pappan manipulerar barnet och jag förlorar. Är helt slut. finns det fler???

Hej

Det är ingen lätt situation du hamnat i. Jag vet hur det är. I mitt fall gick det så långt att mina barn hatade mig innerligt och förnekade mig helt som mamma. Pappan gjorde en orosanmälan mot mig till socialen men till slut efter flera års helvete såg de igenom hans spel och förstod att något var väldigt fel. Idag bor barnen hos mig och har i nuläget ingen kontakt med sin pappa. Vilket de i framtiden givetvis ska ha men beroende på hur allt artar sig.

Det jag har lärt mig av allt detta är att ju mer jag gav med mig för barnens skull, ju mer förlorade jag dem. Alltså de ville bo hos sin pappa och jag tänkte att för barnens skull, för att det skulle bli lite lugn och ro, så fick de bo där mer. Slutade med att de inte kom alls till mig. Har du en pappa som manipulerar och alienerar med ditt barn så kommer du aldrig att göra honom nöjd förrän han har barnet helt. Ju mer du ger, ju mer tar han.

Sen är det fruktansvärt svårt att bevisa en föräldraalienation. Myndigheter och kuratorer kan misstänka och spekulera i detta men det är väldigt svårt att hitta saker som pekar på att det förekommer. Barnet "spelar" ju med föräldern som alienerar och visar på alla sätt att det verkligen vill vara med den föräldern och gör allt för att sätta den andra i dålig dager. Oftast finns där inget bra med den föräldern. Det är mycket svart/ vitt hos barnet.

Jag hade två val. Antingen släppa mina barn eller kämpa och ge allt jag har för dem. Jag valde det sista och har aldrig ångrat det för en sekund! Men det har krävts många tårar, mycket smärta och massor av styrka! Och personer som stöttar och tror på en. Jag har en lång väg kvar men börjar mer och mer få ro i mitt hjärta. Jag hoppas innerligt att du får hjälp i detta och framförallt hittar någon som tror på dig och kan hjälpa dig att bevisa vad som pågår.

Många styrkekramar

Från början så gav jag också med mig. Mest för att lämna barnen utanför konflikten. Men han drog in dem i den om och om igen. Barnen visste allt från vad som stod i utredningar till exakt hur de skulle bete sig och vad de skulle säga som låter bra i en tvist.

Kämpat har jag gjort genom att alltid låtit barnen få veta att jag älskar dem oavsett vad de säger och gör. Gått på fruktansvärt jobbiga saker som utvecklingssamtal och skolavslutningar där jag visste att mitt hjärta skulle gå mitt itu eftersom inte mina barn ens skulle se åt min sida. Berättat om och om igen för myndigheter vad som pågår. Kontaktat advokat och drivit process. Och tro mig, mestadels så har det gått emot mig på vägen. Det är riktigt svårt att få folk att tro på en. Men sen var där EN person som inte fick pusslet att gå ihop. Som ledde till en utredning som var till min fördel. Med argument för föräldraalienation. Tror att det gör mycket att man träffar på rätt person. Under den perioden jag inte träffade mina barn så försökte jag nå dem på olika vis för att visa att jag fanns där för dem oavsett men de gav aldrig något gensvar mer än att de inte ville prata med mig(namn) för jag var dum. Och det fungerar ett tag men till slut kommer du att dra dig för de där samtalen. Att åter igen få ett nej.

Så är det föräldraalienation det rör sig om så har man nog inte mer än två val. Antingen kämpa eller ge upp, för ett tag i alla fall, tills barnet är äldre. För annars kommer man att gå under.

Om du nu har myndighetspersoner som tror på dig så har du ett case. Bevis samlar du på vägen om du inte redan börjat. Skaffa en dagbok och skriv ner allt som händer. Spara sms och dylikt. M.m. Ja det blir svårare om barnet är äldre men som föregående skriver så kan barnet få allvarliga men av att bli alienerat och bortplockat från sin ena förälder. Men du kommer inte komma någonstans utan att koppla in ett ombud och rätten. Så är det bara.

Så kavla upp ärmarna och kör på! Vad har du att förlora?? Nä just det, ingenting! Om du redan har förlorat ditt barn så har du bara allt att vinna.