Varför enskild vårdnad om det ändå skrivs umgängesschema i rätten?

Men snälla du, LÄS vad jag skriver.
Jag har INTE talat om att jag ska dra in umgänget för barnet.

Men vilken är poängen med EV om det ändå skrivs ett fast umgängesschema?
Folk säger till mig att om man har EV så har man stor bestämmanderätt vad beträffar allt, tillika umgängestider med den andra föräldern.
Då har man ingen dom att följa som kan sätta käppar i hjulet för barnets mående. 

Dömer tingsrätten till umgänge varannan helg och barnet mår dåligt över att det är för lång tid med två övernattiningar, vad är då poängen med enskild vårdnad?
Eller kan jag då som enskild vårdnadshavare ställa in det umgänget trots att det finns en dom på umgänge varannan helg eller säga att barnet endast kommer en natt den helgen istället?

Jag har en väninna som inte vill att hennes barn ska flyga (av olika anledningar), som därför inte sett någon anledning till att skriva ut ett pass till sin dotter.
Pappan och hans nya skulle åka utomlands under deras semester nu i somras, - under veckorna som dottern skulle vara med pappan, - men de fick ställa in resan då mamman inte ville skriva ut ett pass.
Mamman är ensam vårdnadshavare.

Nä, umgängessabotage var det ju inte. De umgicks de veckorna under sommaren, fast i Sverige istället.

Är ett pass verkligen en rättighet?
Om en förälder och vårdnadshavare inte vill att ens barn ska ha ett pass, så kan väl ingen tvinga fram detta?

Hon lägger sig aldrig i, i övrigt. Det var just detta med pass och flygning i över 10 timmar i sträck, som hon motsatte sig. Av diverse anledningar.
Hennes dotter och dotterns pappa umgicks de veckorna ändå, fast i Sverige.

Jag är flygvärdinna (endast inrikes samt till Norge). Vi ser helst inte att passagerarna går i mittgångarna (om man inte måste gå på toaletten).

Jag har arbetat på längre turer också, och vi har fullt upp hela tiden.
Den enda "rast" vi har, är när vi ska äta vår mat. Det brukar ske när vi släcker ner kabinen (för de som vill sova) och drar igång en film (för övriga).
Att gå i mittgångarna då är inte heller lämpligt.
Annars är det fullt upp hela tiden. Pre-packlistor, drinksvagn, frukost- och lunchvag, fram och tillbaka mellan för- och bakre kabinen (med växel, maskiner, varor, etc, etc, etc.
Det var skillnad då vi hade DC-10:orna med hiss ner till det utrymme där vi förvarade alla vagnar.
Dit kunde man även låta vissa passagerare med ett legitimt behov av att "sträcka på benen", gå ner.

Jag har flugit allt från sessnor till jumbojets. Mittgångarna ger inte utrymme för passagerarna att promenera fram och tillbaka. Vi har ett jobb att sköta, med ett visst antal timmar på oss. Passagerare i mittgångarna ÄR i vägen.
Man betalar för en stol.

Det där står inte i någon sorts motsatsförhållande till det jag sa.

Det är barnets bästa som ska vara vägledande. Och det är vårdnadshavarens ansvar att bedöma vad som är för barnets bästa.

En helt vanlig flygning kan se ut så här:

Välkomna alla ombord. Hålla en tumme för att alla kommer i tid och att alla lyckas få upp sina saker i hatthyllorna utan att starta tjafs med varann (ja, det händer väldigt ofta att det blir tjafs mellan passagerare redan innan planet kommit i rullning).

Stämma av med markpersonal att vi är klara att stänga. Stämma av med den mittre- och den bakre dörren att de är klara för att stänga.
Allt som oftast fungerar inte våra interna telefoner, varför vi istället måste springa fram och tillbaka och stämma av allt.

Få passagerarna att sitta ner och inse att man kanske borde gjort toalettbesöket innan man klev ombord, alt. vänta tills dess att vi kommit upp i luften och symbolerna för säkerhetsbältet slocknat.

Checka av så att alla är med. Vilka allergier har vi och vart sitter de. Hur många barn under 12 år, var sitter de. Vilka som ska ha specialmat, var sitter de.
Har vi någon nötallergiker ombord? - Gå ut med ett meddelande om det.
Checka av allt med cockpit.

Stänga och låsa dörrarna.

Redan innan skyltarna för säkerhetsbältet har slocknat, så måste vi ställa oss och börja förbereda med allt för att hinna med.

Drinkvagnen körs ut.
Vi informerar om tax-free och pre-pack.
Filmer sätts igång (dessa jäkla apparater krånglar nästan JÄMT!).
Skräpvagnen rullas ut.
Bröd innan maten körs ut.
Drinksvagnen kommer ut igen.
Maten rullas ut.
Skräp samlas in.
Kaffe kommer ut.
Skräpvagnen kommer ut.
Varma våtservetter kommer ut.
Tax-free listor, pre-pack, samlas in.
Lotter och annat vi har ombord säljs.
Växel, kontanthantering, kortmaskiner krånglar, nästa film ska på, tv krånglar.

Passagerare envisas om att stå i mittgångarna, de har sina ben och fötter ute i mittgångarna, de respekterar inte att skynket in till köket är stängt, de håller sig inte till sina toaletter utan tar den med minst kö (vår privata).

Nya kuddar, filtar, spypåsar, osv, osv, osv ska ut.

Ha också i minnet att det är vi som värmer maten, kokar kaffe och te, öppnar alla juice- och mjölkförpackningar, häller över i tillbringare, värmer barnmat, värmer brödet och våtservetterna, osv, osv, osv.

Samtidigt har vi ständig kontakt med cockpit.

Det är fullt upp HELA tiden och passagerar i mittgångarna försenar oss i vårt arbete nått så otroligt.

Sedan kan vi lägga på medicinska akuta händelser, bråk, fyllor, flygrädslor, föräldrar som kommer till oss med bajsblöjor (ta hand om dessa själva - be om en påse, lägg inte blöjan i köket!!!).

Toaletter som krånglar, en del måste stängas av.

Det finns en anledning till varför vi allt som oftast väljer att stänga av knappen ni har på armstödet, för att kalla på en flygvärdinna.

Passagerarna tänker oftast bara på sig själva, och inte på oss eller på sina medresenärer.
Vi måste tänka på samtliga ombord.

Vad dillar du om? Godtyckliga beslut?? Jag skrev att vårdnadshavaren ska ta tillvara barnets intressen och att alla beslut ska vara baserade på barnets bästa.

När jag flög långlinjer så var jag sommaranställd på ett danskt bolag och vinteranställd på ett engelskt bolag.

Numera är jag fastanställd på ett mindre bolag och flyger endast inrikes samt till Norge.

Du som passagerare vet inte hur stressigt vi har det. Det ingår i yrket att inte visa det. Men tro mig, det ÄR stressigt och ni ÄR i vägen i mittgången!

Och ja, jag VET att jag vet bättre än du. Jag har jobbat inom flygbranschen i 21 år. Innan dess var jag reseledare.