Vet inte hur jag ska vara ett stöd för min sambo som bara får utbrott

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig så ensam i det här på något vis. Min svärmor har varit sjuk i cancer i något halvår och jag har försökt finnas där som ett stöd för min sambo, men allt jag får är skit! Han har blivit helt personlighetsförändrad och får utbrott på mig hela tiden. Jag förstår självklart att det är oerhört jobbigt för honom men hur mycket ska man behöva ta? Han är väldigt sluten och pratar aldrig om det och gråter aldrig, men så helt plötsligt kan han explodera av ilska och frustration. Oftast är det något som utlöser det, som att jag klagar på något i hemmet, att det inte är diskat osv. Han har då tagit tag i mig och tryckt bort mig samtidigt som han skriker allt vad han har att jag är så jävla oförstående, empatilös och allt vad jag fått höra.. Han har även tagit sönder saker som han har fått tag på. 

Jag blir helt matt av det här! Han går från 0 till 100, det finns inget mellanläge. Det enda jag vill är att vara ett bra stöd för honom under den här jobbiga perioden men jag vet bara inte hur?? Blir så ledsen när han påstår att jag är ett dåligt stöd. Jag har frågat hur han vill att jag ska göra men allt jag får till svar är att jag kanske kan tänka lite själv.. Jag är ju självklart också orolig men han berättar knappt om hur hon mår så de enda gångerna jag får veta något är under dessa utbrott :( Jag får heller inte ta upp något själv, då säger han högst en mening och att han inte vill prata mer om det. Jag har föreslagit att han ska prata med någon utomstående men det vägrar han, han säger att han inte behöver.. Han förstår inte att han behandlar mig illa heller. Vad ska jag göra??