BIM September 2014

Tempdipp men ingen mens

Idag kom mensen.

Tack allihopa. Känns bra att mensen kom eftersom jag började bli orolig över att den var sen i samband med låg temp. Imorse ökade den t.o.m. Kände inte ens att mensen kom utan jag skulle känna på tappen för att skriva in i FF och då var mensen där. Besviken, arg och ledsen, men det känns okej nu.

Vi går nu in i ett tolfte försök och jag har börjat känna panik. Rädsla. Vi verkar inte kunna få barn på egen hand..

Vi började försöka smått i april förra året. Jag gick enbart på en kalender och hade ingen koll på ägglossnin, när den inföll. Så april, maj, juni och juli minst så har vi egentligen missat min ägglossning varje månad. Samt förra månaden då vi valde att ta en paus eftersom ägglossningen ändå skulle ske mitt i veckan. Det ger oss egentligen totalt 7 månader av försök, misslyckade försök.

Men jag kan inte låta bli att fundera och känna en enorm sorg och rädsla över att vi inte kommer fixa detta på egen hand. Jag blir allt mer säker på att det är min mans spermier som inte orkar. MEN, om det nu var så att jag hade ett mf i januari i år så vet vi ju att det GÅR. Men eftersom vi inte fick ett bekräftat missfall så kan vi bara tro. Och min sambo har börjat gräva ner sig i detta. Han säger att allt är hans fel och hans "kassa spermier", att han inte kan göra mig gravid och att det får honom förbannad, förtvivlad och ledsen.

Jag vet inte hur jag ska stötta honom. Vad jag ska säga. Men det är som en förstående tystnad mellan oss. En varm kärlek och tröst utan ord.

Nu försöker vi fokusera på köket som vi nu har börjat renovera. Det är mycket att göra samt att jag har en del att ta itu med där hemma i min lägenhet innan flytten bär av. Måste få det att gå ihop med jobb samt flyttstäd.

En dag i taget..

Idag fick jag frågan om jag var gravid... Som ett hårt jävla slag i magen...