Min sambo får inte hämta på skolan för mitt ex (mamman)

Tja, man kan uppleva saker olika. Var och en har sina erfarenheter. I min värld är ett år en oerhört kort tid med tanke på det trauma som hon har fått utstå.

För tio år sedan var jag med om en liknande situation. Min man blev förförd av en kvinna på sitt jobb. Hon hade förälskat sig i honom och jobbade mycket målmedvetet för att få som hon ville. Min man var nära att lämna mig och tre barn, men tack vare familjeterapi och individuell terapi, som jag insisterade på, kom han på andra tankar. Vi är fortfarande gifta, men otroheten sitter som en tagg i mig fortfarande och ibland blöder såret. Sveket, och de känslor det medförde kommer aldrig att gå över helt.

Jag HATADE den kvinnan. Jag HATAR henne fortfarande. Det är faktiskt den enda människa på jorden som jag helt och hållet HATAR. Hon har förstört så mycket. Det var endast min självbevarelsedrift som hindrade mig från att göra något riktigt illa mot henne. Om jag hade kommit undan med det skulle jag kunnat slagit ihjäl henne. Så starkt var mitt hat. Jag jublade när jag fick höra att hon hade blivit sjuk, och hoppades att det gjorde riktigt ont. Lugn, lugn, jag kommer inte att skada henne. Det är hon inte värd. Jag talar enbart och endast om känslor.

Om vårt äktenskap inte hade räddats skulle jag ha gjort allt som stod i min makt för att hindra mina barn från att komma i närheten av henne.

TS, om ditt ex har samma starka känslomässiga reaktion som jag - backa! Visa henne respekt och hänsyn. Det är HON som är ditt barns mamma. Hon har förlorat dig. Hon har förlorat sin familj under förnedrande och traumatiska former. Gör henne inte mer illa. Hämta barnet själv, och be din sambo lägga lågt.

Avfärda inte ditt ex som galen eller ovillig att samarbeta. Det är trots allt du som har svikit henne, och hennes reaktion är ett resultat av det sveket.

Ja, han blev förförd. Hon var mycket beräknande och manipulativ. Det fanns ingen spärr hos henne. Hon visste att han var gift och hade barn, men det hindrade inte henne. Det var inte första gången hon gjorde så här. Inte sista heller.

Visst hade han ett eget ansvar också. Självklart. Jag har varit vansinnigt arg på honom också. Min man blev smickrad av uppmärksamheten. Han har alltid varit lite tafatt och var ganska oerfaren när han och jag träffades och har haft dåligt självförtroende när det gäller relationen till kvinnor. Det finns mycket att säga om detta men det finns inte utrymme för det här. Han gick i terapi ganska länge och det gjorde nytta.

Frågan är om din man är lycklig. Börjar förstå varför han sökte lycka hos någon annan. Tror inte han var förvirrad utan han ville ha nån som inte talade om för honom hela tiden vad han ska göra. Och nu är han kvar bara för att han inte vågar annat. Bara en tidsfråga innan han lämnar igen. 

Jag står helt på biomamman sida här.
Ts har ju visat att han är helt opålitlig o inte satt barnets bästa först.
Först är han otrogen,sen så blandar han ganska omgående in den nya i barnets liv.
Sen så ska barnet bli hämtad av denna nya saken innan de ens har bott ihop.
Vem är det som bråkar o ställer till det egentligen?
Barnet var 5 år o inte vart det för barnets bästa som detta skedde.
Sluta bråka med mamman o låt barnet ha den lilla tryggheten som det har, kvar.
O vad är viktigare än att hinna hämta sitt barn i tid?

Låter fullständigt rimligt att dagis INTE lämnar ut ett barn till

Någon som ej är godkänd av båda vårdnadshavarna. Allt annat måste ju vara helt galet...

Nej, inget konstigt med det. Däremot tycker jag det vore konstigt om dagis lämnade till mormor mot den andre vårdnadshavarens uttryckliga vilja.

Det visar ju att man inte är opålitlig o inte kapabel att ta ansvar för sig själv,sin familj,sina barn.
Är man tillsammans med någon o har valt att sätta barn till världen har man ju ett avtal sinsemellan.
Är man då otroget är det ju ett avtalsbrott som inte gynnar någon annan än en själv.

På ett år har ts svikit sin familj, splittrat barnet trygghet, blandat in en ny sak som visat att hon inte är mycket värd eller har något sunt omdöme som springer efter en upptagen man, o de ska sen leka familj innan de ens har bott ihop o kommit ur *smekmånaden*. 
Den enda tryggheten barnet har kvar är sin mamma, skolan/fritids o det vill pappan ändra på, för att han vill det.
Detta är då inget bra föräldraskap.

Mamman till min bonus lämnade min man när bonus var ett år.

Ett svek för både barn och min man.

Anser (***) att mamman är opålitlig och inte borde vara kapabel till att ta hand om barnet?

Det är så dumt så dumt att överhuvudtaget resonera som du gör.

Vad 17 ska du straffa barnet och bonusmamman o pappan ytterligare för?

Mamman känner sig sviken, okej men varför ska barnet behöva få sota för det?

Jag hör till dom som anser att är man otrogen då har man det oftast inte så bra hemma.

Kanske har jag fel?

Eller så är man helt enkelt en röv, eller så har man känslor för någon annan, eller så har man ett stort bekräftelsebehov eller så gillar man kicken av det förbjudna, det finns så många eller gällande just otrohet så man kan inte annat än skaka på huvudet. Det bästa skälet tycker jag är när folk rättfärdigare sitt beteende genom att säga att partnern inte vill ha sex lika ofta.

Det är alltid lika intressant att tydligen vissa kan hålla sina kön innanför sina egna brallor i en relation även om partnern inte har lika hög lustnivå och andra verkar fullkomligt oförmögna att göra det.

Det handlar om att den otrogna gör ett aktivt val, jag menar fittan brukar ju inte bara ramla över en kuk och suga sig fast där och män brukar inte snubbla och vips så hamnar kuken i någon annan än partnern. Aktiva val det är vad det handlar om.

Jag väljer att vara otrogen och jag tycker det är rätt för att jag behöver bli bekräftad eller jag behöver knulla mer än min partner eller jag har känslor för någon annan eller det verkar kul just då eller det förbjudna är spännande. Låt sen säga att du var full samtidigt, men jaha hoppsan sa, har du så dålig självkontroll så kanske du bör överväga att hålla dig till Loka hädanefter, den formen av bubblor brukar inte berusa på samma vis som andra bubblor kan göra.

Personligen skiter jag i varför folk väljer att vara otrogna, var och en har sin egen moral. Det jag föraktar är när de åker fast och sen fan sitter och gnäller om skiten och spelar offer och martyrer, som om att de blir förvånade över att partner blir upprörd när det kommer fram att de doppat runt i andra, hur man nu ens kan bli förvånad över det där när man valt att själv sätta allt de man har som insats för att få knulla lite.
Ännu bättre är alla de där som tycker att de är okej att de är otrogna men skulle gå i taket om deras partner var det, för det går ju minsann inte an att deras kära fru/man/partner ligger med någon annan, nej då skulle de minsann lämna partner illa kvick, usch och fy! Det är enbart deras skäl till otrohet som är rätt, inte den andres. I min värld så är det väl antingen lika rätt eller precis lika fel.

Nu citerade jag dig och harangen är inte menad till dig direkt, det bara flöt på när jag ändå var igång, så inget personligt menat.