• Anonym (ansvar)

    Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 01:15:39 följande:
    Det är vi som separerar. Jag har sagt att om vi nu går ifrån varann nån gång så vill jag flytta hem igen så att jag har familjen nära. Jag vill inte bo kvar och vantrivas i en stad där jag inte är lycklig för det kommer i så fall göra barnet olyckligt också om inte mamma mår bra
    Den dagen man får barn så slutar man själv att stå i centrum. Vad är viktigare:
    1. Att en vuxen människa får ha sina föräldrar, familj och släkt omkring sig.
    Eller:
    2. Att ett barn får växa upp med sina föräldrar och familj och släkt omkring sig?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (helos) skrev 2015-01-19 06:22:00 följande:
    Du flyttar under tiden det är sommarlov och skriver in barnet i skolan dit du flyttat.
    Absolut blir det ett jäkla liv. Men skolplikten står över sånt här.
    Ganska känt trick idag om hur mamma tar med sig barnet och behåller det.

    o innan allt gått till rätten. Så har barnet varigt hos dig i den mesta tiden. anknytning och ingen rätt rycker upp barnet ur rötterna en gång till.

    o efter som pappa då blir umgängesförälder så får han själv stå för notan att bekosta umgängesresor och betala underhåll..

    Så ja.. egoism belönas om det görs rätt. Allt handlar om att äta eller ätas.
    Tidigare kunde man göra så men inte sedan lagen har ändrats. Idag anses det oftast som skäl att flytta över boende och vårdnad till den andra föräldern om man undanhåller barn och flyttar, mot dennes vilja.

    Sen, den som flyttar får oftast stå för både det praktiska och ekonomiska vid resor.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (bubba) skrev 2015-01-19 02:40:30 följande:

    Är det alltid så att rätten dömer att barnet ska få kvar där det alltid har bott om en av föräldrarna flyttar? Finns det inga andra faktorer som vägs in? Jämför följande två alternativ. Barnet är 4 och den ena föräldern flyttar 30 mil bort.

    1) Förälder 1 flyttar 30 mil bort till sin gamla hemstad i samband med separationen. Föräldern har ett stort och stabilt socialt nätverk på den gamla hemorten. Där finns barnets far/morföräldrar, kusiner, barn till förälderns kompisar, fastrar/mostrar. Föräldern köper sig ett hus i ett barnfamiljsvänligt villaområde och det är nära till både förskolan och skolan. Föräldern jobbar och har en stabil inkomst.

    2) Förälder 2 har inte råd att bo kvar i den gamla bostaden utan skaffar sig en hyresrättslägenhet i ett nedgånget område i närheten med mycket sociala problem. Föräldern sociala nätverk är skralt och släkten bor utspritt i hela landet. De egna föräldrarna är båda alkoholiserade. Föräldern är arbetslös och deprimerad. Får läkemedelsbehandling och arbetstränar.

    Är det så självklart att barnet ska bo hos förälder nr2? Bara för att barnet inte ska behöva byta förskola??


    1. Förälderns sociala nätverk 30 mil bort spelar ingen roll, och inte heller att föräldern bor i villa, jobbar och har inkomst.
    2. Föräldern har kvar tryggheten i barnets kompisar och grundtrygghet och att föräldern arbetstränar och är deprimerad är inget skäl att barnet ska flyttas. Många med allvarligare psykiska problem och utan inkomster, som lever på soc, har barnen boende hos sig.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 01:15:39 följande:
    Det är vi som separerar. Jag har sagt att om vi nu går ifrån varann nån gång så vill jag flytta hem igen så att jag har familjen nära. Jag vill inte bo kvar och vantrivas i en stad där jag inte är lycklig för det kommer i så fall göra barnet olyckligt också om inte mamma mår bra
    Om du är för olycklig för att klara av att ge barnet vad barnet behöver så är det väl bättre att barnet bor med den andra föräldern? Hur lyckligt kommer barnet att vara av att inte bo med, eller nära, båda sina föräldrar? Har du tänkt på det?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 12:04:21 följande:
    Gud vad bra att du skrev detta, tack :) nu känner jag mig lugnare faktiskt. Men tänkte på, kommer dom inte fråga om vi ska ha delad vårdnad? Tänkte när man gör faderskapstestet? Eller kommer dom på mvc fråga det och så? För om det finns dom som frågar så kommer ju sambon vilja skriva under det direkt.
    Vänd på det hela. Hur skulle du känna om din "man" (hade möjligheten och) ville neka dig del i vårdnaden av ert gemensamma barn? Skulle du acceptera det och nöja dig med att du vet att du är förälder?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 11:54:02 följande:
    Fast jag vill ju inte bli ensamstående men risken finns. Jag vill inte flytta nu och klara allt på egen hand. Jag vill inte vara själv under förlossning med mera.

