Snälla, snälla, snälla, HJÄLP!

Frågan är varför man tynger ett barn med ansvar att ta hand om lillebror?

Det är föräldrarnas ansvar och inte storebror. Sedan är det något som måste ske successivt och barnet måste lära känna pappans nya kvinna också. Sedan så skulle det bli vh för barnets skull och det finns det ju inga hinder för i framtiden. Men att från idag bara hälsa på när man själv känner för det till att barnet ska bo varannan helg låter konstigt. Varför har pappan inte gjort det tidigare och är det enbart för att det finns en kvinna att impa på och som kan ta hand om barnet så han slipper ansvaret själv och är den kvinnan med på det?

Alltså flytta och bo där jämt? :/

ALDRIG hade jag saft åt den saken om det var jag...

Men att prova på varannan helg.. Ja visst! Varför inte om pappan är en "reko" kille?

Dock tycker jag detr väldigt fel så som pappan uttrycker sig! Lillebror när han inte ens vet om det är flicka eller pojke?!

Dessutom att ta detta med soner är fel!!

Det är dig han ska prata med först och NI TILLSAMMANS ska komma överens och sedan prata med barnet..

Respektlöst utav honom!

Du måste väl fatta själv att din inte bara plötsligt kan flytta hem till sin pappa, som han för övrigt aldrig ens bott med tidigare.

Däremot finns det ju ingen anledning att inte trappa upp umgänget om pappan är öppen för det.

Varför har sonen aldrig haft umgänget hemma hos pappan? 15 mil är inte så långt ändå.

Bäst för din son är att bo med en glad mamma. Och att han träffar sin pappa då och då. Har umgänget mellan far och son inte varit mer än sporadiskt, ska det faktum att din sons far ska få ännu ett barn inte på något sätt styra framtida boende. 
Att han indoktrinerar och hjärntvättar din son är värsta sortens föräldrabeteende. Att du dessutom inte har fått någon som helst information om situationen är något du kan använda mot pojkens far när det blir fråga om vem han ska bo hos.

Du får nog vänta dig en fajt om boende och vårdnad, verkar det som. Och tänk bort pappan när du tänker på vad som är bäst för din son. Har han alltid bott med dig är det du som är tryggheten. Jag förmodar att du och din son har både släkt och vänner som ni träffar och som han känner sig tillfreds med. Och som bryr sig om honom.

Kontakta en advokat för en gratis telefonrådgivning. Då får du en aning om vilka rättigheter din son har. Och du som stadig boendeförälder.
Egentligen skulle hans far inte ens ha delad vårdnad om honom, vilket jag antar att han har.
Vad du gör så släpp inte din son! Du kommer att sakna honom så mycket att du blir galen. Och en ledsen mamma är inget ett barn ska behöva ha.

Vad pojkens far håller på med är regelrätt utpressning - något jag känner väl igen. Mycket fult!

Först och främst låter det som att pappan är oerhört omogen!

Då han aldrig(?) tagit ansvar över sitt barn och verkar ointresserad låter det mer som att han nu kan ha er pojk hemma hos sig, men först efter han fått sitt andra barn och flyttat ihop med den andra kvinnan. Anar vem som ska ta hand om pojken där...

Sen är det helt naturligt att barn ser fram emot syskon och tror sig vilja hjälpa till. Oftast tröttnar barnen snabbt och inser att en bebis inte alltid är så kul.

Varför inte ta ett rejält snack med fadern? 

Tycker du verkligen att han är en bra pappa då han inte alls kan samarbeta med dig som är mamman? Jag har svårt att tro att hans agg till dig beror på att du dumpade honom. Om så vore fallet borde han ha kommit över det nu när han träffat en annan. Brukar han gå runt och hata folk och bete sig?

Om han älskar er son, som normala föräldrar gör, beter man sig inte som han. 
* Man tar varje tillfälle i akt att träffa sitt barn
* Man går på på Luciafiranden etc även om en person man ogillar finns i samma lokal
* Man samtalar med den andra föräldern. Behöver inte vara mycket men man kollar av läget och har koll på om barnet mår bra. Även kollar hur det går med utveckling, skola, dagis mm.
* Har man minimal kontakt och den ena föräldern ringer enträget svarar man! Det kan ha hänt något allvarligt. Bryr han sig inte om det skulle hänt sonen något?

