Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

Hej

Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

Någon som är bra på detta?

Okej vad var det rätten kollade då? Kollade dom pappans liv, inkomst, jobb, lämpligher med mera?

Grejen är den att om vi skulle separera så har jag mycket bättre levnadsstandard eller vad jag ska säga. Min familj är en jättebra och trygg familj som bor i hus i en liten by. Jag är ordningsam, ansvarsfull med mera.

Min killes omgivning präglas av slarviga oansvariga människor, en del lever till och med i lite missär. Killen jobbar jämt och har eget företag. Jag menar vad går rätten på? För varför är det tryggare att bo kvar för barnet för att han/hon är född där? Den kan ju få det bättre nån annanstans.

Fast nu pratar jag om när barnet är litet fortfarande inte att det har haft ett helt liv i stan för att sen flytta till en annan stad.

Förresten så kommer ju inte den nya staden vara okänd för barnet eftersom det kommer tillbringa mycket tid där ändå när vi åker hem och hälsar på.

Det jag menar är att barnet knappt kommer ha någon familj i staden. Farmor död, farfar lever i lite missär och umgås i stort sätt bara med alkisar. Jag tycker inte jag är egoist som nån annan skrev när jag vill ta mitt barn ifrån en sån vidrig miljö?

Sambons ena bror kan inte ens ta hand om sig själv och pga allt detta så finns det mycket bättre förutsättningar för barnet där jag kommer ifrån. Barnet behöver ju inte sluta ha kontakt med sin pappa för det.

Jag inser att det är ett stort stressmoment för ett barn att flytta och byta ut både sitt hem och sina kompisar och lärare.

Men en bedömning måste ju ändå baseras på vad som är bäst för barnet långsiktigt. Jag har ingen aning vilka sorters långsiktiga konsekvenser en flytt vid en separation har för barn. Däremot vet jag vilka konsekvenser det innebär på långsikt att växa upp med en ensamstående förälder utan socialt nätverk och som dessutom lider av psykisk ohälsa. Enligt mig bör man väga dessa två mot varandra och se vad som skadar barnet minst i längden. Hoppas och tror att rätten också gör det.

Men pappan finns ju!

Vad har det med pappan att göra!?
Skit i farfar, farbror, osv.

Fast mamman tycker tydligen att det är viktigare att hembyn tar hand om deras barn än att pappan får vara med och göra det. Obegriplig inställning att så lättvindigt förvägra barnet sin vardagliga kontakt med sin pappa. 

Jag hoppas det inte finns något barn än i TS förhållande, och att hon absolut inte skaffar det med sin sambo utan som någon annan föreslagit - flyttar hem och skaffar barn med någon som hon kan tänka sig få vara delaktig i barnets framtid. Eller väljer insimination om hon vill ha ett "faderslöst" barn.

Man förvägrar inte sitt barn den andra föräldern bara för att man flyttar. Det gör man bara om man aktivt motarbetar den andra föräldern och eventuellt också tar lagen i egna händer (vilket är moraliskt förkastligt).

Som förälder ska man inte och bör inte heller offra hela sitt liv för sina barn. Istället är det ens skyldighet som förälder att ta tillvara barnets intressen och väga dessa mot sina egna och sedan fatta beslut som gynnar både barn och förälder lika mycket i längden.

Ja med då är det bara att flytta innan barnet är fött om du vantrivs och känner att det inte kommer fungera. När barnet föds behöver du inte heller skriva på om gemensam vårdnad för det är valbart så länge man är ogift.