    Sen om han motsäger och han får vårdnaden så hoppas jag att tingsrätten (eller vilka det är) ser dessa saker som jag ser att pappa är den som är minst ansvarig och som jobbar väldigt mycket och som kommer vara frånvarande rätt mycket. Detta hoppas jag kommer fram också.

    För det kan ju inte va så att pappan motsäger och så på en gång för han vårdnad och allt är frid och fröjd.
    Så för dig får han ta ut större delen av föräldraledigheten för du försörjer gärna honom och barnet eller missuppfattar jag dig?

    Föräldrar behöver inte längre ha varit föräldralediga för att anses vara tillräckligt goda föräldrar för att få boende/vårdnad för sina barn.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Jonna) skrev 2015-01-19 13:22:43 följande:
    Fast säg att ts har enskild vårdnad och flyttar efter tre månader. Ingen tingsrätt i landet kommer slita ett ammande spädbarn på tre månader från mamman som tagit hand om barnet för att av rättviseskäl ge till pappan. Du kan ju låtsas det om du vill men det stämmer faktiskt inte. Möjligtvis om ts skulle vara en kriminell knarkare då men så verkar inte vara fallet...
    En vårdnads- och boendetvist kan ta allt från 1-3 år. Det finns gott om tingsrätter som slutligen beslutar om att flytta barnen från en förälder som flyttat för att undvika en bra vardagskontakt med den andre, speciellt när föräldern inte ens är för umgänge varannan helg, lov, högtider mm.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Jonna) skrev 2015-01-19 21:13:49 följande:
    Dessutom kommer mannen varken ha 280 dagar om inte ts ger honom vårdnad vilket hon inte tänker göra automatiskt. Och sen kommer ingen instans i landet verka för stt ett nyfött spädbarn ska ha umgänge varannan helg eller varannan vecka åt något håll alls, det förstår du nog själv om du tänker efter lite till.
    Helt fel. Myndigheterna brukar anse att det ska vara umgänge minst 3-4 ggr/vecka så länga barnen är spädbarn.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Jonna) skrev 2015-01-19 21:13:49 följande:
    Dessutom kommer mannen varken ha 280 dagar om inte ts ger honom vårdnad vilket hon inte tänker göra automatiskt. Och sen kommer ingen instans i landet verka för stt ett nyfött spädbarn ska ha umgänge varannan helg eller varannan vecka åt något håll alls, det förstår du nog själv om du tänker efter lite till.
    Då ska inte Ts gnälla om hur pappan inte "tar ansvar" och delar kostnader och vab och omvårdnaden av barnet sen heller.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Jonna) skrev 2015-01-20 08:18:36 följande:
    Mm. Och det lär nog bli genomförbart med en nyfödd bebis och 30 mil emellan.. Hahah, jisses.
    Ansvaret ligger till största delen på boendeföräldern och som jag har förstått det så har Ts inte tänkt flytta förrän efter att barnet är fött. Du vet väl vad domstolarna tycker om föräldrar som skiljer barnen från den andra föräldern? Eller har du missat det?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 01:23:48 följande:
    Okej vad var det rätten kollade då? Kollade dom pappans liv, inkomst, jobb, lämpligher med mera?

