre.

Tack! Jag kanske tog det med ro just den dagen jag var iväg, men humöret har verkligen gått upp och ner hejvilt beroende på hur det råkat gå med amningen just den gången. Idag fick jag dåligt samvete över att jag inte gjort 100-procentiga ansträngningar de senaste dagarna, så ikväll kämpade jag i ett par timmar. Halva tiden blev det amning och resten skrik och gråt. Sen fick jag fylla på med utpumpad bröstmjölk på flaska. En av få gånger numera då vi inte behövt ersättning...

Låter jättebra med amningsförberedande kurs. Önskar att alla fick information om såna kurser på mvc och bvc. Bara det faktum att du har erfarenhet, plus att du kommer att gå en kurs, bäddar ju för en mycket bättre amning. Lycka till!

beli

Äldre 19 Feb 23:19

#61

Alexi och Rosmarin har nämnt amningskudde som lösning på mina tumbesvär. Jag har en amningskudde, som jag använt ibland (som jag skrev i min TS). Då har jag alltid ändå dessutom haft armen under sonens huvud. Nu ikväll testade jag att ha honom direkt på amningskudden (alltså inga armar emellan), men - han hamnar ju alldeles för lågt ner! Och då sitter inte mina bröstvårtor särskilt högt upp, precis... Så då blev jag ändå tvungen att lägga armen under hans huvud/nacke. Fast eftersom jag har ont i tummen (och fr.o.m. idag strålar värken ner mot handleden...) lät jag bli att hålla handflatan mot hans rygg och vände ner den mot amningskudden istället. Funkade väl, även om det inte är optimalt.

Men ni som bara har barnet direkt på amningskudden, hur gör ni? Hamnar inte barnet för lågt ner?

Och angående amningsinläggen - vilket/a märke/n tycker ni är bäst? Jag har Apoteket Hjärtats, och tycker att de lossnar direkt. Om jag t.ex. drar ner behåkupan (inkl. amningsinlägg) när jag ska amma eller pumpa, finns det knappt nåt klister kvar på inlägget när jag ska klä på mig igen. Och sen åker det fram och tillbaka i behåkupan. Finns det inlägg som sitter på plats lite längre än bara en stund?

beli

Äldre 2 Mar 21:19

#69

Det var ett tag sen jag var här inne...

Just nu är det riktigt jobbigt. Det var några dagar förra veckan som det gick lite bättre, han öppnade t.o.m. munnen när jag skulle amma, och sög i en kvart eller så. Men de senaste dagarna har jag knappt lyckats amma nåt. Ibland kan han börja suga lite i början, men sen släpper han och då är det omöjligt att fortsätta, han skriker tills han blir helt röd i ansiktet. Idag har jag inte lyckats amma alls, han har blivit på dålig humör så fort jag försökt börja amma, och det enda som hjälpt till slut är flaskan med ersättning. Man blir ju nedslagen för mindre.

Jag hade tänkt att nästa steg skulle vara att försöka vänja honom vid bröstvårtan (jag har ju sen vecka 2 ammat enbart med amningsnapp), men nu känns det som om vi gått ett steg bakåt istället. Vet inte var problemet ligger, varför han blivit så otroligt motsträvig nu.

Jag hade, tack vare era tips, lyckats få till acceptabla amningsförhållanden: sitta i soffans schäslongdel med en kudde under knävecken och (oftast) amningskudden i famnen. Men nu vill han ju inte vara med längre... :-/

beli

Äldre 13 Mar 14:05

#76

En liten uppdatering. Efter mycket gråt och tandagnisslan samt många om och men har jag nu bestämt mig för att sluta amma. Har inte ens försökt på ett par dagar nu. Det blev såna kamper med sonen att det inte gynnade nån av oss. Att han igår hade sin bästa dag nånsin, skrikfri och leende (kanske bara ett sammanträffande, men ändå) stärker mig i mitt beslut.

Tack för den här tråden!

Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?

INNEHÅLL