Maglizz skrev 2014-12-18 23:43:13 följande:
Suck. Min mamma fick nys om att en kompis till mig är gravid. Hon höll världens tal om varför man inte ska ha barn i ung ålder och... Ja allt därtill. Nu orkar jag inte mera. Jag går snart in i vecka 6 och vill så gärna berätta...
Hon kommer bli rasande, men vad fan ska jag göra? Låtsas som det regnar?
Känns hemskt att inte kunna njuta av graviditeten...
Mammor... Jag var så nära min mamma tills jag fick mitt hittills enda barn, och mamma bestämde sig för att klaga på precis allt jag gjorde i mitt föräldraskap. Det var så slitsamt i flera år, speciellt eftersom jag dessutom blev ensamstående när barnet var två år. Då släppte mamma på de allra sista små spärrarna hon haft och betedde sig hemskt. Efter oändliga bråk, samtal, tårar och att ha haft sorg då det kändes som att min mamma jag haft tidigare faktiskt var borta, insåg jag att livet är mitt. Jag har inte stängt någon dörr till hennes barnbarn, men för min del är vår relation död. Jag lever mitt liv, och allt hon säger, både positivt och negativt, rinner av mig som vatten på en gås. Vi kan umgås och skratta tillsammans, men för mig är det en död relation. Lev inte ditt liv med att känna att du behöver din mammas godkännande. Jag är idag lyckligare än nånsin, och inte en enda del av det är tack vare min mamma. När jag sökte hennes acceptans mådde jag så himla dåligt och var så olycklig. När jag släppte det var det som att bli fri från bojor. Det är inte lätt och man gråter mycket, men sen, sen är du fri. Många kramar!