Min bm när jag blev gravid sist gav mig dom som heter gravid, dom ska fylla hela behovet. Man tar 2 tabletter om dagen. Han bara vara metvetet gravid en vecka så hade ganska många kvar att ta nu direkt. Kan rekommendera dom eftersom de är anpassade.
Ja men exakt. Det är precis så jag också tänker. Vet en kille som fick njursten av att han knapprat multivitamin som en galning. Tror han tog ca 6-8 per dag (när man enbart ska ta en) och drack en massa coca cola på det. Då reagerade kroppen. Men att ta två anpassade vitamintabletter per dag (som är doseringen) så behöver man inte vara orolig. Överskottet gör kroppen sig av med. Så nån överdos behöver knappast nån av oss vara orolig för.
TACK!!!!!!! Jag sitter och tänker precis som er. "Vill jag verkligen ha barn?" "Visst jag har längtat men vill jag verkligen?", "kommer jag klara av det?", "kommer vi hålla?", "jag gillar mitt liv, kommer jag kunna ha det kvar?", "det är resten av mitt liv", "tänk om man inte tycker om sitt barn?". Jag vet svaret på typ alla frågorna, vem älskar tex inte sitt barn? Men ändå... inga rosa moln här än. Men det kommer nog. Är det nån mer som spanar på andra barn på stan, framförallt dom som skriker?
Nu till en annan fråga.... Jag har ont i ena äggstocken... Nu borde ju den ju inte vara kvar där men det gör ont. Kan det vara den sidan som inte blev gravid och som är lite efter och tror den ska släppa ett ägg? *nojig o trött*
Hej, har inte varit här på en liten stund. Har inte mått toppen. Illamående, magvärk, plötsliga hungerattacker, jobbig andning och en massa grubbel har gjort att jag inte orkat vara så aktiv. Var i förra veckan inne akut för att jag hade svårt att andas. Vid ett vul konstaterades att jag var i v. 5 sedan befruktning och jag såg inget hjärta. Enligt mina appar och beräkningar skulle jag varit i v 6 vid tillfället (är idag i v 7+3). När jag berättade för pojkvännen att jag var gravid och sedan frågade vad han tänkte svarade han bara "jag vet inte, det är mycket att ta in", när jag frågade ett par dagar senare sa han bara att han inte visste vad han tänkte. Så nu har man nojat kring det sen dess. Vill inte tjata på honom utan ge honom tid att smälta det hela men behöver också lite stöd och förståelse spec. när man mår apa. Det råkar inte vara någon mer som känner sig tung i bröstet och att det ibland är ansträngande eller tungt att andas?
Nu har jag läst allt sedan jag var här sist. Har mått pyton och inte orkat vara social direkt. Skulle kunna citera så många av era inlägg. Är nu i v. 10 (9+5). Har mått så otroligt illa men aldrig spytt, måste äta jätteofta vilket är lite segt när jag tidigare ätit 2 ggr per dag... Sen igår mår jag inte lika illa under dagen utan det kommer på kvällen. Tröttheten är extrem, får knappt nånting vettigt gjort känns det som. Magen sväller så kan inte ha vanliga kläder längre...
Är det nån mer här som har IBS eller endometrios? Hur mår ni?
Får så himla ont i övre delen av magen när jag ätit och framförallt senare på dagen. Pratade med bm och hon sa att det är tarmarna som redan börjar röra på sig och iom IBS:en så kan man tydligen reagera så. Har varit superdålig i magen, som att maten rinner rakt igenom. Och ligger och har typ magknip eller kramper på e.m. och kväll. Trodde jag skulle tycka om att vara gravid men not so far om man säger så. =(
Har inskrivning nästa vecka.. Har börjar grubbla på om man ska be om ett KUB eller inte. Risken för mf finns ju iom det men det kan ju vara skönt att veta. Hur går era tankar?
Har inte varit in på någon kontroll efter op, men tog ut höger äggstock och ledare för ca 3 år sedan då jag hade en cysta I storlek av en mandarin. Dåligt av mig att inte gå på kontroll, särskilt då jag får fantomsmärtor. . Gör just nu Jätte ont i den så vet inte om det är något jag ska höra av mig till bm om?
Dalhia, har du kvar båda dina?