Vi runt 30 som plussat för första gången!

Jag blödde som i början av mensen när jag egentligen var gravid. Men efter två dagar så avtog det och då fattade jag att något var på g. Tog ett test som visade plus sen efter 3 dagar kom det en liten blödning där det kanske rann 1 msk klarrött blod i toaletten. Då ringde jag en privat gyn och hon bokade in mig på vul.

Jag fick göra 2 st med ca 8 dagars mellanrum då man inte såg hjärtat vid första. Några dagar efter vul kom det blodblandade flytningar när jag torkade mig i 10 dagar allt från bara rosa, brunt till lite rosa med röda strimmor i.

Var nojig efter det men insåg själv att jag inte kunde springa på ul hela tiden.

Så när vi ändå skulle göra kub test fick vi se vårt lilla pyre röra på sig och ett hjärta som fortfarande slog :)

Va skönt att höra, känns som om det ändå finns hopp :)
Åh av underbart för er att få se den lille

Min första dag med illamående.. Tycker synd om er som har haft detta i flera veckor och hoppas att det inte blir så för mig!

Har åkt på urinvägsinfektion också och vill helst inte ta antibiotika, så jag kör med alla huskurer jag vet för att bli av med infektionen!

Imorgon ska jag försöka pricka in barnmorskemottagningens telefontider, längtar redan till första besöket :)

Har varit på inskrivning hos bm idag med tillhörande provtagning och invägning. Alla proverna var tiptop men jag fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen. Jag vägde 10 kg mer än min normala vikt. TIO!! Det är ju helt sjukt! Antagligen så vägde jag lite mer än normalt redan efter sommaren, men det kan Max vara 3-4 kg. Minst 6 måste jag alltså gått upp under de här veckorna av extrem hunger och konstant småätande för att hålla illamåendet i schack samt att jag inte vågat träna som vanligt.. Jag är helt normalviktig vanligtvis och 10 kg är verkligen en big deal! Bm verkade dock ta det hela med ro, sa att det säkert planar ut i takt med att illamåendet försvinner. Själv känner jag mig lätt stressad för att uttrycka det milt...

Så härligt att alla provresultat var bra, måste ju kännas underbart! :)

Angående vikten så tycker jag du ska lita på din bm och bara ta det lugnt.. Fokusera på att må bra :)

Ja du har antagligen rätt...kan ju knappast sätta igång nån bantningskur nu, hehe. Jag har ju småätit en hel del nötter och nu på sista tiden sura godisar för att stånga tillbaks illamåendet som jag tampats med. Jag har dessutom varit mycket hungrigare än vanligt. Men jag har ätit vanlig bra lagad mat, inte en massa skit. Kanske nån nattmacka då och då när jag vaknat och inte kunnat somna om för att jag varit så j-a hungrig. Får väl hoppas att hon har rätt och att det planar ut... Mindre illamående, mindre hunger och mer energi så man orkar komma igång och träna lite igen så blir det nog bra det här...

Jag är precis tvärtom, inte hungrig på någonting och blir mot direkt! Jag tror din vikt kommer bana ut när illamåendet slutar :)

Mätt direkt :)

Jag får istället skäll för att jag går NER i vikt! Ska vi dela på dina 10kg Fiiaaa? :) 
Har gått ner fem kilo nu så hade behövt få tillbaka dom, MINST! :P 

Skönt att alla dina prover var bra, och om småätandet hjälper ditt illamående så FORTSÄTT för tusan! Det är viktigare att må bra än hur många kilo du får, det jämnar ut sig sen! 

Idag gick jag upp vid halv fem för att jag skulle jobba.. Hann göra färdigt frukosten och sen kände jag hur benen blev svaga och jag ställde ifrån mig tallriken, sen svimmade jag! (landade på en mjuk ryamatta som tur är!) 
Ropade på mannen så han vaknade och hjälpte mig upp, men kom bara upp på knä sen kräktes jag, LÄNGE. 
Jag kan egentligen inte, fysiskt, kräka då jag gjort en magoperation för några år sen men det vet inte gravidmagen om tydligen.. Sjukt läskig känsla! 
Så jag stannade hemma från jobbet, min gruppchef ringde under dagen och tyckte att jag skulle stanna hemma imorgon också och ta kontakt med en läkare som sjukskriver mig ett tag.. Blir lite besvärligt att jag är borta någon dag här och där bara! Både för min lön men för mina kollegor också som inte vet om de har mig eller inte den dagen.. 
Så imorgon blir det till att ringa högsta chefen och berätta, är i v. 10 så hade hoppats att behöva berätta först i v.13 men det är enklare att bara berätta, så de vet vad som händer och varför jag är borta. 
Min gruppchef sa såhär: Om du vill ha någon tröst i att du lider nu så brukar man säga att ju sämre man mår desto bättre "sitter" barnet. 
Jag hoppas f-n att det stämmer!!

Hehe, ja det hade ju varit fint om vi kunde dela ;) eftersom bm tog det hela med ro så får jag väl förutsätta att det är ok. Men jag känner mig ärligt talat lite chockad, har aldrig varit i närheten av denna vikt, och även om jag märkt att jag nog lagt på mig lite så hade jag aldrig kunnat DRÖMMA om att det var så mycket!! Jaja, när chocken lagt sig får jag bara hoppas på att det planar ut...

Bra att du får fixat med sjukskrivning. Lät ju riktigt läskigt det där med svimningen! Förstår att det känns läskigt att tvingas berätta för chefen, men det kanske är lika skönt att få det gjort egentligen? Jag tänkte försöka hålla på det nån vecka till, men jag tror att de kanske redan misstänker nåt... Hoppas också på det där att illamående iaf är ett tecken på att allt är som det ska och att barnet "sitter" bra :)