Hon sätter barnen mitt i konflikten

Men om pojken är tonåring måste ju pappan kunna förklara det med ekonomin så han förstår.... ser inte riktigt problemet när det är så stora barn som man kan prata med.

Jag kanske är dålig på att förklara.
För min sambo blir det ett problem för att sonen kommer och är fientligt inställd för att pappa inte vill betala det eller det och inte berättar varför han är fientligt inställd, det kan ta hela veckan att få fram (killen har inte så lätt att öppna sig och prata). Min sambo hade uppfattningen att ekonomin var en diskussion mellan två vuxna parter utan att blanda in barnen och visste inte ens att exet sagt som hon gjort.
För sonen blir det ett problem i och med att han matas med negativa bilder om sin pappa och blir itutad att pappan inte bryr sig om honom (när pappan inte gör som mamman vill). Det mår killen dåligt av. Han var jättejätteledsen igår när det bara brast för honom.
För dem båda blir det här också ett problem i och med att det är så återkommande. Det är inte roligt för dem att ägna varannan vecka åt att reda ut konflikter mellan dem som mamman har skapat.
Och för mig blir det ett problem för att jag ser att två personer som jag bryr mig om mår dåligt och jag vill så gärna hjälpa dem.

Men prata ekonomi med grabben, det klarar han, jag lovar!

Jo... det gör ju pappan. Han pratar ekonomi. Han förklarar för sonen att pappa visst bryr sig men inte har lika mycket pengar som mamma.
Men nästa vecka är det något annat. Då är det senaste iphonen. Eller en utlandsresa över jul (som är pappas jul i år "men snälla pappa visst kan jag väl få åka med nu när mamma och xx ska åka utomlands över jul?").
Eller förra året var det en långresa som hon bokade på sommarlovet precis de veckor som vi hade semester, vi fick en knapp vecka ihop med vår "nya" familj för sedan skulle sonen till Arlanda för 4 veckor med mamma och xx.

Exet köper barnen med prylar och pengar och vi kan bara stå och se på. Och det är väl en sak... men när hon dessutom förklarar för sonen att pappa inte betalar den dyraste utrustningen åt honom för att pappa inte BRYR sig om honom. Då är det tungt!

Känner igen exakt alltihop. Men sitter inte inne med några svar, tyvärr.

Det enda jag egentligen vet är att det ger extremt verklighetsfrånvända och bortcurlade tonåringar om man håller på så.

Jag har inga råd at ge egentligen, men gör som ni gör.. det rätta!
Hoppas på att han en dag förstår att ni gjorde det som ni kunde och var bäst för honom.
Vet inte varför en del föräldrar gör sina egna barn så illa!
Här har vi en mamma som inte alls sett hur hennes egna barn mått eller skitit i det... genom åren.
Jag önskar att vår rätta väg, att inte prata skit, försöka ha regler (för att skydda barnen) gått vår och deras väg.
Fast jag vet att båda barnen/ungdomarna vet att deras mamma gjort många fel både mot dom och deras pappa och senaste åren även mot våra gemensamma barn och mig (men jag fattar att hon inte bryr sig om mig..) Så har det iaf gått hennes väg. Dom är på hennes sida, bor där (ena helt) andra allt utan vh. Dom är hårt knutna till mamman även om äldsta styr mycket.
Hon styr dom med känslor, tror jag. Mamman bröt upp för en anna man, det höll inte och hon har sen levt ensam. Det har alltså allti varit synd om henne, för hon är ensam.
Jag tror hon gör allt av bitterhet. Hon lämnade, men allt det hon trodde att hon skulle få fick hennes ex, med mig.
Hon pratar själv om karma till sina barn. Så det verkar som att hon vet hur fel hon gjort/gör,men ändå blir det inte bättre. Hon mår inte alls bra enligt barnen.
Det jag önskat är att hon skulle gjort/göra det, för dom perioder hon gjort det har varit mycket bättre.

Jag saknar de första åren då det gick ganska bra. Vi fikade ihop, fírade barnen tillsammans lite grann osv. Men ju bättre vi fått det, barn, hus, giftemål mm ju värre har det blivit.
Så även om ni gör rätt så vet jag inte om ni kan vända det.
Jag vet som sagt genom barnens ord att dom (och mamman) vet hur fel hon gjort, men mamma är mamma...
Jag hoppas att när dom blir vuxna att min man, deras pappa ska få veta från dom att han gjort det bra valet, aggera vuxet och hålla dom utanför hans tankar om mamman osv. Den stora säger saker ibland och även den yngre,  som visar att dom förstår, men mamma mår dåligt och är ju ensam.

