Släpper ni iväg era tonåringar på nyårsfest?

Tack för svaren!

Jag avstår själv att dricka alkohol och erbjuder mig att hämta klockan ett. Passar inte det så blir det ingen fest. Förväntar mig ingen som helst tacksamhet dock!

Tillbaka igen!
Har nöjt med mig att gå igenom alla svar jag fått - och som jag uppskattar!
Statusen såhär idag en dag innan är att hon och en kompis åker (annan kompis som jag känner väl o har bra kontakt med föräldrarna till)
Jag kommer att hämta kl ett. Detta är även kompisens föräldrar informerade om.

Budet mottogs inte med glädjetårar precis utan här har tjurats i mängder och hennes liv har i princip varit slut -  men jag har stått på mig! Känner ändå att vi har kompromissat så att jag gått lite utanför den allra första egna boxen. Tar kanske tid innan hon förstår det dock.

Jag är en hyfsat ung mamma till min tonåring då jag är 34 år. Jag känner att jag har nära till min egna tonår och verkligen förstår min dotter.Förstår att hon är superfrustrerad över att jag är en sån bitch mot henne.
Jag litar på henne i mångt o mycket men jag vet också att hon inte har samma omdöme som en vuxen människa så att hon tar rätt beslut. Det är så jäkla lätt att det spårar ur även om hon tror att hon har koll o att nåt "inte är så farligt".
Hon är en vettig o klok tjej med höga ambitioner men också väldigt skör. Precis som jag var i hennes ålder. Jag är övertygad om att mitt liv gått bra mer spikrakt om jag haft en tryggare uppväxt än den jag hade med alldeles för mycket egenansvar. Det passade såklart mig utmärkt då men det har definitivt kostat mig många dyrköpta misstag. Förvisso på gott och ont men jag är bombsäker på att jag vill min dotter annorlunda.

Någon ansåg det skrämmande att jag ens lade ut tråden.
Jag bjuder på det. Jag tror de flesta tonårsföräldrar vacklar lite ibland o även om man tror man är klar över sin sak kan man behöva bolla o ventilera med andra. En tjatande, manipulerande, tjurande, pressande tonåring kan få en att känna sig som världens sämsta förälder. Det blir inte precis enklare heller när man inte delar ansvaret med den andra föräldern. Dottern o pappan kommer inte överens alls o hon bor hos mig. Trots att han avböjt delaktighet tar han sig friheten att döma ut mig totalt hur jag än gör. I den frågan har jag gjort allt som står i min makt o vet att jag inte kommer längre så då är det bara att gilla läget. Läget är dock inte alltid enkelt - därav tråden.

Gott nytt år på er alla, och tack för era inlägg!