Vi runt 30 som plussat för första gången!
Tänker på dig denna veckan Fiiaa! Hoppas du är okej! <3
Tänker på dig denna veckan Fiiaa! Hoppas du är okej! <3
Är det någon här som äter Niferex? Jag vet inte om jag pallar att göra det längre. De får mig att må så jävla dåligt. Kräktes på jobbet två gånger idag och fick sen gå hem. Ska tillägga att jag är i vecka 25.
Testa att byta till Duroferon istället kanske? :)
Eller Blutsaft om man tål den är ju också bra!
Blev ambulans med blåljus till Karolinska tidigt imorse. Har börjat med sammandragningar och slemproppwen har gått. Är bara i 24+2 så håll tummarna att de kan stoppa värkarna. Vill helst att lilleman stannar där inne ett tag till ??
Han skulle bara ut, vår lilla älskling.
Så 03.26, 24/1-15 föddes vår otroligt starka son, Dante. Ett smörpaket på 567 gram, full av jävlar anamma och livskraft. Han mår toppen än, men vi har en lång väg framför oss.
Vecka 24+3, över 15 veckor för tidigt, men det blir bara fler dagar att älska honom på. Tack för fina ord!
Hej igen!
Vi kämpar på här. Dante är nu inne på sitt tredje dygn nu och vi tar en dag i taget. Alla värden är bra och vi gläds åt att han hela tiden verkar bli starkare. Han har gått från 567 gram till 650 så vi är glada. Idag fick jag röra vid honom för första gången (förutom att hålla hans hand) och det är en magisk känsla.
Men det gör ont i mammahjärtat att se sin son ligga där och kämpa. Vissa får en tuff start i livet och jag hoppas att det här kommer göra honom till en riktig fighter. Jag är i alla fall tokig i honom och ska aldrig mer klaga över att betala skatt. Att sjukvården idag kan rädda barn som min son, som föds vecka 24+2, är helt otroligt.
Hoppas att ni alla mår bra!
Hett tips - ring hellre förlossningen en gång för liten än en gång för mycket. Förmodligen räddade jag Dantes liv genom att vara påstridig och ringa istället för att googla, ta en Alvedon och lägga mig.
Vi känner våra kroppar bäst!
Menar du ringa en gång för mycket än en gång för lite? ;)
Ja vi känner våra kroppar bäst och det är lätt för den som svarar i telefonen att tänka utefter vad som är "vanligast" eller att de stött på några hysteriska hypokondriker som gjort dem skeptiska till de som faktiskt måste ha hjälp så man ska stå på sig! :)
Härligt att höra att han blir starkare för varje dag <3 Håller tummarna att allt fortsätter gå framåt, han låter onekligen som en riktig fighter!
Hej igen!
Vi kämpar på här. Dante är nu inne på sitt tredje dygn nu och vi tar en dag i taget. Alla värden är bra och vi gläds åt att han hela tiden verkar bli starkare. Han har gått från 567 gram till 650 så vi är glada. Idag fick jag röra vid honom för första gången (förutom att hålla hans hand) och det är en magisk känsla.
Men det gör ont i mammahjärtat att se sin son ligga där och kämpa. Vissa får en tuff start i livet och jag hoppas att det här kommer göra honom till en riktig fighter. Jag är i alla fall tokig i honom och ska aldrig mer klaga över att betala skatt. Att sjukvården idag kan rädda barn som min son, som föds vecka 24+2, är helt otroligt.
Hoppas att ni alla mår bra!
Hett tips - ring hellre förlossningen en gång för liten än en gång för mycket. Förmodligen räddade jag Dantes liv genom att vara påstridig och ringa istället för att googla, ta en Alvedon och lägga mig.
Vi känner våra kroppar bäst!
Menar du ringa en gång för mycket än en gång för lite? ;)
Ja vi känner våra kroppar bäst och det är lätt för den som svarar i telefonen att tänka utefter vad som är "vanligast" eller att de stött på några hysteriska hypokondriker som gjort dem skeptiska till de som faktiskt måste ha hjälp så man ska stå på sig! :)
Härligt att höra att han blir starkare för varje dag <3 Håller tummarna att allt fortsätter gå framåt, han låter onekligen som en riktig fighter!
Puh! Nu är det gjort och allt såg jättefint ut. Jag blev dessutom flyttad "bakåt", så är i vecka 19 idag istället! 18+1 istället för 17+5, skönt. :)
Och det blir en pojke för oss också! :)
Hej! Har någon här inne gjort kub? Och vad fick ni för svar?
Äntligen så kom vi iväg på vårt rutinultraljud igår och såg en livlig liten krabat som sparkade runt där inne. BF blev framflyttat till den 7/8 vilket innebär att jag nu är i vecka 18+4 och inte i 19+3 som jag tidigare trott, lite trist men i det stora hela inte så viktigt. Hur går det för er andra?
