Anonym (VadÄrRätt?) skrev 2014-12-12 00:03:48 följande:
Problemet är att det aldrig kommer att gå så långt att det blir till en "fight". Motsätter jag mig och börjar tjafsa, så kommer pappan förmodligen säga upp kontakten helt.
Och, ja, det låter ju inte som en så bra pappa. Men alltså människan HATAR verkligen mig. Han skyr mig som pesten.
Han älskar sin son, men kommer aldrig att acceptera en fight om detta.
Hatet i hans ögon när vi ses under typ 30 sekunder för avlämning, det är verkligen äkta hat. Så skulle jag börja tjafsa om det så skulle han förmodligen bara be mig dra åt helvete och sedan skulle vi aldrig mer se röken av honom.
För mig så vore ju det väldigt skönt. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Men min son skulle ju bli väldigt, väldigt, väldigt ledsen.
Men om man bara utgår från dessa olika alternativ, utan någon bakgrundsfakta alls:
Har ett barn det bäst med en bioförälder + en bonusförälder + halvsyskon?
Eller har ett barn det bäst med en ensamstående bioförälder?
Eller kvittar familjekonstellationen?
Förutsätt att mamman och pappan är precis lika bra på alla plan. Förutsätt även att barnet känner föräldrarna lika bra och har umgåtts med dem lika mycket (för det är ju något som kan ändras. De kan ju börja ses oftare, som nu under julledigheten, t ex. De kan ju få en vardag tillsammans, precis som jag har med honom nu).
Så vad är bäst då? Eller kvittar det?
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men det känns lite som att om jag nekar till detta och jag får rätt, så tar jag ifrån möjligheten för sonen att få en familj med "mamma, pappa, syskon, hund" osv. Och vad ger mig den rätten?
Du vill väl, men ser inte det destruktiva beteende din sons far har. Han hatar dig, vägrar prata med dig, slänger svordomar och anklagelser efter dig. Det är psykisk och verbal misshandel. Din son blir också ett offer för den misshandel hans far utsätter dig för.
Det vore ren idioti att lämna din son till en så destruktiv person. Han kommer att bli som sin far om du låter fadern ha för mycket tid med honom. Det kommer att gå ut över dig, din son och i en framtid även över din sons relationer och förhållanden.
Så därför gör du din son en björntjänst om du låter hans far få som han vill. Dessutom tror jag att det kan vara kört för dig att få träffa din son när hans far har fått klorna i honom.
Han vill att du ska veta att han inte tänker träffa sin son alls ifall du sätter dig emot på något sätt. Det är en form av psykisk misshandel som används för att få makt över dig.
Han är inte ett dugg intresserad av att ge sin son ett bra liv med sunt umgänge och bra förebilder. Han är bara ute efter att kontrollera dig och göra dig illa - genom sonen.
Det är synd att du inte ser det här mönstret och vet vad det står för. Lämnar du din son till honom för stadigvarande boende, kan du nog förbereda dig på att det kommer att bli ett riktigt dåligt hem för din son.
Jag tycker att du ska kolla upp hans tidigare kontakt med rättsväsende och inkasso; rättegångar, domar, betalningsanmärkningar osv. Ofta finns det en hel del att hämta där - om folk man tror man känner, eftersom de visar en helt annan sida än sin egentliga person.
Och jag tänker även på hur han kommer att behandla sin nya flickvän barnet i det förhållandet.
Alla som har levt i destruktiva förhållanden vet vad jag pratar om och ser mönstret.
När det gäller individer som misshandlar; verbalt, psykiskt, ekonomiskt och/eller fysiskt - är det bästa man kan göra att stoppa all kontakt och allt umgänge. Säg upp bekantskapen tills han fått hjälp med sitt beteende. Din son påverkas mycket negativt av att ha en sådan far som förebild.
Är du en ansvarstagande förälder ser du till att hitta en stabil hemsituation åt dig och din son. Vem har sagt att du inte kan byta ut hans far mot en släkting eller vän som kan göra "pappagrejer" med sonen. Och varför kan din son inte få träffa sina kompisar som nyligen fått syskon och känna på hur det kan var med ett småsyskon? Du kan ju erbjuda dig att vara barnvakt åt dessa små varelser? Har han inte småkusiner? Finns det inte små barn på dagis?
I mina öron låter det nästan som om du vill bli av med din son, men det tror jag naturligtvis inte. Det är nog bara så att du inte ser hur olämplig din sons far är som far, förebild, ansvarstagande förälder och trygghetsbärare. Förutom som partner till sin flickvän.
