• Anonym (Djuptdeprimerad.)

    Överväger du abort, men tvivlar? Kolla hit.

    Hej!

    Jag skriver denna tråd för att jag vill dela med mig och förhoppningsvis hjälpa någon där ute.

    Jag fick reda på att jag var gravid i slutet av juli. Då brakade hela mitt liv samman. Jag var överlycklig då jag älskar barn och jag älskar/älskade min sambo över allt annat. Min familj lika så, alla var jätteglada. Utom min sambo. Det enda jag fick av honom var "jag är inte redo", "jag lämnar dig om du behåller barnet", "du förstör mitt liv".

    Som ni förstår sattes jag i en ordentligt jobbig situation. Tanken av abort fick mig att gråta sönder mig själv.

    Efter flera veckor bokade jag en aborttid, som senare avbokades. Efter detta började min sambos "kära" mamma att flippa, hon tjatade hela tiden om att min sambo skulle komma hem(som tur väl är bor hon långt borta). Tillslut blev det ändå en abort.

    Grät i 20min innan jag tog första pillret. Min sambo satt bredvid och jag förstår inte hur man som pojkvän kan sitta och se det här utan att på något sätt tänka om.. Vi åkte hem, efter 50min spyr jag upp pillret och jag såg detta som ett tecken på att jag skulle behålla barnet. Tyvärr hade skadan redan skett och skador på fostret fanns redan. Dock fick vi hoppa in i bilen, åka 6mil till för att jag var tvungen att ta ett nytt piller.

    2 dagar senare, dags för sjukhuset. Jag hade ingen aning vad som väntade mig. Värktabletter intogs direkt, efter det var det dags för de vaginala tabletterna. Tog ca 30min sen bröt helvetet ut. Jag spydde av smärtan vilket resulterade i att allt som hade med värktabletter kom upp. Dom proppade i mig fler tabletter, spydde som en gris. Det var den absolut värsta smärtan någonsin. Fick till och med ett "stolpiller", som jag bajsade ut 5min senare. Ingenting hjälpte. Så tekniskt sett gick jag igenom det värsta, med noll smärtlindring i kroppen. Tillslut blev det morfin direkt in i blodet och det värsta var över, trodde jag. Detta besöket tog 17 timmar (en onsdag). Och jag måste tillägga att allt prat om att "fostret är för litet för att synas" är bara riktigt jävla skitprat. Jag såg mitt barn ligga i min blöja. Död.

    Helgen kommer, febern stiger, magen värker, känns som att min kropp går sönder. Ringer in till akuten, de konstaterade efter några timmar att jag har fått infektion och jag blir inlagd (söndag). Antibiotika och några andra piller som skulle dra ihop livmodern. Sen konstaterar dom att jag hade rester kvar. Operation (skrapning) bokades på torsdagen. Allting gick så fel det bara kunde gå, men sen var det över iallafall. Jag trodde det värsta var över.

    Idag, 3 veckor senare ligger jag här i min säng, djupt deprimerad med sjukaste skuldkänslorna. Aldrig har jag mått såhär dåligt. Har precis insett att jag behöver vård. Väntar nu på att min bokföringsadress ska ändras. Min sambo och jag är konstigt nog fortfarande tillsammans. Men jag ångrar mig så innerligt.

    Mitt "barn" var 9 veckor när "jag" bestämde mig för att avsluta hennes/hans liv. Och jag vet idag att den inte hade en aning om att den ens fanns eller vad som hände. Men jag vet också att den aldrig fick veta att jag älskade den. Trodde aldrig man kunde bygga upp så mycket kärlek för någon man aldrig träffade. Jag ångrar mig djupt.

    Jag hoppas att om det nu finns någon där ute i samma sits, gör inte samma misstag som jag. Har du en familj som stöttar dig så behöver du inte mer. Jag lovar!

    Tack för att ni tog er tid att läsa!

  • Svar på tråden Överväger du abort, men tvivlar? Kolla hit.
  • Workman

    Är bara att konstatera att det är alldeles för lätt att få göra abort, så det används som preventivmedel.

