Hej! Är också med i juni tråden men det är så många därinne så man försvinner. Kanske kan jag vara med här. Första barnet, fyller 31 i år, är från upplands väsby och bf ca 30/5 +-
Ska på vul den14/10 för att verkligen få det bekräftat!
Kram
31 Maj Fiiaaa
7 Juni Diamant, Göteborg
11 Juni Fjällsippa
14 Juni TresTobbs
14 Juni Lisen84, Stockholm
14 Juni Sserena86
Är det bara jag som känner mig deppad? Jag börjar ifrågasätta om jag verkligen vill ha barn. Det går upp och ner. Jag blev jätte glad när jag plussade för detta är en dröm för mig. Men ändå så gläds jag inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Är det hormonerna eller rädslan att mitt liv ändras? Jag vill också känna sprudlande glädje så jag hoppas att detta bara är för mkt hormoner. Känner någon igen sig?
Är i vecka 7 (6+3)
Deppig är jag kanske inte, däremot har jag blivit jäkligt ifrågasättande och ängslig över om det verkligen är rätt precis som du säger!
Har vetat att jag vill ha barn hela mitt liv och senaste 6 ÅREN har jag känt mig lite småstressad över att börja skaffa dom.. Men nu plötsligt så sitter jag här och är rädd att vi tagit fel beslut!
Jag blir även rädd att jag ska hata att vara gravid o att jag ska må dåligt hela vägen..
Jag tror det är omställningen som gör det! Man mår ju inte prima som gravid direkt, illamåendet, ovissheten man har före v. 12 osv..
Och insikten att livet nu aldrig kommer bli detsamma! Självklart kommer ens liv ändras nu, har man barn kommer livet handla om helt andra saker än vad det gör nu och det blir inte lika fritt längre. Skrämmande såklart!
Och det måste man ju få känna sig lite orolig över, men tänk också på alla du känner som har barn, DE klarar det ju! Och ens föräldrar klarade det ju, och folk är ju lyckliga och mår bra ändå ;)
Jag ska på vul i morgon och är skit nervös. Helt plötsligt så tänker jag att den säkert har dött och jag kommer att få tråkigt besked. Jag hatar att plåga mig såhär.
Nån annan som varit på vul och har bra historier från det? Jag är i vecka 8.
Kram på er
En fråga till er alla. Kommer ni att göra kub test?
Alltså det här med hungern! Jag börjar bli orolig för att jag kommer se ut som ett hus när vi kommer fram till maj. Finns ju ingen hejd när det sätter in. Och kolhydrater ska det va! Igår åt jag pasta två gånger. Och jag har flera gånger vaknat vid 5-tiden på morgonen och varit så hungrig att jag varit tvungen att gå upp och käka nåt. Helt galet! Vad ska jag göra? Försöka stå emot? Eller äta morötter (men det ger ju tyvärr inte alls samma effekt)...