Härligt med RUL! :D Alltid så mysigt att få se in till sitt lilla pyre!
Det känns alltid tråkigt att bli flyttad åt "fel" håll men som du säger så spelar det ingen större roll i det stora hela! Dessutom är ju BF bara en riktlinje, bebisen kan komma med två veckors felmarginal, åt BÅDA hållen hehe.. :)
Hur mår du i övrigt då?
Här är det som vanligt, är i v. 28 nu och är sååå less på att vara gravid.. Längtar efter bebisen och med foglossning, ischias, hormonpåslag som förändrar humöret, noll sexlust, 3 blodproppar hittills så är det inte så kul att bara gå hemma iheller..
Går till en kurator för att kunna hantera att jag är rädd att inte överleva antingen graviditeten (pga propparna) eller förlossningen (propprisk/strokerisk/förblödningsrisk). Läkarna har NOLL koll känns det som och förhalar hela tiden att ta beslut om det blir vaginal födsel eller KS. Ingen verkar veta vilket som är säkrast i mitt fall vilket är väldigt psykiskt jobbigt.
Hej! Snart 31 och är i 12:e veckan =) Haft en väldigt lätt graviditet hittills. Inget illamående, inga humörsvängningar (mer än vanligt haha), inget rännande på toa eller cravings (mer än vanligt). Bara haft molvärk i svank och buk några gånger runt v 6-7.
Jag skulle vilja göra sådana tester där man får reda på missbildningar/downs.
Var hos BM i förrgår men hon sa de kollar så det är friskt på UL. Blev inte erbjuden något test.Ska dit 31/3 för inskrivning/blodprov. Gör de sådana tester då? Då är jag i v 14 och det är ju senast då man ska utföra kub-tester läste jag.
Hej tjejer!
Knappt så jag vågar skriva här.. Det va ju ett tag sedan sist. Fick två tidiga missfall direkt efter varandra i höstas och efter det blev det missfallsutredning för vår del pga 3 missfall i följd sista 10 månaderna.
Nu är vi gravida igen efter ett välbehövligt uppehåll i verkstaden på 3 månader! Är bara i v.6 men jag har en bättre känsla denna gång :) hoppas hoppas!!!
Jag har saknat den här gruppen lite. Jag vet att ni är långt före mig vid det här laget. Men Sserena, Diamant, Ellonbellon, Fjällsippa och alla ni andra härliga tjejer - jag är så glad för er skull! Och lite avundsjuk.. ;)
Så mysigt med en liten plutt i magen som sparkar och buffar runt! Hur går det för er andra? Har du fortfarande en tuff graviditet Diamant?
Ja, längtar så mycket tills det är över! :(
Hur är det med dig?
Meen.. Skrev inlägget i fel tråd >.< Hoppas det är ödet som säger mig något positivt, så jag kan joina med er här snart ;) Hoppas allt går bra för er, ser att det är väldigt blandat med tuffare och lättare graviditeter. Kämpa på, kram på er <3
Jaa det var nog ett "freudian slip" Leonas, du är SÅ välkommen hit, hoppas det blir snaaaaaart! <3
(Och läs inte för mycket om mina graviditetsproblem, de flesta har det inte såhär så bli inte bortskrämd hehe.. Mina barnlösa vänner kallar mig en vandrande reklampelare för preventivmedel just nu, haha!)
Nu börjar det snart närma sig slutet hör känns det som, vecka 33 nu.
Jag har den senaste veckan funderat mycket på hur bebisen har det där inne i magen. Jag läste att den kan drömma. Vad drömmer den om? Kan den drömma mardrömmar? Kan den bli rädd? Ledsen? Hungrig? Glad? När den hickar, känns det obehagligt för den? Vi har två katter som gärna ligger på magen och precis intill magen. Kan bebisen höra när kissarna spinner? Sånt här går jag och funderar på hela dagarna.
Jag funderar också på när det är dags att packa BB-väskan? är lite sugen på att göra det redan nu, men vill ju verkligen att bebisen ska stanna kvar i magen många veckor till.
Vad funderar/pysslar ni andra med?
Jag har också funderat på om bebisen hör när katten spinner, men jag har läst att ljudnivån inne hos bebisen (bakgrundsljud från våra tarmar, hjärta osv) går att jämföra med en högtrafikerad väg så jag undrar om så låga ljud går igenom. Men jag hoppas att dom hör! Hade varit mysigt om de redan nu vande sig vid ljudet av katt och kanske t.o.m lugnas av det dova spinnandet <3
Är också i v.33 nu, funderar mycket på förlossningen då det varit mycket oklarheter om vilken förlossningsmetod som skulle vara tryggast för mig. Har fortfarande inte fått beslut men det kommer nästa vecka.
