Inlägg från: Diamant |Visa alla inlägg
  • Diamant

    Vi runt 30 som plussat för första gången!

    V. 18 nu (17+2) och ska på RUL om 9 dagar, mår bättre nu än innan men har kvar lite hälsoproblem och är väldigt trött. 
    Längtar redan tills denna graviditet är färdig..
    Är såklart glad att få ett barn i slutändan, men att vara gravid är verkligen inte min grej! 

  • Diamant
    Annastanna skrev 2014-12-29 19:56:07 följande:

    Är i v11, 10+2.

    Känner fortfarande av denna klåda och utslag. Det ska tydligen vara extra vanligt då man har varit ett eksembarn, vilket jag var. Var och lämnade första proverna idag, urin och 4 flaskor blodprov. Där kollar de ju även levervärdena ifall att klådan kommer därifrån.

    Annars är jag väldigt trött. Den molande värken spm jag hade i början är typ helt borta, försvann det för er med?

    Sen så gör de blodprovsgrejen på kub, då det är på rätt sida av året som det skulle göras. Misstänker att om de ser några konstigheter så kanske man får göra UL då.


    Den molande värken är livmodern som växer, det gör den i omgångar så det kommer och går :) Vissa har oftare än andra, jag är i 4e månaden och har haft 3 sådana rejäla omgångar med molvärk, efter varje gång har magen blivit synligt större hehe
  • Diamant

    Kul att fler varit på UL nu!

    God fortsättning allihopa, nu är det året vi blir mammor! :)

    Vi har RUL på fredag, kommer bli en sjuuuuukt lång vecka!

    Vi har bestämt vi kommer ta reda på kön om det går att se, men inte berätta för någon att vi tagit reda på det.

    Jag oroar mig för att inte bonda med bebisen så tar reda på det för att det ska vara "lättare" att relatera till någon man vet lite mer om :)

    Hur gör ni andra?

    Ia85, jag har varit sjukskriven i 2månader nu, ska försöka jobba igen nästa vecka men får se hur det går!

    Din arbetsplats är skyldig att ge dig andra arbetsuppgifter om din hälsa kräver det.

    Eftersom jag mått skit har det faktiskt varit skönt att gå hemma, trodde ALDRIG att jag skulle klara det då jag älskar mitt jobb och blir så rastlös när jag inte jobbar men har verkligen behövt vara hemma.

  • Diamant
    Ia85 skrev 2015-01-04 13:35:39 följande:
    Åh va spännande :D Hoppas att de ser vad ni ska få för en liten krabat :)

    Du kommer säkert börja känna sparkar vilken dag som helst. Kolla även när du gör rul hur moderkakan sitter om du inte redan vet det.

    Min sitter i framvägg vilket gör att sparkarna ibland kan kännas väldigt dova. Medan när hon sparkar lite på sidan så kan det kännas som en redig karatespark :P Tyvärr så har dock inte min sambo känt henne än men det kommer nog snart :)
    Jag har också moderkakan i framvägg!

    Är sjukt osäker på om det är sparkar jag känt eller inte (v19) och några gånger har jag NOG känt kullerbyttor.

    (Känns ungefär som när magen "hoppar/kittlar" när man kör över gupp eller i karuseller, fastän jag suttit stilla)

    Jag HOPPAS att det är bebis jag känt <3

    152 slag, våran ligger på 155. Har läst att antal hjärtslag kan ge en hint om kön, högre än 140 oftast tjej.. Men jag tycker att det känns som att vi väntar en liten pojk!

    Har du någon "känsla" om vad det kan vara?

    Spännande med RUL imorrn! Du får berätta efteråt hur det var :)
  • Diamant
    Annastanna skrev 2015-01-04 23:35:57 följande:

    Faans jävla skit! Nu blev jag orolig och nojig. Skulle gå och lägga mig och hittar en blodfläck på täcket! Har ingen aning om när den kom dit eller hur? Tycker att jag borde ha märkt om man blöder eftersom man är så nojig hela tiden och kollar pappret när man hår på toa och så...

    Har inte haft ont vad jag vet? Kan jag ha haft det i sömnen? Ska till bm imorgon bitti som tur är, faan tänkt om något är fel?? ????


    Om det bara är EN blodfläck och du inte märkt den i trosan eller på pappret när du gått på toa så är det ingen fara!

    Det är tyvärr inte helt ovanligt att blöda under graviditeten och oftast är det inget farligt.

