Släpper ni iväg era tonåringar på nyårsfest?

När jag var 16 så kom jag hem vid 6-7 tiden på nyårsnatten. Jag kommer ihåg tiden ganska så exakt eftersom det var Millennium året 99/00.. 

Promenerade hem från den sista festen(vi var runt på ett par stycken under kvällen och natten) jag besökta med mina 3 bästa vänner,  vi hade en fantastiskt rolig natt tillsammans som vi fortfarande faktiskt tar upp ibland när vi ses. Visste det blev lite alkohol och lite hångel men inte mer än så, hungrig som sjutton var jag när jag kom kommer jag ihåg, ställde mig och lagade till en engelsk frukost. Sedan somnade jag som en stock. 

Så... jag antar att min fråga är... litar du inte på ditt eget barn lilla mamma? :)
Hon är 16, inte 6.

Nu har min morsa alltid haft en ganska så fri uppfostran dock, lite upplevelsebaserat lärande typ, men så var det för alla kids i mitt bostadsområde(centrala GBG). Jag och mina bästa vänner var inte unika.

Men gör det du känner är rätt för din dotter. Jag hade aldrig stoppat min(nu är hon dock bara 4 månader haha), då jag hade litat på att hon inte misskötte sig för mycket.

Hence... "gör det du känner är rätt för din dotter"

Om hon inte litar på tjejens umgänge så är det i princip samma sak. Eftersom man inte litar på någons omdöme att välja vänner.

Men som sagt, det är upp till var och en. Jag hade handlat annorlunda.

Har man lyckats fostra ett tryggt barn som klarar av att säga nej så ser inte jag vad som är problemet. Rädd för sexuella övergrepp? Rädd för misshandel? Hur påverkar drogerna hennes dotter? Bor hon inte under en sten så har hon antagligen redan iakttagit personer som tagit droger och sett individer som är påverkade. Då det är så vanligt. Det var redan sjukt vanligt när jag var tonåring och det har bara blivit vanligare, på min "tid" fanns inte skräp som Spice dock. Och nu är jag 31.

Men jag antar att man har olika inställning och mitt synsätt har ju definitivt blivit påverkat av min egen uppväxt, där jag och mina 3 main dudes fick rätt så stort utrymme och frihet. Det här med att lita på umgänget till exempel, jag förstår grejen, absolut, men vi blev iväg släppta till Roskilde Festivalen sommaren efter 9:an, ensamma. Där finns det mer än sin beskärda del av haschtomtar osv. Jag kan lova dig att våra föräldrar inte litade på alla människor som åker dit, men dom litade på våran egen förmåga att ta hand om oss själva  Vilket vi alltid har klarat av... med en och annan incident, dom där incidenterna är oftast roligast dock så här i efterhand.

Eller så har dom väldigt svårt med att släppa taget, handen är knuten krampaktigt kring sargen. Om två år kan TS dotter göra vad fan hon vill i princip, då hon är myndig. 

Går du bak några generation så flyttade individer hemifrån när dom var 16... om inte yngre, så överbeskyddandet är ett modernt fenomen.

Man kan dra gränsen....

"här"

---------------------------------------------------------

"här"

----------------------------------------------------------

"här"

----------------------------------------------------------

Etc.

Min filosofi går ut på att man skall lägga en stabil grund för barnet/tonåringen.... då kan man ha högre takhöjd och tillåta större frihet eftersom individen har en inre styrka och kompass som guidar rätt(oftast).

Jag vet inte vad du menar med "göra lite som dom vill" men om det inkluderar att gå på en nyårsfest så har vi olika definitioner, och antagligen helt olika åsikter om vad som är problematiskt.

Jag och mina polare har nog gjort allt på din lista dock, så vi kanske var "problembarn". :)

Festat på helger. check
Vardagar, check, Torsdagar var det Sticky Fingers(nattklubb) som gällde.
Tagit droger, nja, provat? check
Hamnat i bråk? nja, försvarat oss? check
gjort massa skit? nja... gjort lite busstreck? check

Jag tänker dock inte på oss som problematiska tonåringar, jag tänker på oss som ganska så typiska tonåringar som hade väldigt kul. Det fanns riktiga "problembarn" när jag var tonåring med, där föräldrarna var i praktiken apatiska pga olika anledningar, missbrukare osv. För de flesta av dom har det nog inte gått så bra.

Men om vi nu var problematiska tonåringar så kanske vi även är bra exempel på att även problemungar kan lyckas, för ingen av oss kan kategoriseras som en "loser" en är arkeolog, det är en svår arbetsmarknad men han har nu varit anställd hos landstinget sedan flera år tillbaka och innan dess jobbade han i ett halvdussin olika länder(Irland, Spanien, Kroatien etc), en är jurist, han pluggade på Yale Law School, en av världens mest prestigefyllda juristlinjer, Jag är civilekonom, kandidat+master på Handels i Stockholm och den siste i de 4:s gäng jobbar för en av Sveriges mest prisbelönta Reklambyråer i GBG. :)

