Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?
Du har säkert redan fått svar på det juridiska. Vill bara lägga till att jag tycker att du gör fel som flyttar. Barnet och dess bästa borde vara ditt fokus nummer ett nu, och ur barnets perspektiv är det bästa att mamma och pappa bor i samma stad. Enda undantaget är om pappan är aktivt farlig eller på annat sätt olämplig att vara pappa. Men det skriver du inget om, så jag utgår ifrån att han är en normalvettig man.
I så fall får du stå ditt kast nu, tänka på ditt barns bästa, bo där du bor och bygga upp ett vettigt samarbete med barnets pappa allteftersom det blir större. (De första månaderna ammar du ju, och då ska barnet vara nära dig -.men pappan får med fördel hälsa på regelbundet, gå med på barnvagnspromenader o.s.v.).
Det är liksom SÅ DET BLIR när man träffar någon, blir kär, flyttar till hans stad, blir gravid... Du har ett ANNAT liv nu, i vilket ni tre är viktigast (ja även om du och mannen är separerade) och där sina föräldrar, syskon och vänner hamnar i en yttre sfär. Men jag vet att detta kan vara svårt att ta in i början! Är man inte kär längre så har man ju inte den naturliga starka familjekänslan...
Man kan alltså tycka vad man vill och stå på antingen mamman eller pappans sida men rent juridiskt är det så att om TS flyttar innan barnet är fött så kan pappan inte göra något åt det, juridisk sett så har TS rätt att göra det sen kan vi alltså tycka att både mamman och/eller pappan är själviska men det förändrar inte på faktum hur det ligger till rent juridiskt.
Det avgörande är alltså om TS väljer att flytta hem och föda i sin hemstad eller stanna kvar i pappans hemstad där hon bor nu.
Våra åsikter betyder alltså inte ett dugg i sammanhanget.