Funderar också på vad bebisen är för en, vad blir det för personlighet, vem kommer han vara mest lik? Och så tycker jag att man funderar mycket på ens relationer till familjen och sin egen barndom, man vill ju det bästa för sitt barn och det som var dåligt under ens uppväxt vill man ju göra ALLT för att ens egen inte ska behöva vara med om!
Jag ska packa skötväska och det som går av egna bb-väskan om två veckor (vi är mitt i en flytt) men hade jag varit du hade jag gjort det nu, det ingår liksom i den mentala förberedelsen känner jag. Kan kännas skönt att ha det gjort och färdigt! :)
Hur mår du annars? Har du känt av sammandragningar?
Har bebisen fixerat sig? :)
Ja det är BM som kollar om den fixerat sig, det brukar för förstföderskor ske runt v30-35 typ. :)
Min är fortfarande ruckbar (ej fullt fixerad) men har legat med huvudet ner typ hela tiden så han lär inte hamna i säte iaf!
Har en sjukdomsbild som gör att de först sa att det skulle bli KS, men i v.28 började de prata om att vaginal "kanske" var bättre men narkosläkaren vägrade ge ryggbedövning..
Så då började en kamp om att få ett medicinskt beslut baserat på fakta om vilken metod som faktiskt ÄR säkrare för mig, det kändes inte okej att de sa "kanske" och bara gissar sig fram.. Det handlar om mitt liv liksom!
Är i övrigt inte rädd för förlossningen, oavsett metod, så länge de har medicinsk fakta bakom sig när de fattar beslutet. Säger dom att en vaginal är det som ger mig störst chans att inte få komplikationer eller i värsta fall inte klara mig, DÅ litar jag på det och på att kroppen löser det övriga med förlossning som ändå är det "naturliga".
Blir det kejsarsnitt litar jag på att läkarna är duktiga och har gjort det förut och löser de eventuellt komplikationer som det kan ge.
Det är klart att man funderar på hur förlossningen blir, men jag tror att man ska FÖRSÖKA om man kan att inte måla upp en bild över hur man tror att det ska vara eller gå och bli rädd. Nervös är man ju såklart ändå, det är något helt okänt för en som man aldrig varit med om, men rädd eller orolig är onödigt att vara i förväg, man lånar bara lycka från sin nutid genom att oroa sig för framtiden :)
Min bebis hade vänt sig men var också ruckbar. Jag gissar att det betyder att den kan snurra några varv till?
Hur har det gått Diamant, vet du något mer om hur det blir, kejsarsnitt eller inte?
Hur känner BM att bebisen har fixerat sig?
Hej tjejer!
Jag har inte varit så aktiv här de senaste veckorna, jag hade ju BF den 10 Juni men vår lille kille bestämde sig för att kika ut redan i 35+4 den 11Maj så har varit fullt upp här!
Vattnet gick halv tolv på natten på söndagen och 16.03 var han ute. Han föddes på samma dag som jag skulle till läkaren och få veta beslut angående förlossningsmetod (det var jag som har massa problem med blodproppar osv..) så det hanns inte med hehe, vattnet gick som sagt och värkarna kom strax därefter med 3 min mellanrum direkt.
När jag kom in till special-förlossningen sa de att de inte ville stoppa det när man är i aktiv förlossningsfas utan det gör mer skada än nytta, de frågade mig vad jag kände ang förlossningsmetod, jag skulle inte få annan bedövning än lustgas pga förstorade vener i ryggen och allergier. Kände mig mest chockad över att han var tidig så kippade fram mellan värkarna typ "jag bryr mig inte hur, han ska bara uuuuuut!" Haha.. Och då beslutade de att vaginal födsel var bäst.
Det gick bra efter omständigheterna. Jag hade velat ha MYCKET mer smärtstillande egentligen hehe men profylaxkursen var GULD, min man var ett otroligt stöd och använde alla tips han fått under kursen om hur han skulle massera och hjälpa mig att försöka slappna av! <3
Jag fick en propp (eller flera små) i huvudet precis som vi befarat med syn- och hörselbortfall under några dagar men hade tur ändå då propparna inte var stora och inte satte sig i hjärnan utan i de små kärlen mellan ögat och örat. Lite extra blodförtunnande så blev jag återställd rätt bra. Har fortfarande lite dimmig syn på ögat men annars mår jag bra :)
Bebisen mår bra också, han var lite trött i början men efter två solningsdygn så blev han piggare och nu ammar han själv och är som vilken bebis som helst (fast lite mindre) trots en månad för tidigt ute! :)
Tack! :)
Ja trots att vi haft honom i tre veckor redan så känns det fortfarande overkligt att vara mamma och att vi har ett litet barn hemma. När vi lämnade BB kändes det som att jag stulit honom haha!
Han har hetat Arthur sen jag var i v.20 ungefär, och det passade även när han kom ut som tur är så vi skickade in papprena till Skatteverket direkt när vi fick hem dom :P
Känns skönt att det är klart!
Någon annan som börjar komma nära BF?