Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

För att klargöra en gång för alla:

1. Jag är gravid i typ 5-6 veckan

2. Har varit på min sambo att han ska tänka på att inte kunna umgås och vara ute med kompisar så mycket sen som han är idag.

3. Är rädd för att min sambo kommer jobba och vara ute jämt så jag får ta lasset själv.

4. Jag är en mer ansvarsfull person än min sambo. Sambon lägger sig på soffan när han kommer hem efter jobbet och ser oftast inte vad som behövs göras i hemmet.

5. Kommer han se vad som behövs göras med vårt barn sen eller kommer mobilen/kompisarna gå före.

6. Jag vill att han ska vilja leva som i vilken familj som helst med oss men jag vet att han gärna vill vara ute och jobba/fika med vänner vilket betyder att jag och barnet får vara själva mestadels.

7. alltså eftersom pappan väljer att vara halvansvarig så är det väl inte mer än rätt att barnet följer med mig när jag flyttar för pappan visar (inte nu i alla fall) något vidare engagemang. Punkt slut.

Fast begär pappan gemensam vårdnad så får han det. ;)

Tycker inte att hon ska planera för att hennes barn ska växa upp faderslöst eller som skiljsmässobarn.

Bättre då att göra abort och skaffa barn med någon man verkligen vill ha barn med.

Men det är väl för fan självklart att barnet ska få kontakt med sin pappa hur mycket det vill! Ni fattar ju inte! Det är ju han som är ego som troligtvis kommer prioritera sina vänner och mobil mer än sitt barn! Det är därför jag vill flytta så att barnet och jag kan få ha det bra där jag har växt upp vilket är en otroligt trygg miljö.

För jag vill ändå inte att mitt barn ska bo hos en pappa som bara är närvarande till viss del och eftersom att min sambo har eget företag så kommer han jobba hela tiden så barnet kommer ändå inte vara med pappan utan barnet måste ha barnvakt typ hela dagar från 7 på morgonen till 20 på kvällen för det är så mycket han jobbar. Fatta nån gång att barnet kanske kommer ha det bättre på annat håll MEN att det mer än gärna får träffa sin pappa när som helst när pappa kan träffa barnet när han inte jobbar.

Fast jag tycker om pappan väldigt mycket och vill inte skaffa barn med någon annan så jag hoppas ju såklart att han ska ändra på sig. Men om han inte gör det så drar jag och det kommer jag tala om för honom så han är medveten om det.

Så det är egentligen hans val - ta ansvar eller så drar vi. Svårare än så är det inte egentligen.

Fast jag vill ju inte bli ensamstående men risken finns. Jag vill inte flytta nu och klara allt på egen hand. Jag vill inte vara själv under förlossning med mera.

Sen om han motsäger och han får vårdnaden så hoppas jag att tingsrätten (eller vilka det är) ser dessa saker som jag ser att pappa är den som är minst ansvarig och som jobbar väldigt mycket och som kommer vara frånvarande rätt mycket. Detta hoppas jag kommer fram också.

För det kan ju inte va så att pappan motsäger och så på en gång för han vårdnad och allt är frid och fröjd.

Exakt! Han säger själv att han självklart kommer vara hemma mycket då och att det är automatiskt för alla föräldrar att vilja vara hemma med sitt barn och sambo. Men det är inte så viktigt just nu i alla fall men jag hoppas han menar vad han säger. Det återstår att se. Men som sagt han har ett val. Visa att han kan vara hemma och träffa kompisar kanske 1 kväll i veckan eller så kan han inte och vi flyttar 30 mil bort. Valet är hans.

Ts, att skilja ett barn ifrån sin andra förälder är bland det dummaste man kan göra. När pappan stämmer dig så kommer du att stå med skägget i brevlådan och inse hur dumt det var att du inte lyssnade på de råd som du fick när du skrev här och undrade över hur du skulle göra.

Hur mycket tänker du arbeta själv? Har du en tillräckligt bra inkomst för att försörja dig och barnet utan att arbeta heltid? Hur tänker du se till att barnet får träffa sin pappa ofta om du väljer att flytta så långt ifrån barnets hemort?

Dina släktingar är inte viktigare för barnet än vad barnets pappa är. Han är prio 1.

Varför skulle han inte göra det? Få pappor accepterar att deras barn kidnappas och försvinner 30 mil ifrån dem. De flesta pappor som inte får vara med sina barn, men som vill vara det, väljer att stämma för att få ha barnen hos sig. De senaste åren har domstolarna vaknat upp och har börjat döma allt oftare till att barnen ska flyttas och bo med sin pappa istället, eftersom han inser att barnen behöver båda föräldrarna, och inte bara en.

Ts har tänkt förhindra att pappan kan vara mer närvarande eftersom Ts har tänkt se till att bara hon får ekonomisk ersättning för föräldraledighet att plocka ut. Smart va? Jag funderar över Ts inkomster. Hon kan flytta från en dag till en annan utan problem. Alltså har Ts inget arbete som spelar någon roll för henne.

Om Ts flyttar så ligger ansvaret för umgänget till större delen på henne. Hur ofta orkar Ts åka 30 mil för att barnet ska få ha umgänge tror du?

Eller så kanske han bryr sig och älskar sina barn................................och blir sittande ensam.......................

HUR ska pappan kunna prioritera att vara med sitt barn när DU väljer att inte ge honom möjlighet att kunna vara hemma och vara föräldraledig? Nej just det, han KAN INTE när du vägrar att låta honom ha del i vårdnaden. Ta av offerkappan som jag känner att du har tagit på dig och inse att livet blir vad du gör det till. Ni ska få barn tillsammans och det handlar inte längre om dig, utan om ert barn!

Du menar att man kan ta fullt ansvar utan att ha mandat att bestämma något och enbart på den tid när man inte är på väg till arbetet, arbetar eller har lunch? Dvs för en som arbetar inom t.ex butik, från man stiger upp till ca 08.30 samt från 20 fram till man ska sova? Det låter som en bra fördelning... *ironi*