  • Anonym (?)
    mr me skrev 2014-09-17 11:58:20 följande:
    Varför är det osmakligt? Får man bara skriva inlägg som går ut på;

    "Jippi, jag gjorde abort och jag mår superbra, länge leve feminismen och kvinnans frigörelse. Om jag fick chansen skulle jag göra en abort varje dag. Girl power!"

    ?
    Hur kom feminismen in i bilden? Är du emot kvinnans rätt till sin egen kropp eller ser du kvinnor som avelskossor som bör föda så många barn som möjligt.
  • HannaS86

    Jag förstår inte vad du vill åstadkomma, tror du inte kvinnor som funderar på abort vet att det är ett svårt beslut? Då kan jag berätta min historia om min abort i v.6.

    Jag är äggdonator, har donerat 4ggr och har gett upphov till 4 barn. Jag vill själv inte ha barn, men jag förstår om det är viktigt för andra och jag donerar gärna om det hjälper någon. Efter min tredje donation (tror jag det var) så fick jag min mens ca 2 veckor efter äggplock som det ska vara. Just den gången hade jag glömt att hämta ut p-ringar vilket var mitt dåvarande preventivmedel. Jag bestämde mig för att ha en månad utan preventivmedel eftersom jag då ätit olika preventivmedel nonstop i ett antal år och fått lite olika biverkningar så jag ville passa på att se hur kroppen kändes/betedde sig när jag inte tillsatte hormoner.

    Det här är enda gången sen jag blev sexuellt aktiv som inte använt preventivmedel och därmed har kunnat bli gravid. En enda gång. Jag valde att inte ha sex öht mellan 4 dagar innan beräknad ägglossning och till 4 dagar efter för att vara på den säkra sidan. Tyvärr var min cykel i obalans efter donationen och min ägglossning skedde 4 veckor efter mensens första dag istället för 2 veckor som det ska vara. Det innebär att min avhållsamhetsplan inte var så smart som jag tänkt/hoppats på och jag blev gravid.

    Jag visste att jag aldrig vill ha barn och att jag inte skulle hålla ihop med killen som skulle varit pappan resten av livet (och han skulle vara en dålig pappa + att han har dåliga gener). För mig var abort ett självklart beslut och ett sätt att rätta till en olycka, ett misstag. Jag gjorde en medicinsk hemabort och kände INGENTING. Ingen smärta öht. Jag behövde inte ta en enda värktablett. Det blödde i 9-10 dagar och sedan var misstaget korrigerat. Inga konstigheter.

  • yodi
    HannaS86 skrev 2014-09-17 12:31:08 följande:

    Jag förstår inte vad du vill åstadkomma, tror du inte kvinnor som funderar på abort vet att det är ett svårt beslut? Då kan jag berätta min historia om min abort i v.6.

    Jag är äggdonator, har donerat 4ggr och har gett upphov till 4 barn. Jag vill själv inte ha barn, men jag förstår om det är viktigt för andra och jag donerar gärna om det hjälper någon. Efter min tredje donation (tror jag det var) så fick jag min mens ca 2 veckor efter äggplock som det ska vara. Just den gången hade jag glömt att hämta ut p-ringar vilket var mitt dåvarande preventivmedel. Jag bestämde mig för att ha en månad utan preventivmedel eftersom jag då ätit olika preventivmedel nonstop i ett antal år och fått lite olika biverkningar så jag ville passa på att se hur kroppen kändes/betedde sig när jag inte tillsatte hormoner.

    Det här är enda gången sen jag blev sexuellt aktiv som inte använt preventivmedel och därmed har kunnat bli gravid. En enda gång. Jag valde att inte ha sex öht mellan 4 dagar innan beräknad ägglossning och till 4 dagar efter för att vara på den säkra sidan. Tyvärr var min cykel i obalans efter donationen och min ägglossning skedde 4 veckor efter mensens första dag istället för 2 veckor som det ska vara. Det innebär att min avhållsamhetsplan inte var så smart som jag tänkt/hoppats på och jag blev gravid.