Då han har sånt agg mot dig som han verkar ha, vad tror du han säger till er son om dig?

Låt pojken ha kvar sin trygghet och fortsätt som innan!
Men jag tycker att du ska ta hjälp av något proffs för att få "verktyg" om hur du ska bemöta fadern.

Men varför tänker du på detta viset? Om det du skrivit innan är sant...!?

Hur tänker du?
Ska din son byta hem bara så där? Var ska han gå i förskola? Har din son inga vänner? Hur ofta har din son varit hemma hos sin pappa?

Får man fråga hur gamla ni är?

Du vill väl, men ser inte det destruktiva beteende din sons far har. Han hatar dig, vägrar prata med dig, slänger svordomar och anklagelser efter dig. Det är psykisk och verbal misshandel. Din son blir också ett offer för den misshandel hans far utsätter dig för.
Det vore ren idioti att lämna din son till en så destruktiv person. Han kommer att bli som sin far om du låter fadern ha för mycket tid med honom. Det kommer att gå ut över dig, din son och i en framtid även över din sons relationer och förhållanden.

Så därför gör du din son en björntjänst om du låter hans far få som han vill. Dessutom tror jag att det kan vara kört för dig att få träffa din son när hans far har fått klorna i honom.

Han vill att du ska veta att han inte tänker träffa sin son alls ifall du sätter dig emot på något sätt. Det är en form av psykisk misshandel som används för att få makt över dig.
Han är inte ett dugg intresserad av att ge sin son ett bra liv med sunt umgänge och bra förebilder. Han är bara ute efter att kontrollera dig och göra dig illa - genom sonen.

Det är synd att du inte ser det här mönstret och vet vad det står för. Lämnar du din son till honom för stadigvarande boende, kan du nog förbereda dig på att det kommer att bli ett riktigt dåligt hem för din son.
Jag tycker att du ska kolla upp hans tidigare kontakt med rättsväsende och inkasso; rättegångar, domar, betalningsanmärkningar osv. Ofta finns det en hel del att hämta där - om folk man tror man känner, eftersom de visar en helt annan sida än sin egentliga person.

Och jag tänker även på hur han kommer att behandla sin nya flickvän barnet i det förhållandet.

Alla som har levt i destruktiva förhållanden vet vad jag pratar om och ser mönstret. 
När det gäller individer som misshandlar; verbalt, psykiskt, ekonomiskt och/eller fysiskt - är det bästa man kan göra att stoppa all kontakt och allt umgänge. Säg upp bekantskapen tills han fått hjälp med sitt beteende. Din son påverkas mycket negativt av att ha en sådan far som förebild.

Är du en ansvarstagande förälder ser du till att hitta en stabil hemsituation åt dig och din son. Vem har sagt att du inte kan byta ut hans far mot en släkting eller vän som kan göra "pappagrejer" med sonen. Och varför kan din son inte få träffa sina kompisar som nyligen fått syskon och känna på hur det kan var med ett småsyskon? Du kan ju erbjuda dig att vara barnvakt åt dessa små varelser? Har han inte småkusiner? Finns det inte små barn på dagis?

I mina öron låter det nästan som om du vill bli av med din son, men det tror jag naturligtvis inte. Det är nog bara så att du inte ser hur olämplig din sons far är som far, förebild, ansvarstagande förälder och trygghetsbärare. Förutom som partner till sin flickvän.

Tror du inte att pappan menar "komma och bo hos pappa IBLAND".
Tror du verkligen att han har för avsikt att barnet flyttar dit på heltid, och mer eller mindre frånta dig umgänget.

Ärligt talat så tror jag inte att mannen ifråga är dummare än att han förstår att det max kan bli fråga om varannan vecka, så länge du som mamma inte gör något olämpligt.
Kanske är han till och med införstådd med att umgänget måste trappas upp, Det han främst vill få till är ökat umgänge, och att han vill att pojken ser positivt till mer umgänge.

Nu förstår jag mer än väl att du skulle "sakna ihjäl dig" om pojken flyttat till sin pappa på heltid. Men om du inte kan tänka dig att vara ensam varannan vecka i framtiden, tror jag att du är lite för bunden till din son. För att din son ska må bra och utvecklas till en självständig individ måste även du ha andra intressen än din son. Annars lastas sonen med ett ansvar för din välgång och ditt välmående. Det ansvaret ska han inte behöva ha på sina axlar.