    Grejen är den att om vi skulle separera så har jag mycket bättre levnadsstandard eller vad jag ska säga. Min familj är en jättebra och trygg familj som bor i hus i en liten by. Jag är ordningsam, ansvarsfull med mera.

    Min killes omgivning präglas av slarviga oansvariga människor, en del lever till och med i lite missär. Killen jobbar jämt och har eget företag. Jag menar vad går rätten på? För varför är det tryggare att bo kvar för barnet för att han/hon är född där? Den kan ju få det bättre nån annanstans.
    Vad har du för yrke och arbete? Vad har du för inkomst? Hur skulle du bo om du flyttar?

    Vad dina föräldrar och hans föräldrar har för levnadsstandard hör inte till saken. Det är du och killen som är föräldrar. Han är egen företagare. Tjänar han bra på det? Vad är du? Tjänar du bra på det?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-19 11:38:38 följande:

    Men det är väl för fan självklart att barnet ska få kontakt med sin pappa hur mycket det vill! Ni fattar ju inte! Det är ju han som är ego som troligtvis kommer prioritera sina vänner och mobil mer än sitt barn! Det är därför jag vill flytta så att barnet och jag kan få ha det bra där jag har växt upp vilket är en otroligt trygg miljö.

    För jag vill ändå inte att mitt barn ska bo hos en pappa som bara är närvarande till viss del och eftersom att min sambo har eget företag så kommer han jobba hela tiden så barnet kommer ändå inte vara med pappan utan barnet måste ha barnvakt typ hela dagar från 7 på morgonen till 20 på kvällen för det är så mycket han jobbar. Fatta nån gång att barnet kanske kommer ha det bättre på annat håll MEN att det mer än gärna får träffa sin pappa när som helst när pappa kan träffa barnet när han inte jobbar.


    Hur tänker du att barnet ska kunna ha det om DU drar 30 mil bort med barnet?

    Så det är inte egoistiskt av dig att bry dig mer om dina egna relationer och behov än av ert barns relationer och behov?

    Nej det är väl bra om ni båda går hemma hela tiden och lever på soc? Då får ni mycket tid med barnet och andra saker, som leksaker, aktiviteter, cyklar osv kan barnet se sig i stjärnorna om i framtiden, för ni har TID.

    Så du ska se till att åka 30 mil med barnet när pappan vill och har tid att träffa barnet eller hur planerar du att det ska fungera praktiskt?


  • Anonym (ansvar)
    Anonym (agda) skrev 2015-01-20 08:48:28 följande:
    Du talar för döva öron. TS has left the building?
    Så i din värld kan man inte vara kvar i en tråd om man inte är inne varje dag och varje timme? Ts skrev för 18 timmar sen... Vissa har annat för sig, än att bara sitta på Fl dygnet runt, kan du behöva veta.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-20 09:18:47 följande:
    Gud vad många det är här inne som fortfarande inte fattar vart jag vill komma med den här tråden! Jag är bara ego och tar barnet ifrån sin pappa. Ja jag kommer bli en riktigt dålig och egoistisk mamma som särar på barn och pappa.

    Det kommer bara att hända om pappan inte är närvarande!! Hur många gånger ska jag behöva säga det?! Klart att jag vill att barnet och pappan ska ha en bra relation, vem vill inte det? Men om pappan börjar vara frånvarande när barnet är fött så har ju PAPPAN SJÄLV VALT att inte ha en speciellt nära relation och då kan lika bra jag och barnet flytta 30 mil bort där barnet kan växa upp med mig och kanske en plastpappa som finns där mer än vad barnets egen pappa gör.

    Förstår ni nu eller ska jag behöva skriva ytterligare uppsatser om vad jag menar?