Stort lycka till!

Både skönt och tråkigt att höra att det finns fler.

Jo det är ju så... bortcurlade och verklighetsfrånvända. Barn som anser att livskvalitet mäts i pengar. Vad som är viktigt i livet, vilka yrken som är "bra" osv mäts i vad som betalar sig bäst. Och så de delar som jag har svårast för: folk som har det dåligt ställt är automatiskt sämre människor (för om de var bra människor så skulle de ha sett till att ha mycket pengar). De värderingarna har de med sig från sin mamma och sitter och säger utan att blinka vid vårt köksbord.

Vi är inte fattiga på något vis. Vi har bara inte råd med dyraste och senaste grejorna och lyxiga utlandssemestrar varje år. Men en av mina käraste vänner är på gränsen till fattig. Hon arbetar deltid pga kronisk sjukdom. Och hon är en av de varmaste och underbaraste människorna som jag känner. Jag beundrar henne för hennes förmåga att bry sig om sina medmänniskor. Och då vet jag att min mans barn ser ner på henne för att hon inte har råd med senaste (eller näst senaste) iphonen till sina barn. Det är sjukt.

Tack för ditt svar! Jo vi måste ju fortsätta kämpa på det sätt vi tror är rätt.
Jag tror att bitterhet hos mamman kan vara en faktor här med. Här med var det mamman som lämnade "för någon bättre". Och visst är han rik hennes nya men de ser inte lyckliga ut. Och trakasserierna mot oss och skitsnacket till barnen har trappats upp här med för varje steg... flytta ihop, giftermål osv. Så det är nog en slags hämnd, ett försök till att se till att när hon inte är lycklig så ska inte vi vara det heller.

Jag vet faktiskt inte om barnen här förstår att mamma gör fel. Hon har fått hållas oemotsagd så länge. Men kanske de förstår när de blir äldre, vuxna.

Pappan bör vända sig till familjerätten för gemensamt samtal med mamman. Och där be mamma att sluta snacka skit om honom eller ta upp vuxenfrågor (ekonomi) med barnen.

Det mamman håller på med kallas för "parental alienation" och är en allvarlig form av psykisk barnmisshandel. Hon förstör med flit barnens relation till den andra föräldern. En förälder som beter sig så är inte en lämplig förälder.

Om mamman, trots samtal, inte skärper sig har pappan alltid möjligheten att stämma mamman på boendet. Verkligen någonting har bör fundera på om mamman inte skärper sig.

Ja det är precis det hon gör, med flit förstör barnens relation till den andra föräldern!

Min man har tidigare blivit hänvisad till kommunens familjerådgivning och gått i samtal med exet där. Totalt utan framgång. Vettig familjerådgivare men denne kom heller ingen vart med exet. Och allt byggde på frivillighet så när exet inte ville ha fler samtal så blev det inte fler samtal. Vet du (eller någon) om det är skillnad på detta och familjerätten?

Fast rent krasst så tror jag inte att exet kommer att ändra på sig. Jag tror inte att hon kan utan det ingår i hennes personlighet att bete sig som hon gör. Och visst är det barnmsshandel. Men det är ju så svårt att bevisa. Allt är ju inte raka ord utan en hel del är ju antydningar och sätt att säga saker och så att hon involverar barnen i det jag anser är "vuxenfrågor" och får dem att upprepa hennes ståndpunkt mot pappan som om det vore deras egen (men när man diskuterar med dem så märker man ju att de ofta inte ens förstått ståndpunkten utan bara upprepar ord).

Det bästa för barnen tror jag vore om de bodde mer hos oss och färre dagar hos mamma. Jag tror att barn behöver båda sina föräldrar. Men med fler dagar hos oss så skulle vi kunna hinna med att "verklighetsförankra" dem bättre. Och hon hinna prata ner oss mindre. Och så om man kunde få till någon regel att hon inte fick ringa dem mer än en gång om dagen när de är hos oss... men sjävklart att barnen får ringa henne så mycket de vill! Bara att vill inte barnen så slipper de. Nu hackas våra dagar med barnen sönder av att hon ringer och ringer på deras mobiler tills de svarar.