Du behöver inte på något sätt vara orolig för att pappan ska ta vårdnaden ifrån dig, eller att han ska ta pojken ifrån dig på heltid.
Men ökat umgänge med sin pappa kommer sannolikt enbart gynna pojken.

Men snälla du. Att barn återger saker de hört är en sak, att berätta om sina känslor en annan. Och tro inte att barn inte förstår vuxnas kemi! Din son vet garanterat att du och hans pappa inte har det bästa samarbetet. Samtidigt är hans pappa hans pappa och han lär inte säga något negativt om honom till dig. Kvittar om du frågar honom! Ett barn är nästan alltid lojal sin förälder! Därför skulle han inte heller återge något till fsk-personalen.

Om nu situationen är som den är måste du agera. Se det som ett sjukdomsfall i familjen! Skulle du inte ringa efter hjälp då? Även om du inte har tid...

Ett barn i den åldern har inte förmåga att se en förälders brister. De är oerhört lojala mot sina föräldrar och ser inte livet i ett längre perspektiv. Det kan räcka att din son erbjuds något han inte haft förut, något nytt och spännande - och då glömmer han dig för ett tag. Han ser heller inte sin fars omogna kontrollerande beteende som ett hinder för villkorslös kärlek.
Han älskar er lika mycket men har inte förmåga att se vem av er som tar ansvar och erbjuder trygghet och sunda vanor och beter sig mot andra med respekt.

Jag vet ju inte vilket slags nätverk du och din son har runt varandra, men är det så att det inte kommer att vara någon mer än du och han över julen, så finns det julfirande i kyrkan, på Kvinnojouren och andra ställen. 

Släpp inte din son till den här högst olämplige fadern!

Ditt allt annat övergripande ansvar när det gäller ditt barn, är att erbjuda stabilitet, trygghet, kärlek, ansvar och att visa hur man bemöter andra människor. DET är vad du ska tänka på när du vill ditt  barns bästa.
Kärnfamilj och syskon; det är inget som helst verktyg för att erbjuda något av allt jag räknade upp.
Det viktiga för din son är att han har trygghet och kärlek runt omkring sig. Sunda människor med sunda tankar; riktiga förebilder. Det behöver inte vara människor som finns inom hemmet; det kan vara vuxna och barn i olika åldrar på olika adresser, i skolan och i samband med fritidssysselsättningar.

Inget av detta finns hos hans far eller i hans fars hem.

Visa upp det du skrivit här för vem som helst som sysslar med omsorg, juridiska frågor, sociala frågor, brottslighet osv, så kommer du att få samma svar som jag ger dig.

Håll kvar din son hos dig!

som jag sade tidigare: Ring en advokat som har specialiserat sig på familjerätt. Alltså INTE FAMILJERÄTTEN, vilket är en del av socialförvaltningen som inte har något med juridik att göra, utan en advokat. Gratis vid första telefonkontakten.
De kan säga dig vad som är bäst för din son, eftersom det är vad lagen utgår ifrån.

Kvinnojouren är ett bra stöd.

Med ett sunt förnuft kommer man dessutom långt.

Det jag har lärt mig är att ingen annan än du kan ha en aning om vad som är bäst för din son.
Du kan få tips och råd här på forumet, men ingen av oss har en möjlighet att veta vad som är bäst. 
En jurist kan svara på det juridiska läget, men inget mer.

Jag har själv barn med en man som alltid ser till sig själv i första hand och barnet i andra. Så det har varit mitt ansvar att se till att umgänget blir så bra som möjligt för vårt barn. Det är skitsvårt! Prata med folk, få tips, råd, infallsvinklar. Men till sist är det du som måste bestämma.

Lycka till!

Jag vet precis hur du känner dig. Jag har också känt så.

Det bästa råd jag kan ge dig är att inte ta något förhastat beslut. Låt det ta tid. Låt beslutet mogna fram. Låt pojken prova att vara någon helg då och då hos pappan och se hur det fungerar. Ta försiktiga steg så att det går att backa eller åtminstone stoppa ökningen om det skulle visa sig vara en dålig väg.