Första barnet september 2015

Mina bröst gör så obt att jag inte kan sova. Hungern har börjat lagt sig men jag är fortfarande sugen på salthurka oxh apelsin.

Ringe BM igår oxh fick tid i v 8 för hälsosamtal, och inskrivning i v 12. Tycker det är lite sent? Jag menar, jag har ingen aning vad jag får äta och inte eller om det är nå nya regleringar. Känns meningslöst att vänta tills dess.

Ska nog boka ett privat VUL

Jag slutade snusa för en vecka sen, det är ju fruktansvärt, men måste man sluta med kaffe också?

Sen tänkte jag höra om det är nån av er som äter några vitaminer eller så? :)

Kan det räcka med att endast ta folsyra måntro? Eller ska man ta Gravid eller multivitamin?

Någon kring trakterna i Linköping förresten? :)

Hej! Har bim imorgon, brukar alltid ha mensvärk dagarna före men istället så hare dragit å spänt i tjejmagen.. Aldrig känt så förut, äre förtidigt å testa me testlagrets stickor imorgon?

Jag har plussade för två veckor sedan och har BF 1 sept. Mår så otroligt dåligt psykiskt trots att graviditeten var efterlängtad och planerad. Någon som känner igen sig? Är så oändligt trött på alla bilder på lysande lyckliga gravida när det faktiskt kan vara tvärtom.

Nära tänker ni berätta för era nära och kära? Före eller efter v12? :)

Hej på er! Jag fick mitt livs första plus imorse :) skulle haft mens den nionde. Har ännu inte fått svar på vilken vecka jag är i men ska ta det testet imorgon tänkte jag som visar vilken vecka. Den där appen gravidkollen säger iaf att jag är i vecka 5+4 :) hur gör jag sen? Ringer jag vårdcentralen eller direkt till BVC?

Ska till mvc den 20de även om det bara är en hälsokoll så ser jag fram emot de! Men undrar om man borde ha med sin partner? Han går nämligen en intensivkurs för körkort och jag vill egentligen varken skjuta upp hos mvc eller att han ska avboka körlektionen. Hur gör ni?

Imorgon är det dags för vul. Spänki! Allt känns fortfarande väldigt ofattbart. Jag mår ju så oförskämt bra och har knappt några symtom/känningar så det ska även bli skönt att få lite extra bekräftelse.

Imorgon 8.30 har jag tid. Maken hänger med. :) Före ska vi äta frukost på ett hotell. Lyxigt värre!

Hej, jag vill också vara med!

Jag fick ett positivt resultat i morse, så det känns fortfarande väldigt overkligt. Jag är lika delar toklycklig och vettskrämd!

Enligt min app är det jag i sjätte veckan (5+ 2) med förväntat nedkomstdatum den 24 sept, men min mens är superoregelbunden så det är svårt att säga om det stämmer. Vi får se vad barnmorskan kommer fram till.

Jag har varit gravid en gång tidigare för snart fem år sedan, men då slutade det i ett tidigt missfall, så jag är paranoid att det ska hända igen. Den gången var det inte planerat (jag fick reda på det när jag gjorde ett rutintest för att sätta in spiral) så vi försökte inte igen fören jag plockade ut spiralen nu i Augusti. Sen dess har vi försökt få till det, så vi hoppas ju jättemycket att allt ska gå bra den här gången..!

Jag är 30 och min sambo är 39, om appen stämmer blir det kanske kombinerad namngivning och 40-årskalas för honom :)  Vi planerar bröllop den första maj, så nu blir det till att leta efter rymliga klänningar! ;) 

Vi bor i Göteborg, så det vore kul att komma i kontakt med andra i krokarna att dela resan med!

Hälsomässigt mår jag rätt bra än så länge, inte överdrivet trött, men brösten ömmar och värker och bröstvårtorna ser obscent stora ut och syns genom BH och linne. Jag har lite ilande, stickande smärtor i livmodersregionen, inte farligt smärtsamt och inte riktigt som mensvärk, utan det känns som den håller på att töjas ut ) vilket den väl också gör!). Jag är inte direkt illamående, men känner mig "olustig" i magen och  blir äcklad av tanken på mat. Det enda jag vill äta är syltad ingefära och frukt typ. Hade en sur uppstötning igår, och känner igen mig lite i vad någon skrev om att det är lite "tungt att andas", eller det känns som luften inte räcker till riktigt. Engelska uttrycket "short of breath" känns passande, fast jag är inte andfådd direkt. 

Känslomässigt är jag helt labil. Jag gråter och skrattar och darrar i hela kroppen, ömsom är jag överlycklig, ömsom panikslagen, ömsom känner jag misstro. Hoppas verkligen vårt lilla "frö" får stanna där inne och bli stor och stark innan hen tittar fram! Höll på att bryta ihop på apoteket när jag gick dit för att köpa kosttillskott för gravida och apotekaren undrade hur långt gången jag var. Bröt ihop igen när jag såg en bebis i mataffären. Gubben lipade också när jag berättade för honom i telefon i morse, han är lika lycklig, orolig och rädd som jag. Jobbigt nog är jag inte hemma nu utan får vänta en veckan innan vi kan fira tillsammans. 

Urdäkta att jag skriver så långt, men jag är som sagt lite uppspelt och har ingen att dela med just nu :)