    Jag visste att jag aldrig vill ha barn och att jag inte skulle hålla ihop med killen som skulle varit pappan resten av livet (och han skulle vara en dålig pappa + att han har dåliga gener). För mig var abort ett självklart beslut och ett sätt att rätta till en olycka, ett misstag. Jag gjorde en medicinsk hemabort och kände INGENTING. Ingen smärta öht. Jag behövde inte ta en enda värktablett. Det blödde i 9-10 dagar och sedan var misstaget korrigerat. Inga konstigheter.


    och du tror inte att det är skillnad på att göra abort när man verkligen vill ha barnet mot att som i din sits inte vill ha barn och ser det som att rätta till ett misstag?

    tycker att det är bra att man kan få både skriva och läsa om båda sidor av myntet, dvs dom som tycker att deras abort har varit lätt samt att även dom som inte har så  positiva erfarenheter av det får komma till tals.

    tråkigt nog så tycker jag mig se trenden att det ifrågasätts friskt så fort någon skriver om sina negativa erfarenheter av abort.
  • mr me
    Anonym (?) skrev 2014-09-17 12:25:27 följande:
    Hur kom feminismen in i bilden? Är du emot kvinnans rätt till sin egen kropp eller ser du kvinnor som avelskossor som bör föda så många barn som möjligt.
    Det skrev jag inte?

    Feminismen kommer in i bilden i samma stund som man trycker ned en kvinna som mår dåligt för att hon inte delar eller passar in i den den glorifierade världsbild som feminismen, bland annat, har på frågor som abort och "sexuell frigörelse".

    I denna tråd handlar det om en kvinna som mår dåligt efter att ha blivit tvingad till abort. Men eftersom en sådan tråd kan uppfattas som en kritik mot den heliga kossa som aborten är för feministerna så är man på och hackar på henne direkt.

    Feminismen är äcklande och osmaklig och det är denna tråd ännu ett i raden av bevis på. Tyvärr.
  • Anonym (Djuptdeprimerad.)
    HannaS86 skrev 2014-09-17 12:31:08 följande:

    Jag förstår inte vad du vill åstadkomma, tror du inte kvinnor som funderar på abort vet att det är ett svårt beslut? Då kan jag berätta min historia om min abort i v.6.

    Jag är äggdonator, har donerat 4ggr och har gett upphov till 4 barn. Jag vill själv inte ha barn, men jag förstår om det är viktigt för andra och jag donerar gärna om det hjälper någon. Efter min tredje donation (tror jag det var) så fick jag min mens ca 2 veckor efter äggplock som det ska vara. Just den gången hade jag glömt att hämta ut p-ringar vilket var mitt dåvarande preventivmedel. Jag bestämde mig för att ha en månad utan preventivmedel eftersom jag då ätit olika preventivmedel nonstop i ett antal år och fått lite olika biverkningar så jag ville passa på att se hur kroppen kändes/betedde sig när jag inte tillsatte hormoner.

    Det här är enda gången sen jag blev sexuellt aktiv som inte använt preventivmedel och därmed har kunnat bli gravid. En enda gång. Jag valde att inte ha sex öht mellan 4 dagar innan beräknad ägglossning och till 4 dagar efter för att vara på den säkra sidan. Tyvärr var min cykel i obalans efter donationen och min ägglossning skedde 4 veckor efter mensens första dag istället för 2 veckor som det ska vara. Det innebär att min avhållsamhetsplan inte var så smart som jag tänkt/hoppats på och jag blev gravid.

    Jag visste att jag aldrig vill ha barn och att jag inte skulle hålla ihop med killen som skulle varit pappan resten av livet (och han skulle vara en dålig pappa + att han har dåliga gener). För mig var abort ett självklart beslut och ett sätt att rätta till en olycka, ett misstag. Jag gjorde en medicinsk hemabort och kände INGENTING. Ingen smärta öht. Jag behövde inte ta en enda värktablett. Det blödde i 9-10 dagar och sedan var misstaget korrigerat. Inga konstigheter.


    Bra val att hjälpa folk som behöver det med en sån här sak! Stort + till dig.

    Men som sagt så är allas aborterfarenheter olika och det framkommer aldrig hur smärtsamt det faktiskt kan bli. Du kanske inte förstår varför jag berättade min historia, men om det är någon som varit/är/kommer att vara i min sits så kanske det finns en gnutta chans att min historia hjälper, och det är därför jag skriver. Jag önskar inte ens nin värsta fiende den här depressionen eller den här upplevelsen. Det är ingen som tvingade dig till att läsa mitt inlägg. Men "tack" för att du delade din "historia" och lycka till i fortsättningen med ditt liv.
  • Anonym (?)
    Workman skrev 2014-09-17 12:21:35 följande:

    Är bara att konstatera att det är alldeles för lätt att få göra abort, så det används som preventivmedel.


