Vi runt 30 som plussat för första gången!

Hej på er!
Jag var också med i gruppen men hoppade av för lite längre sedan 

Är i vecka 22 nu  och kommer ihåg chocken när vi faktiskt till slut plussade. Jag har pcos och kunde, enligt läkaren, inte få egen ägglossning. Det var en lång vår av Metformin blandat med Pergotime, men när vi faktiskt plussade åt jag INGENTING hehe. Vi stod även i kö till IVF. Det var verkligen en chock att det ville sig.

Lisen84 - Jag går hos Hammarby sjöstads barnmorskor som jag tycker är bra. Jag har många kompisar som gått hos Gamla stans barnmorskor och de har ett väldigt, väldigt bra rykte! Man vill ju gärna ha nära dit också så det beror ju lite på var du bor... 

Tack 
Ja, tiden sniglar sig verkligen fram de första typ 14 veckorna. Jag räknade verkligen dagar, nu tänker jag bara veckor. Jag var fruktansvärt orolig, vågade knappt gå och kissa av rädsla att hitta blod i trosan. Jag tror det blir extra oroligt för oss som försökt länge... Jag hade väldigt svårt att tro att jag "var värd det" och att det skulle funka. 

Jag mår bra!
Första 16 veckorna var pest och pina (förutom att vi var glada över själva graviditeten såklart). Då mådde jag illa 24/7 och var tvungen att äta illamående tabletter. Hade även mycket huvudvärk och riktigt lågt blodtryck.
Så fort illamåendet gick över kände jag att "wow, är det så här det ska kännas att vara gravid?". Lyckokänslorna avlöser verkligen varandra. Och detta trots att jag fortfarande är illamående ibland, har foglossning och hemorrojder haha!
Tror det är mycket psykiskt - nu vågar jag ju äntligen tro att det kommer att bli ett barn till slut 

Hur mår du?

Å fy fan, magsjuka? Jaja, inte ska livet vara lätt! Hoppas det blir bättre nu då! Påläggsskinka är nog bäst att undvika under gravididteten om man inte är helt säker på att den är "färsk" och bra kvalitet. Gömemr sig en massa läskiga grejer där i... Jag har bara ätit ost på mackan nästan, känns säkrast så.
Jag ahr BF 12/2 men tänker att 14/2 p åalla hjärtans dag inte vore så dumt? 

Hehe... Om det syns?

Vecka 16 vs vecka 22.

Redan i vecka 13 började det synas, eller framförallt kännas. Magen blev så svullen och det gick inte att stänga brallorna väldigt tidigt, typ vecka 9-10. Det är tydligen tarmarna som drar åt sig en massa vatten och sväller. Nu har jag mer en "riktig" bebismage som är hård och rund! Känns mycket bättre... Innan kände jag mig ju bara fet och svullen. Nu känner jag även sparkar och har gjort TRE ultraljud så jag vet att det är en levande liten person därinne. Science fiction.

Jag bloggar även, länk i signaturen nedan:

Hej jag bloggar på familjenkling.wordpress.com/ och jag är 30 år från Stockholm :) Jag har BF 12 februari så jag är i vecka 22!

Var inte orolig. Tror det är hormonerna, så kände jag också! Vi hade verkligen försökt länge, ätit en massa hormoner, tagit en massa prover osv. Sen när jag blev gravid kom ångesten om jag verkligen ville ha barn överhuvudtaget. Jättekonstigt!!! Men hela första trimestern hade jag den typ av ångest fram och tillbaka, jag tror att det var för att allt kändes så overkligt och för att man inte känner någon anknytning till barnet (som är ett embryo) innan det verkligen syns och känns. 

Jag tror också att det kan vara att det förväntas att man ska må på ett visst sätt. Att man ska hoppa runt på fluffiga små, rosa moln och vara så tacksam och lycklig. Egentligen kanske man bara är svinrädd och känner sig både sjuk och orolig tyvärr... Det är tur att vi är gravida i 9 månader, vi hinner med många känslor under den perioden 

Vecka 27 idag!!!  Jag som inte ens trodde att jag skulle kunna bli gravid har gått så här pass långt redan. Fantastisk känsla, tjejer!

Jag hade också så sent, det är nog normalt!