    Och tack till alla er som förstår mig och som är på "min sida".
    Ts, att skilja ett barn ifrån sin andra förälder är bland det dummaste man kan göra. När pappan stämmer dig så kommer du att stå med skägget i brevlådan och inse hur dumt det var att du inte lyssnade på de råd som du fick när du skrev här och undrade över hur du skulle göra.

    Hur mycket tänker du arbeta själv? Har du en tillräckligt bra inkomst för att försörja dig och barnet utan att arbeta heltid? Hur tänker du se till att barnet får träffa sin pappa ofta om du väljer att flytta så långt ifrån barnets hemort?

    Dina släktingar är inte viktigare för barnet än vad barnets pappa är. Han är prio 1.
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-20 09:36:48 följande:
    Vem är det som säger att pappan ska stämma ts, han kanske inte alls gör det utan låter det vara. Alla pappor bryr sig inte om att stämma mamman på vårdnad/umgänge. Vad det beror på kan man fundera på. Brist på intresse? Att dom vet att det inte leder någon vart? Dom är nöjda med att ha sina barn varannan helg och på lov?

    Jag tycker absolut att ts ska flytta om pappan inte är närvarande. Det blir inte bättre av att ts inte trivs och till slut mår dåligt av det medan pappan bara jobbar. Då är det bättre att flytta så man får må bra och kan vara en sån bra förälder som möjligt.
    Varför skulle han inte göra det? Få pappor accepterar att deras barn kidnappas och försvinner 30 mil ifrån dem. De flesta pappor som inte får vara med sina barn, men som vill vara det, väljer att stämma för att få ha barnen hos sig. De senaste åren har domstolarna vaknat upp och har börjat döma allt oftare till att barnen ska flyttas och bo med sin pappa istället, eftersom han inser att barnen behöver båda föräldrarna, och inte bara en.

    Ts har tänkt förhindra att pappan kan vara mer närvarande eftersom Ts har tänkt se till att bara hon får ekonomisk ersättning för föräldraledighet att plocka ut. Smart va? Jag funderar över Ts inkomster. Hon kan flytta från en dag till en annan utan problem. Alltså har Ts inget arbete som spelar någon roll för henne.

    Om Ts flyttar så ligger ansvaret för umgänget till större delen på henne. Hur ofta orkar Ts åka 30 mil för att barnet ska få ha umgänge tror du?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-20 09:44:53 följande:
    Ja jag får dra hela valsen igen då... Om pappan inte prioriterar att vara med sitt barn och mamman till barnet när de bor under samma tak. Är det då verkligen så synd om honom ifall vi flyttar?

    Jag ser att mitt barn ska växa upp med en NÄRVARANDE fadersgestalt vid sin sida. Och väljer pappan att inte finnas där för oss så får HAN stå sitt kast och får lösa bäst fan han vill rent ut sagt. Varför ska jag vara den som straffas att pussla ihop allt när han väljer att stänga oss ute?
    HUR ska pappan kunna prioritera att vara med sitt barn när DU väljer att inte ge honom möjlighet att kunna vara hemma och vara föräldraledig? Nej just det, han KAN INTE när du vägrar att låta honom ha del i vårdnaden. Ta av offerkappan som jag känner att du har tagit på dig och inse att livet blir vad du gör det till. Ni ska få barn tillsammans och det handlar inte längre om dig, utan om ert barn!
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-20 10:11:39 följande:
    Mig veterligen kan man ta ansvar även om man inte har vårdnad. Det går jättebra att mata, natta, lägga, vyssja, byta blöjor och allt annat när man är hemma. Som kvällar och helger. Det är så folk med gemensam vårdnad gör när den ena är föräldraledig och den andra jobbar. Eftersom båda inte kan vara föräldralediga samtidigt.

