BIM September 2014

Jävla skit kropp! Jag blir arg! Arg på att jag blev lycklig över ett "positivt" test! Arg för att jag fick hopp! Arg för att vissa får barn efter barn efter barn utan några som helst jävla problem! Medans vissa av oss får kämpa, gråta och bli helt knäckta! Kommer det någonsin att bli något barn? Förlåt för mitt humör :( blir bara så frustrerad!

Äl-test. Va tror ni? Dag 21 idag så verkar som cykeln blir längre än 36 dagar denna gången :-/

Ältest nu...

Inte riktigt positivt, men om några timmar så. :)

Jag var på fest igår och pratade med en bekant som ska ha barn i januari. Hon var väldigt öppen och berättade att det tagit 15 försök för dem innan det tog sig. Det kändes skönt att höra. När jag blir gravid så ska jag också berätta att det inte gick på en gång. Många har ju den föreställningen, att det funkar på ett par gånger bara man är ung, frisk och hyfsat normalviktig.

Jag köpte hem ältester denna omgång ändå. Jag känner mig inte helt trygg utan än. Vill gärna slippa vara ledig från jobbet och hoppas på att pricka äl. Men tänker inte testa dag 12 denna gång :p får bli dag 14 istället :) Så den 16e börjas det igen..

Jomen, precis. Det kan vara rätt kämpigt att få den frågan från någon som man inte vill berätta att man försöker för. Jag har visserligen (något oplanerat) berättat för vissa att vi försöker. Några vänner som jag kände för att berätta för samt min mamma och en syster. Tror sambon även nämnt det till någon kompis och till sin mamma. Det känns som att det var rätt beslut för nu slipper vi frågor.

Det slog dock över lite väl när jag pratade med en killkompis i helgen. Han började intervjua mig om hur jag kände för adoption. Jag sa att mest troligt så kommer det aldrig ske oavsett omständigheter. Då sa han typ "Men om du/han inte kan få barn?". Då sa jag bara att det beror ju på vad felet är. Men han var väl inte så insatt i att det kan vara olika mekanismer som felar för olika personer. Anyhew så blev det lite väl tjatigt och inte så upplyftande.

Inte för att jag är depp eller så. Jag är mest bara nervös inför BIM imorgon!

Tempen var nog det mest stressande. När tempen dalade neråt började jag tempa minst 5ggr/dag. Jag vet inte varför, tror jag grep efter minsta lilla halmstrå att det ändå tagit sig.

Ältester kör jag med, men inga mer gravtester innan bim. :)

Jomen, precis. Det kan vara rätt kämpigt att få den frågan från någon som man inte vill berätta att man försöker för. Jag har visserligen (något oplanerat) berättat för vissa att vi försöker. Några vänner som jag kände för att berätta för samt min mamma och en syster. Tror sambon även nämnt det till någon kompis och till sin mamma. Det känns som att det var rätt beslut för nu slipper vi frågor.

Det slog dock över lite väl när jag pratade med en killkompis i helgen. Han började intervjua mig om hur jag kände för adoption. Jag sa att mest troligt så kommer det aldrig ske oavsett omständigheter. Då sa han typ "Men om du/han inte kan få barn?". Då sa jag bara att det beror ju på vad felet är. Men han var väl inte så insatt i att det kan vara olika mekanismer som felar för olika personer. Anyhew så blev det lite väl tjatigt och inte så upplyftande.

Inte för att jag är depp eller så. Jag är mest bara nervös inför BIM imorgon!