    Så länge du inte blöder nytt, färskt blod under en längre stund samtidigt som du har ont i magen/kramper så är det luuuugnt :)

    Andas <3

    Skönt att du ska till BM idag ändå så du får prata med en professionell som kan lugna dig med :)

    Jag tror ca hälften av alla tjejer i en mammagrupp om 70-80 pers jag är med i på FB har blödigt (utan magsmärta) någon gång under sin graviditet, det är självklart läskigt när det händer o de har alla pratat med sin BM o sen har det visat sig att bebis mår bra o hjärtat tickar som det ska!

    Kram!
  • Diamant
    Stokke skrev 2015-01-07 06:05:16 följande:

    Tråkigt kanske är fel ordval, men jag vill ha en bebis inte en graviditet. Jag längtar ihjäl mig till juli.

    Har ni andra börjat få bebismage? Jag är i v15 och tycker själv att jag ser tjock ut. Ingen skulle mig någonsin fråga, men jag tror att det kommer börja spekulerats.

    Jag är rädd för kommentarer som -oj är det så lång tid kvar. Det trodde jag inte!

    När outar man på jobbet för sina närmsta kollegor? Chefen ska juh ha en chans att rekrytera en ersättare.


    Jag vet hur du menar!

    Är i v.19 (halvvägs för mig) nu och har hittills bara hatat att vara gravid. Mår skit och oroar mig för hur kroppen ska orka en hel halva till av detta! Den klappar ihop när som helst.

    Har varit sjukskriven i 2 månader o började jobba i måndags igen, skulle göra ett 12-timmars pass men var helt slut efter 4-5timmar.

    7 timmar in ringde min man och sa att vi måste till sjukhuset, hans pappa hade kollapsat i mataffären. Fick veta när jag kom till sjukhuset att han hade gått bort innan ambulansen ens hunnit fram. 63 blev han :(

    Har helt tappat lusten till allt, vill inte vara såhär trött och ha ont överallt, vill bara ha mitt barn, och nu hann inte ens bebisen komma så han/hon fick träffa sin farfar!
  • Diamant
    Fiiaaa skrev 2015-01-07 14:23:57 följande:

    Värsta beskedet på RUL. Bebisen saknar skallben och det är bara att avbryta och sätta igång aborten. I v 20!! Känner mig mest chockad nu, men jag fixar det här!!


    Men herregud, stackars! <3

    Beklagar verkligen.

    Ja det här klarar du, du är stark! Kram!
  • Diamant
    Diamant skrev 2015-01-09 19:43:44 följande:

    RUL idag, det blir en frisk liten POJKE!

    ????


    ???? = smiley..
  • Diamant
    Stokke skrev 2015-01-10 09:14:21 följande:
    Jag tänker så här.

    Jag hoppas (får man säga så?!) på att det är en tjej. Har alltid trott att jag får två tjejer.

    Jag tänker att om det är en pojke så kommer jag vara förberedd och det känns "lättare"

    Missförstå mig rätt här, jag är 30 +, gift heltidsarbetande glad tjej. Jag älskar barnet om det är en pojke också. Jag är inte dum i huvudet. Självklart är detta barnet varmt välkommet till mig och min man. Det viktigaste är att vi blir föräldrar och att barnet är friskt.

    Många kommer tycka att jag är konstig. Men jag har en bild i huvudet sedan jag var liten.

    Vore skönt att veta vilket kön den som är för inne har.
    Detta var precis anledningen till varför vi tog reda på det, för jag har ALLTID trott att jag skulle få en tjej, 7 generationers kvinnor före mig har alla fått en flicka som förstfödd!

    Så min inställning var flicka och min önskan var en flicka.

    För ungefär en månad sen började det kännas "fel" i magen, det var något som inte stämde och hur gärna jag än ville kunde jag inte säga "hon" utan jag visste då att det var en pojke. Kände mig orolig och besviken så vi sa att vi tar reda på kön och så får jag en chans att bearbeta mina känslor före bebisen kommer.

    Jag grät nog i 6 timmar i sträck, kände sorg, hopplöshet och besvikelse och sen när jag pratat med min man i en timme om hur vi ska uppfostra honom, hur vi kommer ha det som familj osv så började det kännas bättre.

    Jag känner fortfarande att det är lite "tråkigt" men räknar med att mina totalt irrationella känslor kommer lägga sig med tiden, som du skriver så är det ju en självklarhet att man kommer älska sitt barn oavsett och när han fötts kommer jag aldrig förstå hur jag skulle kunna önska mig någon annan än honom!

    Det handlar nog ofta om föreställningar man haft under hela livet om hur man tror att det ska bli, och sen känner man sig vilse när det inte blir så.

    Det är viktigt att "få lov" att känna såhär och bara låta sig själv bearbeta känslorna när de kommer.

    ÄVEN om det är tabu i samhället att få tänka så!
Svar på tråden Vi runt 30 som plussat för första gången!