    Då får den som jobbar göra saker med barnet när den slutat jobbet.
    Du menar att man kan ta fullt ansvar utan att ha mandat att bestämma något och enbart på den tid när man inte är på väg till arbetet, arbetar eller har lunch? Dvs för en som arbetar inom t.ex butik, från man stiger upp till ca 08.30 samt från 20 fram till man ska sova? Det låter som en bra fördelning... *ironi*
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-20 10:04:43 följande:
    Precis som att det finns fäder som väljer att stämma, finns det fäder som inte gör det. Vissa pappor accepterar att barnen flyttar iväg med mamman utan att stämma. Hur ts man är det vet vi inte. Kidnappning?

    Är man intresserad av att vara förälder ska man vara det när chansen ges, från start. Inte prioritera vänner/dator/mobilen framför barnet. Prioriterar man fel från start kan man knappast inse att barnet behöver båda föräldrarna. Är så less på folk som visar noll jävla intresse över sina barn och folk som försvarar dom.

    En flytt kan mycket väl vara ett klokt beslut även ur barnets synpunkt. Inte bara ur ena förälderns.

    Det är väl ändå att anta? Ts kanske jobbar men har ett väldigt fritt arbete. Där man kan flytta utan att det påverkar. Då Ts kille har eget företag kan det vara så att han inte kan eller vill vara föräldraledig. Om man väljer ensam vårdnad eller ej är upp till var och en.
    I det här fallet så verkar pappan vilja ha barn. Så Ts kan räkna med att han stämmer henne om hon drar med hans barn.

    Ts tänker inte ge honom chansen för hon ska neka honom del i vårdnaden och möjlighet att vara föräldraledig.

    Förklara hur en flytt på 30 mil från barnets pappa kan vara ett klokt beslut utifrån barnets perspektiv!

    Eller så gör han inte det eftersom han verkar ha fullt med kollegor där han arbetar...

    Ts kanske ska börja arbeta fort så att pappan kan få ta ansvar och vara hemma med barnet medan hon försörjer familjen?
  • Anonym (ansvar)
    Anonym (Undrar) skrev 2015-01-20 11:14:00 följande:
    Tack Jag, du förstår! Det gör mig så glad :) Skulle det vara som jag här skriver, att pappan prioriterar att vara ute med kompisar (hans tvillingbror som är så fantastiskt viktig enligt min sambo och då menar jag viktigare än mig och förmodligen också viktigare än barnet sen, plus deras systers man) så tar ju inte han ansvar för fem öre? Vad händer då? Jo då flyttar jag och tar barnet med mig så får han ju leka ungkarl igen som han tydligen vill. MEN det kan ju vara så att han tar sitt ansvar och ändrar på sig, det återstår att se.
    Ni har inget barn än. När hans barn väl föds vill han säkert ha egen tid med barnet. Så då kommer han säkert att vara med sitt barn så att du kan gå iväg och roa dig.
  • Anonym (ansvar)
    jenny99 skrev 2015-01-20 11:50:24 följande:

    Fast det är ju inget konstigt att flytta tillbaka till sin hemstad?Jag hade gjort det direkt om det behövdes.Att bo kvar och vantrivas och förhållandet är i riskzon skulle verkligen inte vara nåt för mig eller barnen.Jag tror att det kan bli bättre om man flyttar,än bo kvar,om man befinner sig i ts situation.


    Det är verkligen konstigt att man prioriterar sig själv som vuxen, före sina barns rättigheter och behov.

    Riskerna med att flytta är enorma. Men vill man spela roulette så kan det säkert bli intressant.

    Vad har Ts för "situation" menar du? Hon har valt att bli gravid med en man som arbetar mycket. Hon visste vad hon gav sig in i. Redan innan barnet är född så klagar hon över hans bristande intresse och har bestämt sig för att han inte ska få dela ansvar och vårdnad, och därmed ledighet, för barnet. Ts sätter sig själv i den situationen. Det är nästan så att jag kan slå vad om att han kommer att göra allt i sin makt för att få vårdnad och boende om barnet när Ts väl flyttar och förstör barnets möjligheter att ha en bra relation med sin pappa.
Svar på tråden Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?