Första barnet september 2015

 Nu drömde jag igen - denna gång födde jag två ökenråttor (??!!??)... Jag vet att Vesslan är ensam där i magen.. Det var en flicka och en pojke. Men båda hette Nibbles och bet mig i bröstvårtorna när jag ammade dom? Helt sjukt!

Oj, verkligen intressant. Däremot tror jag att jag råttan beror på att det är mitt smeknamn och mitt absoluta favoritdjur! Jag mår verkligen prima ballerina och lider inte av några krämpor. Mådde lite illa i cirkus 2 veckor - men jag kan verkligen inte klaga. Det gick fort över. :)
Jag måste säga att allt med graviditeten och runt omkring känns så självklart och "lätt". Allt från att renovera, till att vi behövde investera i en ny bil, till att vänta med vissa saker då det känns "onödigt". Vita köksmöbler kommer tex. bli målade på med tusch osv..  Jag tänker verkligen inte på att jag är gravid varje dag - det är som så naturligt på nå sått och självklart - ??.

Själv har jag bara funderat över hur "lätt" det verkar gå och vilken positiv inställning jag verkar ha. Jag är övertygad om att allt kommer att gå väl och blir det komplikationer - ja då får jag väl ta det då isf. Jag kommer exempelvis inte att skriva något förlossningsbrev (känns bara dumt att "haka" upp sig på något som kanske inte kan bli verkligt. Tror att det kan skapa en falsk trygghet.  Istället tror jag att jag verkligen vet vad jag vill och känner när jag väl är där.

Ska visa din drömtydan för maken, den var verkligen super! Tack ännu en gång!

Vad jag hört så är det något som man helt själv knåpar ihop. Finns säkert någon mall som man kan kopiera på nätet - men det är inget formulär eller så som barnmorskan har. (Min bm har då inte sagt något iaf).

Har hört så många som inte ens fått sina brev lästa - så jag ids då verkligen inte engagera mig. Vissa skriver "flumm" enligt mig och milslånga historier med kravlistor - allt från att det ska vara mörkt, det ska vara vissa mediciner/smärtlindring och annat hokus pokus.

Visst kan det vara bra att skriva vad man önskar för smärtlindring men det kan ju bli tokigt om man önskar sig en sak, men sedan ångrar sig och då har man kanske redan fått tens, sterila kvaddlar, ryggmärgsbedövning eller vad det nu är för något.. Jag resonerar iaf att det är bättre att säga där och då vad man vill - hellre det än att det missas om man skrivit att man vill ha lavemang... Tydlig och rak kommunikation är min melodi. Först där och då kan jag veta till 100% vad jag vill och känner.

Haha, jag kanske låter negativ - men det är ju bara barnafödande och inte nå rocket sience! Människan klarar av att föda utan smärtlindring och har fött barn sedan urminnes utan rökelser, fluffiga kuddar och panflöjtsmusik..

Spännande att se om du har rätt. Tandläkare hoppas jag då verkligen inte att Vesslan blir. Jag har ingen tandläkarskräck - sover nästan alltid där. Hoppas bara det blir ett mer "meningsfullt" yrke. ;) Vi är praktiker ut i fingerspetsarna bägge två - även om tandläkare är praktiskt lagd till viss del så har vi mer grovmotorik och skitigare yrken i generna. =)

Redan innan jag blev gravid så drömde jag ofta att jag bet ihop tänderna så hårt att tänderna sprack.. Jag bet ihop så hårt att munnen inte gick att öppna och käken hade låst sig. De drömmarna berodde säkert på att jag gnisslar tänder i sömnen å är inte direkt bästa kompis med min bettskena...

Vesslan brukar böka på ordentligt när man lagt sig till rätta. Eller satt sig riktigt bekvämt i soffan eller slängt upp benen på kontorsbordet.. Men jag tycker bara det är mysigt att somna till. Ungefär som att börja andas i samma takt som någon som snarkar lite lätt, det dröjer inte många minuter innan man somnar... =)

Verkligen tjusig! Nästan så att man blir sugen på en själv också. ;)

Är det bara jag som rapar och fiser konstant?? Jag önskar mig t.o.m en alldeles egen pysventil.. Snart anser jag mig knappt rumsren längre.. ;)

Jag har tidigare sällan varit rapig - det må ha varit om man verkligen hällt i sig kolsyrat isf.. Vitt bröd gillar jag inte så jag är ingen storkonsument. Pasta har jag aldrig märkt något av.

Mina är varken ljudliga eller stinkiga - det är bara mängden som stör mig. Och att det är svårt att få ut luften. Den fastnar liksom "mitt i". Sen tar man i för president å fosterland å ut kommer bara en liten rap eller en liten liten fjärt. Känner många gånger att jag verkligen skulle behöva rapa så att fönsterna skallrar eller släppa mig så skinkorna vibrerar.

Hahaha, jag tycker själv att jag bara är ärlig. ;)

Jag måste ju fråga om det är någon som har fått en hormonrand??

Även om det bara är spekulationer så tycker jag det är så roligt att klura på vad det är som kan tänkas bo där inne..

Själv har jag ingen, och hittills har alla mina vänner som fått en rand fått ett och samma kön. Slumpen? Säkert - men ändå spännande!

Jag har inte en tillstymmelse till någon rand.

Vet du vad det blir?