    Abort KAN INTE användas som preventivmedel! Googla ordet "preventiv" så kanske du förstår. Det skulle kunna användas ISTÄLLET FÖR preventivmedel, men det är nog inte många fall där detta händer. 

    Sluta sprida en massa skit och nonsens. 
  • Anonym (?)
    mr me skrev 2014-09-17 12:40:35 följande:
    Det skrev jag inte?

    Feminismen kommer in i bilden i samma stund som man trycker ned en kvinna som mår dåligt för att hon inte delar eller passar in i den den glorifierade världsbild som feminismen, bland annat, har på frågor som abort och "sexuell frigörelse".

    I denna tråd handlar det om en kvinna som mår dåligt efter att ha blivit tvingad till abort. Men eftersom en sådan tråd kan uppfattas som en kritik mot den heliga kossa som aborten är för feministerna så är man på och hackar på henne direkt.

    Feminismen är äcklande och osmaklig och det är denna tråd ännu ett i raden av bevis på. Tyvärr.
    Om man inte vet vad feminism är eller står för så bör man undvika att skriva om det. Du vet inte vad du pratar om och bör därför ta ditt kvinnohat någon annanstans. 
  • Anonym (A)

    För några är sedan satt jag i samma sits som dig TS! Det är oerhört smärtsamt att tvingas till ett beslut som man själv inte hade valt eller vill. Jag valde dock att stå emot min omgivnings negativa respons och följde mitt hjärta. Trots det faktum att jag fortfarande gick på gymnasiet, hade ingen inkomst och min dåvarande pojkvän ville mot all förmodan inte bli pappa. Hans mamma försökte både övertala mig till att genomföra en abort men när inte det hjälpte så erbjöd hon oss, mig och hennes son 20000 kr var. Jag bad både henne och hennes son att dra så långt åt helvete de bara kunde och om de inte hade något vettigt att säga pm det kommande barnet så behövde de inte höra av sig överhuvudtaget

    Allt eftersom tiden gick så ändrade sig min dv pojkvän och ville tillslut ha barnet. Hans mamma ändrade inställning några veckor innan vårt barn skulle födas. Trots att hon tidigare gång på gång påpekar att jag förstörde både barnets liv och min pojkväns liv genom att inte göra abort.

    Det var 9 tuffa månader till och från. Men jag har aldrig ångrat mig att jag stod på mig och följde mitt hjärta. Idag är trots allt det här barnet väldigt uppskattat och älskat av alla som var negativa. Så, som TS säger, följ alltid hjärtat och magkänslan för i slutändan så blir det ändå så bra man gör det till!

    Ang din abort, jag förstår både din smärta och förtvivlan. Jag önskar ingen att behöva gå igenom det! Jag har själv gjort en väldigt komplikationsfylld abort där de fick gå in oxh skrapa bort resterna vid tre tillfällen och efterföljderna blev en infektion i livmodern. Dock var det mitt beslut denna gång att avbryta graviditeten. Men jag hoppas att du snart kommer upp på benen igen och får må bättre både psykiskt och fysiskt!

  • mr me
    Anonym (?) skrev 2014-09-17 13:06:42 följande:
    Om man inte vet vad feminism är eller står för så bör man undvika att skriva om det. Du vet inte vad du pratar om och bör därför ta ditt kvinnohat någon annanstans. 
    Jo, jag vet mycket väl vad feminism är och att ogilla feminism är inte samma sak som "kvinnohat".

    Att det skulle vara det är lika sant som att alla som har jeans på sig hatar apelsiner. Det finns inget samband alls.

    Så ta din misandrina (och för all del misogyna) rappakalja och stoppa upp den någonstans där det är mörkt.

    Och sluta att ingå i drevet som sparkar på TS som uppenbarligen mår dåligt och inte behöver fler hatiska feminister som hoppar på henne som rabiessmittade hundar.
  • Anonym (*)
    mr me skrev 2014-09-17 12:40:35 följande:
    Det skrev jag inte?