Nu har min äldsta compadre flyttat tillbaka till Sverige ganska nyligen, hit till Stockholm(vi är som sagt "göteborgare" ;P), dvs han som pluggade på YLS, han jobbade i NYC med M&A efter examen. Det är väldigt kul att ha så nära till varandra igen, face 2 face kontakten blir lite sporadisk när man bor på var sin sida av Atlanten, även om jag har varit NYC både för jobb och nöje många gånger. Vi har varit bästisar sedans första klass. Han har även träffat en riktigt trevlig tjej(inte för att han någonsin har haft problem med det)... men hans liv har varit väldigt mycket jobb jobb jobb jobb de senaste 5 åren. INGEN tid för förhållanden, work-life balansen inom både hans och mitt gebit i NYC som junior existerar inte, det blir lite bättre när man blir senior men det är fortfarande extrema arbetstimmar, man tjänar dock otroligt bra. :)

Jag vet inte exakt hur många Svenskar som får chansen att plugga på YLS, men det är inte många(och ja, jag är stolt över att han gjort det haha) :)

i.imgur.com/wxyrrCL.jpg

Så, jag antar att min poäng är att din åsikt, precis som min, är uppenbart färgad av våra egna erfarenheter. Jag tror inte det finns "en enda" väg att gå och att man måste hålla tag stenhårt i sina barn för att skydda dom, min och mina vänners erfarenheter är det som ligger mig närmast hjärtat, har man som min polare en examen från YLS så är man i praktiken världselit. Har man som mig fixat en kandidat och master på handels så har man också gjort bra ifrån sig, inom min bransch så är HHS ett av de bäst positionerade universitetet i Europa och då menar jag internationellt, i till exempel London, HHS placement är väldigt bra, få andra Europeiska lärosäten har bättre. Vad är intagningspoängen idag? Typ 20,00? Även mina andra två "main dudes" har lyckats väldigt bra inom sina områden.

Men som jag skrev i natt(när jag nattade våran bebis), TS bör göra vad hon känner är rätt för sin dotter(och sig själv).

Ha en trevlig kväll!

haha, ja gud benåde oss.

Jag slutade väl i och för sig inte att festa så fort min tonårsperiod var över, det blev en del festande även efteråt, nu var jag ändå alltid en ganska så ansvarsfull tonåring när det gäller hur mycket alkohol jag konsumerade dock, jag har aldrig spytt på kvällen/fester osv. Jag har mått dåligt av cannabis dock, alltså, jag har fått sköna rus, men ändå varit tvungen att spy. Är man inte en regelbunden cannabisbrukare, vilket jag aldrig har varit, så kan det bli lite för intensivt.

Jag har aldrig haft en dålig upplevelse under påverkan av illegala droger dock, jag tror det handlar lite om ens psyke, vilken sinnesstämning man är i och jag är av naturen nästan alltid positiv och glad. Det är som med alkohol, vissa blir riktigt jävla jobbiga när dom är berusade, dom blir aggressiva, stökiga och allmänt jobbiga, andra blir bara glada.

Egentligen skall man enligt mig inte bruka alkohol eller någon annan sorts drog till den gränsen då man blir påtagligt påverkad och Ecstasy till exempel skall man undvika helt om man inte är väldigt säker på att det riktig MDMA, det finns mycket rävgift som också kallas "ecstasy", till exempel MCPP. 

Kokain kan också framkalla illamående, det smakar beskt och kemiskt även om det är högkvalitativt(är skiten billig så är det antaligen utblandat som sjutton med till exempel dextrosol). Så snortar man det och får ner lite i på smakkörtlarna så kan man vilja spy.

Jag gillar fortfarande att gå ut, både på konserter och fester(om det är någon bra DJ jag gillar) fast min alkohol (och drog)konsumtion är i praktiken nada. Jag blir väldigt sällan berusad nu för tiden, tror inte jag har varit full en enda gång i år, inte för att jag blir en jobbig människa när jag är berusad, jag är en av dom där som bara blir glad, utan mest för att jag inte tycker det är värt besväret med att bli bakfull dagen efter.

Och ärligt talat så har jag har minst lika trevligt ändå, vissa människor är lite beroende av alkohol som socialt glidmedel dock, men sådan är inte jag. Jag är lika social även om jag dricker en kall kola eller en kopp kaffe. ;P

Nu när man har blivit pappa och familjefar så får man ju dock prioritera lite annat än ens favorit DJ.  ;P

Och i och med detta inlägg så blir jag nog stämplad som världens knarkare, hehe... har dock inte konsumerat speciellt mycket droger och kommer jag på mitt barn med att ta droger någon gång i framtiden när hon är intresserad av något annat än mjölk så blir det smisk(verbalt smisk). :)

Handlar kanske om var man bor?

Där jag växte upp umgicks man inte med 20-åringar som 16-åring. Gick man på gymnasiet så blev det den åldern på umgänget osv. Några år hit och dit men men man hängde inte med 20-åringar som 16-åring. När jag var på musikfestivaler var den annan grej, för där är ålderspannet och uppblandningen rätt skön egentligen, vi var ju 15 år när vi åkte till Roskilde första gången, då var vi bland de yngre, de flesta var ju äldre, men i stan, nix.

