Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

Är det barnet eller ni som separerar? Grundregel skulle vara att barnet bor kvar där det alltid har bott och föräldrarna skaffar antingen ytterligare en gemensam lägenhet och växlar mellan den och "barnets lägenhet", eller så skaffar de var sin egen ny lägenhet och växlar mellan den och barnets lägenhet.

Det måste han inte, en bekant separerade och kvinnan flyttade hem igen, 60mil bort. Det gick till rätten för att kolla delad vårdad osv. Rätten ansåg att barnet skulle må bättre av att bo kvar där hen är född och då mamman då valde att flytta fick pappan automatiskt ensam vårdad.

...så då ska barnet (som varken orsakat separationen eller förstår den) må dåligt av att flyttas från sin miljö till en ny stad med långa resor och allt, medans du som vuxen och rationell (hoppas man) inte ska behöva ta ansvar för din situation på annat sätt än att flytta dit du vill?

Moget? Fundera du ett varv till på det.

Ja visst får han det. Tycker inte heller att det är bra att planera att barnet ska bli ett skiljsmässobarn. Det är som du säger mycket bättre att skaffa barn med någon man vill ha barn med och med någon man vet kan ta hand om ett barn.

Men om hon har planer på att flytta är det bättre att flytta INNAN barnet föds än EFTER.

Ni skulle ha talat igenom allt innan han besteg dig.

Nu får du stå ditt kast.

För övrigt så ska din man givetvis kunna fortsätta att ha ett socialt liv med vännerna. Kanske inte varje helg, men MINST en helg i månaden.

Mitt barns pappa hade varannan helg med vänner, varannan helg med familj.

När han var FL så hade jag varannan helg med vänner och varannan med familj.

Förstår precis vad du menar då pappan till mitt barn är sådan.. Pappans känslor och mående går före barnets och har alltid gjort.. Nu var inte pappan till mitt barn motsträvig när jag valde att flytta 30 mil. Men det kan pappan till ditt barn vara.

Ska du flytta, flytta nu innan barnet är fött så du kan bestämma själv om flytt, Ert förhållande låter sådär och det lär inte bli bättre när ni efter att barnet är fött.. När barnet har kommit så är pappan med och bestämmer över vart barnet ska bo. Flyttar du trots att han motsäger sig kan han få vårdnaden och boendet.

Ja men bestäm då att har han inte ändrat sig och tagit mer ansvar inom 4 månader så flytta. Vad är det som säger att han kommer ta mer ansvar när barnet är fött om han inte gör det innan barnet är fött? Det är inget konstigt att spendera mer tid hemma med familjen än att vara med vänner..

Absolut att man ska kunna få träffa vänner och göra annat. Med med småbarn kan man inte vara iväg 4-5 kvällar i veckan det måste han vara medveten om.

Men alltså är ni inte gifta så får han ingen vårdnad alls om du inte självmant skriver på för just gemensam vårdnad och det måste man inte göra och inte innan födseln. Så skippa den delen tills vidare då så har du automatisk ensam vårdnad. Då kan du flytta bäst du vill utan tillstånd från pappan. Sen kan han ändå dra dig till rätten för att stämma på vårdnad och boende men den processen går inte snabbt alls (kommer ta flera månader, ett så kallat interimistiskt beslut kommer han inte få även om någon säkert kommer dilla med det här sen). Dessutom kommer de aldrig dra en bebis på några fjuttiga månader från den kanske ammande mamma som tagit hand om bebisen under den första tiden, många inbillar sig nog det men det sker bara om mamman skulle vara extremt olämplig.

Ja då säger hon att hon vill ha enskild med tanke på att han hittills inte visat att han tänker ta det t ansvaret han pratat om. Inte svårare än så. Förstår inte vad det finns att "hantera"? Våldsamhet eller vad? Tjafs behöver man inte ens lyssna på om man inte känner för det. Ser verkligen inte problemet. Hade mannen betett sig bättre redan nu hade problemet inte uppstått så han har ju serverat sig detta helt på egen hand.

Vad tycker du själv? Vill du att ditt barn inte ska kunna träffa sin far? Vad är viktigast i ditt liv? Fråga inte här på FL utan TÄNK SJÄLV!!!

Ts, att skilja ett barn ifrån sin andra förälder är bland det dummaste man kan göra. När pappan stämmer dig så kommer du att stå med skägget i brevlådan och inse hur dumt det var att du inte lyssnade på de råd som du fick när du skrev här och undrade över hur du skulle göra.

Hur mycket tänker du arbeta själv? Har du en tillräckligt bra inkomst för att försörja dig och barnet utan att arbeta heltid? Hur tänker du se till att barnet får träffa sin pappa ofta om du väljer att flytta så långt ifrån barnets hemort?

Dina släktingar är inte viktigare för barnet än vad barnets pappa är. Han är prio 1.

Men seriöst? Hur tror du att andra människor gör som faktiskt har gemensam vårdnad som är i samma sits. Den ena är föräldraledig den andra jobbar. Hur tror du den som jobbar gör? Är den ansvarsfull bara för att den har gemensam vårdnad? Tar den hand om barnet när den kan eller prioriterar den kompisarna före? Kommer ansvaret och prioriterandet bara för att man har vårdnad?

Du kan knappast säga att dom tar mer ansvar för barnet bara för att dom skrivit sitt namn på ett bit papper. Man blir inte automatisk ansvarsfull för att man har gemensam vårdnad. Man kan visa ansvar även om mamman väljer ensam vårdnad i början.

Nu menar jag ansvar i att faktiskt göra saker med barnet. Att ha gemensam vårdnad, välja att träffa kompisarna 5 kvällar i veckan är inte att ta ansvar.

Att mamman har ensam vårdnad och pappan väljer att ta ansvar. Dvs ta hand om barnet när han kan. Att prioritera barn och familj framför vännerna det är att ta ansvar.