Tycker inte alls att det verkar irrationellt är helt förståligt att tänka, tänk om... Styrkekramar till dig och hoppas att sorgen blir mindre och mindre för varje dag som går.
Gott nytt år! Känner mig helt bakis idag, en alkoholfri öl till maten och ett glas alkoholfritt bubbel vid 12 hade tydligen den effekten, haha. Eller så har det att göra med att jag inte är van att gå och lägga mig så sent som 01:30... herregud, har verkligen tappat stinget, brukade ju stänga barerna när det begav sig... Mysigt ändå med nytt år, några dagars extra ledighet och nedräkning till slutet av maj. Vecka 20 i helgen och RUL nästa vecka! Välkommen 2015 
Å denna ständiga oro! Känner mycket rörelser, men igår tror jag också att jag kände av en sammandragning. Det gjorde inte ont alls, men jag kände hur det spände i magen och det var helt spänt ett litet tag innan det släppte. Blev såklart livrädd. Är ju bara i v 20, ska man verkligen känna av sammandragningar så tidigt? Är det nån annan som känt av det? Dessutom tycker jag att det molar och håller på en massa i princip hela tiden...
Två dagar bara kvar till RUL nu, å vad jag längtar fast jag är orolig!
Det är väl omkring vecka 18-20 som dessa braxtoh hicks contractions eller nått börjar... ursäkta stavningen, har noll koll på den. Men om du ser på Vänner så var det väl det Rachel hade :) (och är helt normalt och ofarligt)
Mini är vild ikväll, kände just ett par rejäla rörelser som jag både kunde känna och se utifrån :) ropade på sambon men så fort han kommer och lägger handen på magen så blir det helt stilla, hehe. Så skönt att känna att det är nån som lever där inne iaf, mitt i oron. Är förvånad över att jag känt så tidigt, första rörelsen kände jag redan i v 15-16 typ (då var jag såklart osäker på om det verkligen var rörelser jag kände) sen dröjde det en vecka, sen några dar, men från slutet av v 17 har jag känt av i princip varje dag, och det blir bara starkare och starkare. Är det en vildhjärna jag har där inne måntro ;)
Åh, längtar tills jag får känna rörelser.. Men det är lååångt dit. Först ska jag klara mig igenom första ultraljudet på onsdag så att jag får veta om det är något som lever där inne eller inte.. Då är jag i vecka 10..
Jag vet hur du menar!
Är i v.19 (halvvägs för mig) nu och har hittills bara hatat att vara gravid. Mår skit och oroar mig för hur kroppen ska orka en hel halva till av detta! Den klappar ihop när som helst.
Har varit sjukskriven i 2 månader o började jobba i måndags igen, skulle göra ett 12-timmars pass men var helt slut efter 4-5timmar.
7 timmar in ringde min man och sa att vi måste till sjukhuset, hans pappa hade kollapsat i mataffären. Fick veta när jag kom till sjukhuset att han hade gått bort innan ambulansen ens hunnit fram. 63 blev han :(
Har helt tappat lusten till allt, vill inte vara såhär trött och ha ont överallt, vill bara ha mitt barn, och nu hann inte ens bebisen komma så han/hon fick träffa sin farfar!
RUL om tre timmar. Så jäkla nervös.... Bara att hålla tummarna
Värsta beskedet på RUL. Bebisen saknar skallben och det är bara att avbryta och sätta igång aborten. I v 20!! Känner mig mest chockad nu, men jag fixar det här!!
Stort tack allihopa 
Ja det gäller verkligen att se till att komma ut starkare på andra sidan nu...tänker inte låta detta knäcka mig. Men så oerhört ledsamt och tråkigt är det. Håller alla tummar jag kan för att era graviditeter ska gå fint. Kram
Å nej, stackare.
Var detta ditt första ul? Eller har du varit på ul tidigare? Hoppas att ni klarar detta tillsammans och att lyckas bli gravida snart igen. Hoppas även att ni får stöttning av sjukvården. Kram
Nähe usch vad trist.
Lider med er. Inget någon av oss säger gör det lättare för er.
Hade ni försökt länge innan ni blev gravida?
Jag gråter, livet är så orättvist.
Förstår inte, det finns så många barn som kommer till världen i familjer, förhållanden, situationer där de inte är älskade, välkomna eller efterlängtade.
En väns bekant, fick reda på i v30 (kan ha varit ännu längre gången) att hon var gravid. 8 veckor senare föddes en fullt frisk pojke.
Idag är de separerade och båda två har träffat nya. Pojken åker fram och tillbaka mellan två städer utan föräldrar som pratar med varandra.
När ska ni till sjukhuset igen?