    Feminismen kommer in i bilden i samma stund som man trycker ned en kvinna som mår dåligt för att hon inte delar eller passar in i den den glorifierade världsbild som feminismen, bland annat, har på frågor som abort och "sexuell frigörelse".

    I denna tråd handlar det om en kvinna som mår dåligt efter att ha blivit tvingad till abort. Men eftersom en sådan tråd kan uppfattas som en kritik mot den heliga kossa som aborten är för feministerna så är man på och hackar på henne direkt.

    Feminismen är äcklande och osmaklig och det är denna tråd ännu ett i raden av bevis på. Tyvärr.
    Heja! kunde inte hålla med mer !
    faktum är att de värsta kvinnoförtryckarna är sådana som kallar sig själva feminister.
  • IsaStardust

    starkt av dig Ts att du delar din historia, och jag beklagar din sorg. tror att din historia kan hjälpa många, dessutom kan den hjälpa till att krossa myten att ALLA kan göra abort, utan att få men av det, och att det alltid är ett så bra alternativ.
    sen att kvinnor tvingas till aborter de inte vill göra är vidrigt och kvinnoförtryckande och det gör mig otroligt ledsen.

  • IsaStardust
    mr me skrev 2014-09-17 12:40:35 följande:
    Det skrev jag inte?

    Feminismen kommer in i bilden i samma stund som man trycker ned en kvinna som mår dåligt för att hon inte delar eller passar in i den den glorifierade världsbild som feminismen, bland annat, har på frågor som abort och "sexuell frigörelse".

    I denna tråd handlar det om en kvinna som mår dåligt efter att ha blivit tvingad till abort. Men eftersom en sådan tråd kan uppfattas som en kritik mot den heliga kossa som aborten är för feministerna så är man på och hackar på henne direkt.

    Feminismen är äcklande och osmaklig och det är denna tråd ännu ett i raden av bevis på. Tyvärr.
  • Anonym (förstår)

    Jag beklagar sorgen. Ovanpå förlusten av ett önskat barn så har du dessutom behövt stå ut med en massa komplikationer. Hemskt!

    Jag kände som du efter min abort. Ångrade och ångrade. Fast jag gjorde min i femte veckan så det hann inte bli så allvarligt som för dig. Jag intalar mig att hjärtat inte hunnit börja slå för att döva mitt samvete.

    Det låter förstås hårt nu men tiden läker faktiskt nästan alla sår... Minnet kommer kanske alltid vara smärtsamt men du kommer inte tänka på det hela tiden. 

    Det viktigaste är att du gör dig av med den där så kallade mannen som har haft mage att sitta jämte dig och se dig lida på det här viset och hotat med att lämna dig. Det kan aldrig bli en bra relation... 

  • Anonym (fel rubrik)

    Tragiskt, TS-men rubriken på din tråd drar ner intrycket, och gör att det mer liknar Pro Life propaganda, än något annat.

    "Ångrar min abort" vore bättre, om du bara ville delge din upplevelse.

  • jagärjagvemärdu

    Stackars dig TS, beklagar sorgen <3 Lämna din pojkvän nu!!! Snälla för din egen skull, försök finna styrkan inom dig även om det är svårt, en sån skitstövel ska du inte ha...

    En abort är aldrig enkel, speciellt inte i vecka nio, varför fick du inte göra en kirurgisk istället?!?! Var själv i vecka nio när jag gjorde min och jag valde en kirurgisk..

  • Anonym (Osäker?)

    Så här är fallet för mig, jag ammar en liten 6 månaders bebis och hade ett oskyddat samlag med min sambo, endast 1 gång under denna cykel och vips så sitter jag här nu 17 dagar med ett GRAVID +3 i handen och både jag och min sambo vill göra en abort men till min ångest. Vi hade jätte svårt att få till den lilla parveln vi har nu, 3 långa år.
    Skulle verkligen inte orka med en till bebis nu. Men samtidigt har jag sån ångest över detta.
    Ångest över att döda ett litet embryo. 
    Vi får väl vara beredda på att aldrig mer få ett till barn efter denna abort.
    Stackars dig TS. lider med dig.
    Mitt hjärta brister när jag läser hur tufft du har det, kramar.  Hjärta

Svar på tråden Överväger du abort, men tvivlar? Kolla hit.