Och jag hängde inte med 16-åringar när jag var 20 heller. Kollade man in eller raggade på 16-åriga brudar fick man peddo gliringar(med glimten i ögat) av polarna. Sedan råkade jag ha sex med två 17-åringar som 20-åring en gång ändå, för att dom hade fejk ID, men man sprang ju inte runt och limmade på "småtjejer".

Och det faller sig liksom naturligt, de flesta går ju ut mer på nattklubb/barer när dom blivit myndiga. De flesta 16-åringar går inte ut på nattklubb/barer. Kontaktytorna minskar, man umgås helt enkelt inte i samma kretsar.

Har man nära vänner med sig så håller man förhoppningsvis ett öga på varandra, det är en del av ansvaret man har som en god och nära vän, att se till så att ens kompis inte hamnar i för stor knipa, gör dom det ändå så är man där och tar en av "smällarna". :)

Det är svårt att bli våldtagen eller utnyttjad(till exempel under grov berusning) om man har polare som är där och täcker upp.

Det är svårare att råna eller misshandla någon om denna någon har kompisar som täcker upp.

Ja man har olika erfarenheter. För det fungerade för mig. Jag var i och för sig aldrig någon direkt oansvarig alkohol konsument dock, däckade aldrig av, spydde aldrig på kvällen/fest osv. Det var alltid någon av oss(vi är 4 som hängt ihop i ungefär 20 år, 83:or) om inte flera som höll det på en rimlig nivå på festerna, men vi hade alla jävligt kul trots det, man behöver inte bli plakat för att ha sjukt kul. Någon/några av oss hade koll. Det var inget planerat, det bara blev så, ibland var en mer berusad än dom andra osv... men som sagt vi spårade inte alla ur samtidigt. För det mesta höll vi det på en rimlig nivå, alla 4.

Så ja, vi hade alltid väldigt kul och klarade oss väldigt bra på "egen" hand, våra föräldrar var också tajta med varandra och kommunicerade precis så som TS vill göra med föräldrarna till dotterns klasskamrater. Dom litade på oss och för det mesta gick det bra. Våra föräldrar var inte oansvariga eller lata, dom var egentligen den direkta motsatsen, dom var ute och nattvandrade på skolavslutningar osv... men dom litade på att vi inte misskötte oss för mycket.

Men visste vi hade våra incidenter, men då var det som sagt alltid någon som kunde styra upp skutan, retrospektivt är dom incidenterna något vi idag garvar åt.

Så där kan man tänka om precis allting. Att äta middag är en risk. Att promenera över gatan är en risk. Att sätta sig i bilen och köra till sin arbetsplats är en risk. etc.

Att 16-åringar kan klara av ganska mycket på egen hand utan att mamma och pappa håller dom i handen jämt och ständigt OCH att man inte kan gå runt och skita sig i brallan över minst lilla grej.

Risker tar vi varje dag. Så då får man göra en avvägning, sedan så kan vissa 16-åringar ha större förutsättningar att klara sig bättre på egen hand, andra kanske är i behov av att mamma och pappa håller dom i handen.

Hur många dråp och mord har vi per år? ca 90 i snitt har jag för mig. Varav många är relaterade till organiserad brottslighet och relationskonflikter. Som vanlig mallanmjölks svensson kan du alltså andas ut. Så ja, jag lever i en värld där risken att bli mördad är näst intill minimal. Vilken värld lever du i?

Tack.

Fortsätt du i din lilla värld där du oroar dig mer över mord och dråp än till exempel bilolyckor som tar betydligt fler liv varje år. Logik och riskanalys i världsklass.

Det verkar inte som att du har läst något av mina inlägg. Jag har ingen aning om vad du har varit med om, men jag vet självklart vad jag själv har varit med om och naiv och upp i det blå är jag inte då jag antagligen till skillnad från dig varit ute och "röjt" som tonåring. Jag vet precis vad för typ av situationer som kan uppstå eftersom jag har varit med om diverse olika "incidenter" själv. Jag vet också att man klarar sig ur dom(oftast).

Man behöver inte vara ett geni för att förstå att möjligheten för att man råkar ut för diverse olika våldsbrott är relativt låg, speciellt om man har gott omdöme och kan läsa av situationer och människor, för då förstår man när man måste avlägsna sig från platsen.

Men även om man levt ett väldigt skyddat liv och saknar erfarenhet från tonårslivet och de situationer som kan uppstå så kan man ändå fortfarande lätt räkna på vad risken är på ett ungefär. Man behöver inte ha tagit kurser i diskret matematik på universitet för att kunna enkel sannolikhetslära, det är sånt som man lär sig i högstadiet.

Men egentligen så behöver inte ens räkna på det, då det finns uttsatthetsundersökningar som gör det jobbet åt en... så man behöver inte ens vara kunnig i enkel sannolikhetslära, man behöver bara vara läskunnig(och det är du ju, om än tveksamt). Tonåringar är för övrigt inte den grupp som blir utsatta för flest brott, det är unga vuxna och framförallt unga män och det förvånar mig inte det minsta, då jag själv har varit både tonåring och ung man.

God natt!

Låter som en bra lösning för er. :)

Gott nytt år!